Aviseringar
Rensa alla

Självmordsförsök?


Ämnesstartare

Gifted:

Elmas: Men jag vet även att det alltid finns ett ljus, någonstans.

Gifted:

Låter väldigt religiöst.

Religiöst? Jag är nog den minst religiösa personen här. Jag menar att det finns hopp för personen som vill begå självmord. Att det någonstans finns hjälp att få..


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Chickfactor:

ifall du snackar om att du har sett mörker och kommer med såna banala ideer måste jag säga att jag är övertygad om att du är en mesig liten medelklassunge som kände dig lite ensam när du var fjorton.

Gå inte in på vad jag varit med om tack. Hur vågar du ens säga något sådant? Du vet ingenting om mig. Jag har inte tagit upp saker om mig just för att jag skämms så mycket över vad jag varit med om. Det plågar mig varje dag, så fort jag vaknar på morgonen och minns vem jag är. Visa lite mer respekt eller stick härifrån din omogne fjant.


   
SvaraCitera

kan bara tala ur mina egna erfarenheter men att få komma bort från mig själv dvs ta livet av sig, är en väldigt frestande tanke många gånger. Dessutom så är det för mig svårt att få bort det som är fel i mitt liv, då det är mitt liv som det är fel på.


   
SvaraCitera

Elmas:

Tänk att ALDRIG få komma tillbaka igen. Aldrig få se, känna, tänka och uppleva..

Det är ju detta som är meningen.

Elmas:

Ni som överlevt era självmordsförsök, ville ni verkligen DÖ DÖ DÖ eller bara få bort det som var "fel" i era liv?

Har aldrig suttit med pillrena i halsen eller dylikt, men jag har varit nära att ta mitt liv, och då handlade det om att få bort vad som var "fel", dvs. hela mitt liv och mig själv.


   
SvaraCitera
Gifted

Elmas:

Jag menar att det finns hopp för personen som vill begå självmord. Att det någonstans finns hjälp att få..

Såklart. Men det är som att försöka få en religiös att bli ateist. Att ha självmordstankar är inte bara något en psykolog trollar bort på en dag; att vara sucidial är en hel livssyn, det är något man har övertygat sig själv om är den enda sanningen.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Elmas:

Ni som överlevt era självmordsförsök, ville ni verkligen DÖ DÖ DÖ eller bara få bort det som var "fel" i era liv?

Jag hade nog inte en jävla aning om vad jag ville då. Jag var i ett dissociativt/ psykotiskt tillstånd och väldigt desperat, men jag tror aldrig att jag egentligen ville dö. Jag försökte väl bara smita från mitt liv och mitt ansvar och lämnade alltid utrymme för någon att rädda mig i sista stund. Allt jag uppnådde var att sabba min kropp och mina möjligheter att ta mig ur det jobbiga ytterligare. Score! [y]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

scheisskopf:

Jag försökte väl bara smita från mitt liv och mitt ansvar och lämnade alltid utrymme för någon att rädda mig i sista stund.

Vill man att någon ska "rädda en" och förstå hur allvarligt det är eller bryr man sig inte ett skit om det då? Jag har förstått att vissa verkligen vill göra det för sin egen skull, bara för att få komma bort, medan andra kanske även vill att folk ska fatta hur det ligger till och veta vad man är kapabel till att göra. ?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Lindblom:

Man kan inte komma från sig själv genom att resa.


   
SvaraCitera
elinc

Ingenting blir ju bättre av självmord?
Okej, det blir ju inte värre heller men.. [rolleyes]


   
SvaraCitera

elinc:

Ingenting blir ju bättre av självmord?

jo, man slipper känna smärtan. på det sättet blir det bättre 🙂


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jag tycker man ska låta bli att fjanta runt med självmord innan man blivit vuxen och skärpt till sig känslomässigt. Fnys.


   
SvaraCitera

sheempancen:

jo, man slipper känna smärtan. på det sättet blir det bättre 🙂

Och det vet du ?? Har du dött o återuppstått eller ?


   
SvaraCitera
elinc

sheempancen:

jo, man slipper känna smärtan. på det sättet blir det bättre 🙂

Okej, man slipper det. Men är det verkligen bättre att inte känna nånting alls än att känna smärta som kan minskas och/eller tas bort totalt?


   
SvaraCitera

Riiikard:

Och det vet du ?? Har du dött o återuppstått eller ?

nej, men jag har ett misslyckat självmordsförsök och massor av andra saker man förlorar medvetandet av bakom mig.

elinc:

Okej, man slipper det. Men är det verkligen bättre att inte känna nånting alls än att känna smärta som kan minskas och/eller tas bort totalt?

det är inte alltid man tänker så långt när det gör som mest ont. man lever just nu och det finns inget senare:(. sen om det mot förmodan skulle råka kännas en gnutta bättre en stund på dagen så man klarar av att tänka sig in lite i framtiden så finns det ändå bara mörker att se.


   
SvaraCitera

Tråden låst på grund av inaktivitet


   
SvaraCitera