Forumet - Saknar liv

Saknar liv

439 0 20
Jag mår riktigt jäkla skit just nu, jag har absolut inga kompisar, ingenting att göra på dagarna, sitter bara hemma och degar. Jag blir mobbad av halva min klass, typ. Jag kan väl dra varför och hur det ligger till också.

När jag var liten så följde jag alltid alla regler, var ganska mycket åt plugghäst hållet och brydde mig inte så mycket kompisar och så. Sen när jag blev 10-11 började jag fatta att mitt liv var tråkigt som fan och andra hade mycket bättre.
Dessutom blev jag mobbad av min lärare.

Till fjärde klass så blev jag kompis med två killar och var så hela höstterminen. Men en bit in på våren så knyckte en av dem min mobiltelefon och hotade med strypning om jag inte gav de koden till telefonen.
Sedan fortsatte det och pga spridande av diverse lögner från de båda fick jag snart urdåligt rykte över hela skolan. Bland annat det resulterade i att jag bytte skola till femte klass.

Nu har jag gått i mer än ett år i min nya skola men jag har fortfarande inga kompisar, ingen flickvän eller för den delen liv. Skillnaden är bara att nu pluggar jag inte ens bra längre utan snarare bara deppar mig igenom alla lektioner.

Hälften av dom som går i min klass och paralellklasser mobbar mig. Ett tag så var jag på väg in i ett kompisgäng, jag träffade de flera gånger efter skolan och så. Men det gick för långt, jag började fatta att dem var idioter, precis som de flesta på min förra skola.
De klottrar på stan efter skolan och snattar typ i shoppingaffärer och så.

När jag sedan lämnade det gänget så hade jag fortfarande ingenting samtidigt som den andra hälften som inte mobbar mig fått en dålig bild av mig eftersom jag har varit med det ''tuffa'' gänget.
Dessutom har de som var med i det gänget, cirka 4-5 personer börjat grovmobba mig efter detta.

Det är så det ligger till just nu. Jag har lite kontakt med en tjej som är ett år yngre, alltså 12 år.
Hon är den enda som verkar förstå mig.
Men hon är också den enda. Restan av de i min klass tycker antingen bara att jag är konstig och saknar skärpa eller att jag är en idiot.

Jag har förstört min situation helt. Jag har tre kompisar från min träning men problemet är att de är 17, 17 och 19 år (jag är 13) och bor cirka två timmar med kollektivtrafik från där jag bor.

Jag brukar prata med en psykolog och en skolkurator men jag tycker inte de hjälper nå't vidare. Jag deppar bara på typ alla lektioner och jag får skitdåliga betyg. Mitt självförtroende är skitdåligt och jag vågar knappt prata med någon längre.

Det är väl ingen fel på min stil heller. Jag blir ju iallafall godtagen av folk som är 5 år äldre. Men som sagt, just nu är det helt ohållbart, mitt liv bara faller i bitar.

styckindelade för att göra det mer förståligt // Nintendo
Soppatorsk:

När jag var liten så följde jag alltid alla regler, var ganska mycket åt plugghäst hållet och brydde mig inte så mycket kompisar och så. Sen när jag blev 10-11 började jag fatta att mitt liv var tråkigt som fan och andra hade mycket bättre.


lol! precis tvärtom här. Kompisar är överskattat, förutom när det inte finns online co-op [sad]

Spana också in:

det är alltid jobbigt när man bara har en massa dumma människor omkring sig, men jag lovar att du kommer träffa många människor i ditt liv ännu och den tid du går i skola är bara några ynka år i ditt hoppeligen långa liv.
jag tycker du skall koncentrera dig på skolan så får du i allafalll något bra utav det.
dessutom finns det ju en massa intressanta kurser du kan gå på eller börja spela något instrument?
Usch vad jobbigt du måste ha det! Blir nästan ledsen när jag läser det här :/ Men finns det ingen annan skola du kan börja i då? Det kanske är jobbigt att byta igen men jag var också mobbad förut, pga min sexuella läggning, har bytt skola 3 gånger & mår nu bra. Men jag tycker också att du ändå ska försöka gå i skolan & lära dig nya saker. Kanske hitta en ny hobby? För om man börjar i någon sport t.ex fotboll så hittar man ju nästan alltid nya vänner, & det finns ett hopp där, ellerhur?
Soppatorsk:

