Forumet - Sexuella trakasserier: utomhus/på allmäna platser

Sexuella trakasserier: utomhus/på allmäna platser

2314 1 36

har du blivit utsatt för sexuella trakasserier (eller annat sexualbrott) utomhus eller på allmänna platser?

om ja, hur reagerade du? kunde du avleda situationen?
var det av någon du kände? om så, hur hanterade du er relation efteråt?
såg någon? om så, fick du hjälp?
hur påverkade det din självbild?

Varit utsatt för sexuella trakasserier/andra sexualbrott?

Spana också in:



ja

Aldrig i livet: om ja, hur reagerade du? kunde du avleda situationen?
var det av någon du kände? om så, hur hanterade du er relation efteråt?
såg någon? om så, fick du hjälp?
hur påverkade det din självbild?
ja försökte få han att sluta. ja d kunde jag men det var svårt. fick sparka honom och riva med mina nycklar för han skulle sluta. o då blev han arg o sa att han bara hade skojat??  sen följde han efter mig och tvingade mig att kramas, tog mig på rumpan o skulle följa efter mig hem!! skitjobbigt:( slutade prata med han sen.
ingen såg
vet inte
frågeställningen verkar utgå ifrån att det enbart hänt en gång, men i sådana fall är det väl upp till besvararen att välja ut ett tillfälle, noterar jag. 
Aldrig i livet: om ja, hur reagerade du? kunde du avleda situationen?
var det av någon du kände? om så, hur hanterade du er relation efteråt?
såg någon? om så, fick du hjälp?
hur påverkade det din självbild?
Ja.
Under min värdighet att låtsas om. 
Drog mig undan
nej
mnja, kanske men de stod i fel vinkel för att riktigt se
mina cirklar rubbades

Ja, det händer lite då och då (och folk säger att vi har bra kvinnosyn i Sverige...). Det var värre när jag var yngre och inte vågade säga ifrån, nu är det nog inte kul att tafsa på mig, senast åkte personen in i en vägg.


Men värsta sexuella trakasserierna jag varit med om var hemma hos mig och det var jobbigare att komma över. 


isola:
det är väl snarare mer "värdigt" att stå upp för sig själv?
Jag hävdar inte att jag gjorde rätt. Jag rekomenderar andra att säga ifrån. Själv är jag alldeles för distanserad till min personlighet för att göra annat än dra upp överläppen en aning i avsmak, sätta näsan i vädret och dra mig därifrån. Det beror i mitt fall inte på en känsla av skrämd underlägsenhet som det kanske gör för andra då de inte låtsas om saken, utan snarare på att jag inte anser vissas existens är värdigt min uppmärksamhet och tid. Men ett sådant resonemang tror jag inte är den vanliga vid en reaktion som min.