Forumet - Sen abort, hur vanligt?

Sen abort, hur vanligt?

1233 0 15
Jag upptäckte nyligen efter en lång period av stress och kaos i livet att jag var gravid, besökte läkaren nyligen och fick reda på att jag var i vecka 19+4, något jag inte alls var beredd på. Detta har tagit på mig hårt och jag har nyligen ansökt om att få göra en sen abort, är 21 år, har alltså inget fast jobb, ingen ekonomi att tala om, skulder, ingen fast partner, bor hemma, utredes just nu för psykisk sjukdom (vuxen-adhd) och den som jag tror(!) är pappan är underrättad men vill ju inte heller ha barn nu. Livet har de senaste 6 månaderna varit ett rent kaos med för mycket alkohol, festnätter, skulder, flyttar, sjukdom, utredningar. Är knappt kapabel till att ta hand om mig själv just nu, mår så fruktansvärt dåligt över detta och så kommer detta besked! Så nu undrar jag helt enkelt, hur vanligt är det med sen abort? Någon som genomfört eller liknande?

Behöver all hjälp och stöd jag kan få just nu
- och snälla ni som är emot abort, jag respekterar er åsikt men det är inte det jag vill diskutera i den här tråden, utan söker alltså bara svar på mina frågor.

mens: Adhd är väl ingen sjukdom eller ngt som gör att man inte kan ta hand om ungar men det beror ju såklart på din individuella situation så du har nog en bra chans.
När får du reda på om din ansökan beviljats?
Nej såklart inte så jag menade, men problemet ligger i att den gör att jag skjuter upp saker som kan vara jobbiga, inte tänker mig för trots att jag är fullt medveten om konsekvenser, har svårt att slutföra uppgifter osv.

På fredag, så egentligen är det ju bara att vänta och se, men detta är sådana ångestfyllda dagar så kände att jag gärna ville höra lite andras åsikter och tankar om detta.

sofiao:
Nej såklart inte så jag menade, men problemet ligger i att den gör att jag skjuter upp saker som kan vara jobbiga, inte tänker mig för trots att jag är fullt medveten om konsekvenser, har svårt att slutföra uppgifter osv.

På fredag, så egentligen är det ju bara att vänta och se, men detta är sådana ångestfyllda dagar så kände att jag gärna ville höra lite andras åsikter och tankar om detta.
lycka till!

Spana också in:

Det kommer säkert att fixa sig! Jag vet inte till hur sent man kan göra abort, men det går nog att googla upp. Förstår mycket väl att du nojar och stressar upp dig inför detta, jag hade själv varit en trasa av oro om det hände mig, men jag är helt säker på att det fixar sig. Försök att distrahera dig lite fram till dess!

mynona: Det kommer säkert att fixa sig! Jag vet inte till hur sent man kan göra abort, men det går nog att googla upp. Förstår mycket väl att du nojar och stressar upp dig inför detta, jag hade själv varit en trasa av oro om det hände mig, men jag är helt säker på att det fixar sig. Försök att distrahera dig lite fram till dess!
Tackar, ja alltså får jag ett godkännande så får jag genomföra aborten redan nästa vecka, det är bara det där jävla avslaget jag oroar mig för. Socialtjänsten kan efter vecka 18 (då du inte längre har rätt att bestämma själv) godkänna abort fram till vecka 22 eller 23 (minns ej) men då måste de antingen vara skador på fostret eller andra skäl som har med mamman eller pappan att göra, mina största funderingar är vad de har för riktlinjer de går efter och vart gränser går och så vidare!

Men tack för lite uppmuntran här borta i ångesten i varje fall! :)

019linnea: http://www.babyhjalp.se/abort

Du har kanske redan läst detta, men här står det bland annat lite lagar och om hur upplevelsen av abort har varit för andra. Tror och hoppas att allt löser sig!

(Det står att aborten görs innan vecka 22)
Tackar, ja alltså får jag ett godkännande så får jag genomföra aborten redan nästa vecka, det är bara det där jävla avslaget jag oroar mig för. Socialtjänsten kan efter vecka 18 (då du inte längre har rätt att bestämma själv) godkänna abort fram till vecka 22 eller 23 (minns ej) men då måste de antingen vara skador på fostret eller andra skäl som har med mamman eller pappan att göra, mina största funderingar är vad de har för riktlinjer de går efter och vart gränser går och så vidare!

Men tack för lite uppmuntran här borta i ångesten i varje fall! :)

sofiao:
Tackar, ja alltså får jag ett godkännande så får jag genomföra aborten redan nästa vecka, det är bara det där jävla avslaget jag oroar mig för. Socialtjänsten kan efter vecka 18 (då du inte längre har rätt att bestämma själv) godkänna abort fram till vecka 22 eller 23 (minns ej) men då måste de antingen vara skador på fostret eller andra skäl som har med mamman eller pappan att göra, mina största funderingar är vad de har för riktlinjer de går efter och vart gränser går och så vidare!

Men tack för lite uppmuntran här borta i ångesten i varje fall! :)
Aj, jag förstår din situation! Kan sätta mig in hur du känner! Jag önskar dig all lycka till och hoppas att de godkänner dig - och det tror jag faktiskt att det gör; det här är trots allt Sverige, inte Polen eller USA, så den där regeln är nog inte alls så sträng som den kanske låter på papper, i verkligen kommer de utan minsta tvekan att vara svenskt flexibla, det är inte pk att vägra abort i Sverige ;) Det kommer att funka betydligt lättare än vad du kanske tror! Vet att när jag haft med myndigheter att göra har det gått mycket lättare än vad jag oroat mig för i förväg! Hoppas allt går bra!

sudd: Med respekt åt ditt val, och denna fråga är inte för att tynga. Ser du att din nuvarande livssituation är inte läglig för ett barn? Kan relatera till viss del.
Ja det är precis så jag tänker, för nuvarande har jag en livssituation då jag knappt är kapabel till att ta hand om mig själv, där jag lever på mina föräldrar som 21-åring för att ha råd att försörja mig, något de knappt har råd med, där jag inte har ordning på någonting och mest bara försöker ordna upp allt i livet som tidigare har varit, något som kommer med ett barn i bilden blir så mycket svårare. Hade jag varit äldre och haft en annan situation med fast arbete, bostad, evnt. partner, fungerande ekonomi, löst mina egna problem, ja då hade jag kanske kunnat överväga tanken på att behålla. Men just nu är det så fel tid i livet, jag är inte redo på något sätt och vill verkligen inte just nu, jag vill ha ett fungerande liv själv innan jag släpper in ännu en person i det.