6


När du börjar högstadiet har du ju en chans att byta, en bra anledning liksom. Om du orkar.
Ett tips är att (om det finns på orten där du bor vill säga) välja någon skola/linje med en profil, t.ex. musik, hälsa, it osv. Det är något med sådana klasser, man har en annan sammanhållning och trygghet ofta, vilket i sin tur bidrar till färre osäkra jävlar som måste trycka ner andra människor. Tror jag i alla fall. Och lite mer engagerade lärare, och lite mer roligt under skoldagarna.
Själv gick jag musikklass hela skoltiden.
Soppatorsk:

Jag brukar prata med en psykolog och en skolkurator men jag tycker inte de hjälper nå't vidare. Jag deppar bara på typ alla lektioner och jag får skitdåliga betyg. Mitt självförtroende är skitdåligt och jag vågar knappt prata med någon längre.


När du blir lite äldre så använd din trötthet på din dåliga karma till att bygga mycket muskler, det skulle jag ha gjort i din situation.

Karma är typ har du gjort dåliga saker i ditt tidigare liv blir ditt nuvarande liv skit. Som man bäddar får man ligga. Shit happens och lev i nuet, du kan inte kontrollera vad som har hänt tidigare man kan inte kontrollera det som händer imorgon, men man kan kontrollera vad som händer nu [y].

Lycka till!
Just nu känns det knappt värt att leva. Jag har ingenting, alla mina chanser är borta. De enda som uppskattar mig är idioterna. De som klottrar, de som mobbar andra. Den tjej som jag haft lite kontakt med verkar också svikit mig. Jag vet att det anses bögigt och omanligt (jag är inte bög) men jag gråter skitmycket. Jag får ingenting gjort i skolan och är nästan 100 på att jag kommer få förslaget att gå om sjätte klass. Ingen förutom idioterna tar mig seriöst, alla hatar mig. Ingen vill ens prata lite. Det är inte så att de är taskiga, jag är bara totalt utfryst. Jag går oss både psykolog och skolkurator men jag tycker inte att det hjälper något vidare. Jag är helt värdelös, kommer förmodligen sluta där också. Jag ska på en resa till Schweiz i sommar, såg fram i mot det skitmycket. Nu är allt sug som bortblåst. Rättare sagt har jag inte lust att göra något alls just nu.
Soppatorsk:

text


Alltså.. Först och främst, måste jag påpeka att du skriver väldigt imponerande, satt och fascinerades igenom all text.
Men i alla fall, jag tycker att du skall hålla ut, tills sommarlovet (som du antagligen får om någon dag, om du inte redan fått det), och sedan i sjuan så byter du skola. Jag förstår om det kanske inte känns lönt, men jag tycker att du borde ge det en chans.
Nu känner jag att jag öppnar mig en hel del, men jag känner igen det du beskriver, i sexan vände det helt i min klass, jag gick ifrån högt upp i populariteten till helt utfryst, för att en tjej i min klass som jag varit jättebra kompis med, som var väldigt högt upp på statuslistan, svek mig. Men jag sökte till en musikskola sommarlovet mellan sexan och sjuan, det är rätt sent att söka skola då, men jag kom ändå in. Och allting blev jättebra då.
Jag säger inte att du måste söka till en musikklass eller så, men om du intresserar dig extra mycket för antingen det eller idrott (jag tror att det är de enda inriktningarna i grundskolan dock), så sök det. Det känns som om det blir en helt annan gemenskap i klassen, i min klass var det helt annorlunda emot de "vanliga" klasserna. Musikeleverna stod varandra mycket närmare än eleverna i de andra klasserna.


Haha, oj, wall of text, men jag hoppas att du ändå läser igenom det, och att det ger dig lite tröst och hopp. Hoppas att det löser sig för dig. [sad][love]