Forumet - Självmord och bup

Självmord och bup

718 0 16
Jag går hos bup för att jag skär mig pga att jag blev grovt mobbad i 7-8,får gå om åttan nu pga dåliga betyg och hög frånvaro.
Jag har haft självmordstankar sen slutet av sjuan.Jag har försökt ta livet av mig några gånger.Sista gången hamnade jag på intensiven.

Min läkare anmälde till soc och tvingade två bup tanter kolla om jag var självmordsbenägen.Jag ljög för dem,trodde jag aldrig mer skulle göra om de.
Men varje gång de känns jobbigt och ensamt (alltså typ varje dag i skolan och när jag ska sova) så vill jag bara skada mig,dö.

Jag lovade mina kompisar att jag skulle berätta för bup om självmordsförsöken och allt,men vad händer då?

Knepig tråd men ah pallar liksom inte ens av att gå till skolan utan att vilja ta livet av mig så det får vara hur knepigt de vill.
skoj bruden:

Jag lovade mina kompisar att jag skulle berätta för bup om självmordsförsöken och allt,men vad händer då?


De gör sitt yttersta för att hjälpa dig att må bra.
Är den korta versionen.
Exakt vad de kommer att snacka med dig om och hur de kommer att göra vet jag inte då jag inte varit där själv men de ska iaf försöka hjälpa dig med dina tankar så att du mår bra.

Spana också in:

skoj bruden:

men vad händer då?


Enligt min erfarenhet (kan ha haft tur) så händer det som du vill ska hända. Hamnar du hos en bra psykolog så kan ni tillsammans sätta upp en plan för hur ni ska arbeta, hur mycket föräldrar ska vara involverade osv. Har du otur får du en dålig psykolog men då brukar det inte vara några problem att byta [smile]
Jag tycker absolut du ska berätta om dina självmordstankar. Jag går själv hos BUP och de har hjälpt mig väldigt mycket. Jag bytte dock psykolog en gång eftersom jag inte hade förtroende för den jag hade först, så det är inga problem att byta om du inte tycker om den du får. De vill ju bara hjälpa dig att börja må bättre och att skära sig är så dumt. Det lindrar ångesten för stunden, men bara efter en liten stund är det ju lika dåligt igen. Jag tror ingen vill ha fula ärr på sin kropp, jag har det nu och jag ångrar mig så mycket att jag skar mig. Det hjälpte ju mig aldrig.

Stor kram till dig och finns här om du vill prata!
jag berättade och ja fick antidepp och rogivande, kämpar fortfarande och skär mig än... Jag vill också dö men försöker att leva för att det kommer nog någon gång bli bra har ja hört än fall man inte tro de...
och skolan försök att berätta för en lärare och om de är som mina så förstår de... du kan juh bara försöka att vara där du behöver inte göra så mycket men bara liksom va där...

de jag skriver kommer låta helt cp för dig det gör det för mig med och jag fattar inte att jag sitter här och pratar emot mig själv de e så sjukt men vill att du ska ha det bättre än va jag har det.

Ta en dag i taget och bara glid har inte för stora förväntningar på dig själv utan ta det som de är! försök att ha det bra [love]