Forumet - Samhällets syn på övergrepp mot barn

Samhällets syn på övergrepp mot barn

2397 0 30

Incest i en förälder-barn-relation är tabu (liksom incest mellan syskon, men inte i samma omfattning).  Detsamma gäller övergrepp gjord av vuxen mot barn. Detta skapar i sinom tid starka tabubelagda känslor för alla parter, både för offer och förövare. Barnen, som tråden avser, kommer vid någon ålder inse att de varit utsatta för avskyvärda brott och pådyvlas mycket jobbigheter av omvärden, samhället, av sin bekantskapskrets, kanske av alla. Det finns en generell och vidsträckt bild, närmast en MALL av hur offer för sexualla övergrepp ska reagera på dessa handlingar gjorda mot dem. Varje känsla som inte passar in i den mall samhället byggt upp av hur offer ska reagare förtrycks, kanske manipuleras offret till att tro att det varit offer för hjärntvätt med sadistisk jävla medvetenhet där förövaren är genomond, istället för att de ska få behålla den ursprungliga känslan av att de också haft positiva känslor vid någon del av övergreppet/n. Samhället skapar skuld och skam som inte hade behövt finnas i samma omfattning om vi ändrade vår syn på övergrepp och offer.

Kort sammanfattat, samhällets syn på brottet, barnen utsatta för brottet och förövaren kommer i många fall skada barnets läkande när denne förstår att hen varit utsatt för ett brott. .

Hur ser ni på detta? Vilken syn bör samhället ha på dessa brott? Hur bör vi bemöta brottsoffren?

Bonusfråga: Skulle brottsoffren lida lika mycket om vi alla levde i en kultur där övergrepp var en accepterad form av umgänge? Varför, varför inte?

Jag har tack och lov aldrig blivit utsatt för övergrepp, men en kompis berättade om när hon var liten och besökte "den snälla, gamla grannen Per" med sin kompis när de var ca 9 år. De tyckte att det var roligt att sitta i hans knä och leka kuddkrig i hans säng... Tills hon började känna obehagskänslor utan att riktigt veta varför. När det senare kommit ut för flera i området att han var ett pervo så hade hennes mamma frågat henne ifall han tog på dem och var någonstans; "Ja, han tog ju oss under tröjan och på låren, men det var väl inget konstigt tyckte ju jag då... förstod ju inte heller att det var just det som gjorde mig obekväm förrän senare".

Så jag tror faktiskt inte att barn skulle gilla det ifall äckliga gubbar tog på dem och lät dem tafsa (eller göra värre saker). Oavsett samhällets syn på det... Rullar ögonen 

Spana också in:

Om vi hade levt i ett samhälle där fenomenen integritet och respekt inte fanns, kan jag tänka mig att skadan skulle bli mindre. Det som offren ofta mår sämst av, är de psykiska skadorna som uppstår när man känner att ens integritet blivit kränkt; när man blivit berövad någon typ av rätt till sin egen kropp. Skammen och förödmjukelsen som kommer med att ha blivit utsatt för sexuellt våld. Här kan vi se ett tydligt samband med kulturella värderingar som färgar av sig på hur vi upplever något och hur intensivt vi upplever det. Sex har sedan längre varit något lite fult - fulare än t.ex "vanligt", ickesexuellt våld. Därför blir anses det vara värre när någon våldtas jämfört med exempelvis knytnävsmisshandel.

Om vi raderar just den psykosociala faktorn, har vi kvar den fysiska aspekten. Jag tänker mig att det fortfarande kan göra fysiskt ont att bli våldtagen. Om det exempelvis brukas mycket hårdhänt behandling, kan man av den orsaken då känna att: "Nej, lägg av för fan". Men rent generellt: hur mycket av vår fysiska smärta som är psykosomatisk är dock en fråga som jag tror är intressant i detta sammanhang. Eller hur mycket av vår smärta som är ett resultat av hur vi förväntar oss att det ska känna; förväntningar som i sin tur är bildade på uppfattningar om hur det bör kännas. Hur mycket av smärtan är rent biologiskt och vad är kulturellt betingat? Utifrån svaren, hur bör vi forma samhället? Etc.


