Forumet - Självskadebeteende?

Självskadebeteende?

3855 1 28

Spana också in:


merixè: Sysselsättning var något som dämpade depression för mig när jag var yngre.
Yeah, jag har provat denna metod till det yttersta. Jag blev bara utbränd som resultat. Det behövs något mer i livet. Man kan inte undfly sina problem hur länge som helst. Din metod kan fungera ett kortare tag men det är inget jag rekommenderar i längden.  

- Razorblade -:
Yeah, jag har provat denna metod till det yttersta. Jag blev bara utbränd som resultat. Det behövs något mer i livet. Man kan inte undfly sina problem hur länge som helst. Din metod kan fungera ett kortare tag men det är inget jag rekommenderar i längden.  
Detta fungerade för mig. Sen är alla människor olika. Man måste självklart hitta någon balans.  Man kan alltid prova och se om det funkar. Behöver inte säga att det inte funkar bara för det inte gjorde det för dig. Jag älskar att vara igång och jobba hela tiden. 



merixè: Detta fungerade för mig. Sen är alla människor olika. Man måste självklart hitta någon balans. Man kan alltid prova och se om det funkar. Behöver inte säga att det inte funkar bara för det inte gjorde det för dig. Jag älskar att vara igång och jobba hela tiden.
Jo, jag älskar också att vara igång hela tiden. Nu är jag nästan helt säkert äldre än du så jag vet att man inte kan hålla på så hur länge som helst. Man tar slut efter ett tag om man bara kör hårt.

Ursäkta, men aldrig riktigt förstått varför man skadar sig själv. Ja, jag har varit i Svackor i mitt liv och kom fan inte och säg "det var säkert ingen riktig depression" för att jag inte skar mig  för du har inte en jävla aning (talar inte specifikt till någon förutom den som känner sig träffad).

Har du på riktigt tänkt igenom varför du skär dig? Vad är det som känns bra då? Varför inbillar du dig att det blir bättre om du har lite sår på armen?

Ta det inte på fel sätt. Undrar eftersom jag, som sagt, aldrig sysslat med självskadebeteende. Gör allt för att skydda HELA kroppen.

När jag höll på med det under en tid så slog tanken mig att : varför ska jag skada mig själv? Ärren som man får är ju alltid kvar, det försvinner inte och man kommer alltid att bli påmind om det när man kollar på  ärren och sen kommer man få ångest över att man har gjort det så egentligen skapar man mer problem. Som någon skrev här , man kan inte fly från sina bekymmer. Det kommer komma en dag då allting slår ner en, allt som man försökt fly från. Så gråt så mycket du vill, bli arg, skrik gör vad fan du vill men det värsta är att skada sig själv. Prata med någon. Gå ut och spring. 


elverpigen: är inte du en av dem som uttryckt sig negativt kring min diagnos, typ "personer i tonåren kan inte få utmattningsdepression" ?
Du måste på allvar ha förväxlat mig med någon annan. Först skrev du att du tror jag är SD:are och nu skriver du detta. När har jag uttryckt något sådant? Det är klart man kan få utmattningsdepression även vid ung ålder. Om man har varit utsatt för en jobbig omgivning under en längre tid och/eller har gener som ger psyket dåliga förutsättningar i en viss miljö, då kommer de där problemen oavsett hur gammal man är.



- Razorblade -:
Du måste på allvar ha förväxlat mig med någon annan. Först skrev du att du tror jag är SD:are och nu skriver du detta. När har jag uttryckt något sådant? Det är klart man kan få utmattningsdepression även vid ung ålder. Om man har varit utsatt för en jobbig omgivning under en längre tid och/eller har gener som ger psyket dåliga förutsättningar i en viss miljö, då kommer de där problemen oavsett hur gammal man är.


:D vad har du gjort för att förtjäna denna förväxling, kan man undra