Chibibbi: Hur mycket av smärtan är rent biologiskt och vad är kulturellt betingat? Utifrån svaren, hur bör vi forma samhället? Etc.
hur mycket av hur vi upplever något alls är biologiskt eller kulturellt betingat? man kan tänka sig att det är ett samspel. att biologin rättar sig efter kulturen, kanske. eller så är den en egenstående del i människans funktion och att det är biologin som formar omvärlden. fast jag vet inte, det känns lite för primitivt. vårt samhälle präglas i för hög grad av intellektualism och idéer som inte är grundande på våra sådan förutsättningar, mig veterligen. har därför inte svårt att se att vi själva skapar mycket av vårt egna lidande.

hmm-hm.
honolulu: Så jag tror faktiskt inte att barn skulle gilla det ifall äckliga gubbar tog på dem och lät dem tafsa (eller göra värre saker). Oavsett samhällets syn på det... Rullar ögonen
Barnet i ditt exempel upplevde det så, ja. Tror du att det gäller i alla fall, för alla barn? (Där förövaren inte nödvändigtvis är äcklig, och inte alltid man...)

Chibibbi: Om vi hade levt i ett samhälle där fenomenen integritet och respekt inte fanns, kan jag tänka mig att skadan skulle bli mindre. Det som offren ofta mår sämst av, är de psykiska skadorna som uppstår när man känner att ens integritet blivit kränkt; när man blivit berövad någon typ av rätt till sin egen kropp. Skammen och förödmjukelsen som kommer med att ha blivit utsatt för sexuellt våld. Här kan vi se ett tydligt samband med kulturella värderingar som färgar av sig på hur vi upplever något och hur intensivt vi upplever det. Sex har sedan längre varit något lite fult - fulare än t.ex "vanligt", ickesexuellt våld. Därför blir anses det vara värre när någon våldtas jämfört med exempelvis knytnävsmisshandel.

Vilka efterverkningar hade övergreppet/n åsamkat barnet, i ett samhälle där integritet och respekt inte fanns - inga?

Chibibbi: Jag tänker mig att det fortfarandekan göra fysiskt ont att bli våldtagen. Om det exempelvis brukas mycket hårdhänt behandling, kan man av den orsaken då känna att: "Nej, lägg av för fan". Men rent generellt: hur mycket av vår fysiska smärta som är psykosomatisk är dock en fråga som jag tror är intressant i detta sammanhang.
Tråden avser barn. Jag tror nästan det är ett faktum att barnet kommer känna smärta om denne utsätts för en våldtäkt.

Spiriller: Vilka efterverkningar hade övergreppet/n åsamkat barnet, i ett samhälle där integritet och respekt inte fanns - inga?
Vet ej. Kan bara spekulera, så jag som jag skrev angående fenomenen integritet och respekts roll och påverkan på hur vi upplever övertramp mot dessa. Läs gärna det jag har skrivit innan du ställer frågor och/eller kritiserar. Det ökar sannolikheten för att kritiken blir relevant och att man inte behöver upprepa samma sak flera gånger.

Tack på förhand!

Chibibbi: Vet ej. Kan bara spekulera, så jag som jag skrev angående fenomenen integritet och respekts roll och påverkan på hur vi upplever övertramp mot dessa. Läs gärna det jag har skrivit innan du ställer frågor och/eller kritiserar. Det ökar sannolikheten för att kritiken blir relevant och att man inte behöver upprepa samma sak flera gånger.
Det finns inget svar på min fråga i din föregående post, tyvärr. Varför tror du det?
honolulu: jag tror faktiskt inte att barn skulle gilla det ifall äckliga gubbar tog på dem och lät dem tafsa (eller göra värre saker). Oavsett samhällets syn på det... Rullar ögonen
isola: Nej. Barn känner obehag ändå. Att lära dem att folk har rätt till deras kroppar utan deras medgivande, speciellt i en ålder där de ska skyddas, skulle inte gagna dem.
Håller med ovanstående talare. Sedan är det direkt skadligt fysiskt för ett barn att bli penetrerat, så det kvittar om det psykiska lidandet nu hade försvunnit (vilket det inte hade gjort).

Hade samhällets syn på övergrepp mot barn blivit mer tolerant så skulle det även ske i större utsträckning.

Chibibbi:
Det är det inte, men mitt föregående inlägg innehöll det som jag såg som ett svar på din fråga. Mer än så kan jag inte säga i dagsläget.
På följdfrågan? På topicfrågan?

Proteus:
Ser inte du att den syn samhället idag har på övergrepp och brottsoffer skadar barnen?

Det övriga i din text behöver jag inte ens kommentera. Jag har inte propagerat för att samhället ska tolerera övergrepp.