Högstadieskolorna i Stockholm har ett nytt ämne på schemat: självmordskunskap.
"Den nya metoden går ut på att med hjälp av korta föreläsningar, affischer i klassrummen och en broschyr träna eleverna att känna igen psykisk ohälsa. De får också delta i rollspel där de får pröva sina känslor och lära sig hantera olika svåra livssituationer, som man vet kan leda till självmordsbeteenden."
http://www.svt.se/nyheter/sverige/sjalvmordskunskap-pa-skolschemat
Jag vet inte riktigt hur jag ska se på saken. Jag tycker att det i sig verkar vara en bra idé, att prata om saker, att försöka arbeta mot tabut, att få lära sig känna igen tecken - samtidigt vet jag precis hur dåligt jag mådde i högstadiet, där många av problemen låg i mina klasskompisar. Hade jag behövt rollspela mina genuina känslor inför dem hade det nog varit väldigt triggande. Däremot kan jag tänka mig att det kunde vara en idé att ha det i gymnasiet - då är de flesta lite mognare, och mobbningen är statistiskt sett inte lika förekommande som i grundskolan.
Här är en debattartikel som är mot idéen: http://nyheter24.se/debatt/787326-sjalvmordskunskap-ar-det-sista-ungdomar-i-hogstadiet-behover
Vad tycker ni?
Låter väldigt dumt.
Tkr inte "självmordskunskap" är ett bra, ledande/representativt namn för ämnet "psykisk ohälsa"
men ja, ämnet ska vara med i undervisningen oftare. I "idrott och hälsa", under högstadiet, fick jag lära mig om hur psykisk, fysisk och social hälsa hörde ihop & påverkade.
tkr det ska vara mer fokus på psykisk ohälsa där om man ej inför ett enskilt ämne med inriktning på det.
Annars kanske man kan ha etik & samlevnad lr ngt tidigare? lr kma in på det & ta in fysisk+psykisk hälsa (tror det är viktigt att börja med att ta med båda. eftersom psykisk ohälsa är tabubelagt kan det vara svårare att direkt prata om det. blir enklare om man väver in det med fysisk (o)hälsa)
man kan väl ha föreläsningar eller nåt där det är fritt att delta men tycker inte man ska ha det som ett obligatoriskt skolämne
Clickbait titel asså. Men jag tycker man ska ha mer tid åt psykisk ohälsa. Men inte med självmordskunskap.
Samt dubbla andelen kuratorer och sjuksköterskor på skolan.
Samt dubbla andelen kuratorer och sjuksköterskor på skolan.
Problemet där ligger ju i att det ofta finns ett väldigt lågt förtroende för kuratorer, speciellt på högstadiet. Jag vet folk som verkligen hade behövt gå och prata med någon, men som vägrade på grund av reaktionerna "då skulle alla fatta att något var fel på mig" och "jag är fan inte sjuk i huvudet!!!".
dinkompis: där det är fritt att delta
mm, för folk som mår bra eller ej är särskilt intresserade av psykologi lr psykisk ohälsa vill oftast delta i att ta lärdom om det som inte är så socialt accepterat
alltför ofta har jag varit med i klasser där ngn blivit mobbad & så fort det kommit på tal har majoriteten ryckt på antingen axlar eller ögonbryn & sagt ngt i stil med "va? det visste vi inte" eller "nej, det har inte hänt"
time:
Problemet där ligger ju i att det ofta finns ett väldigt lågt förtroende för kuratorer, speciellt på högstadiet. Jag vet folk som verkligen hade behövt gå och prata med någon, men som vägrade på grund av reaktionerna "då skulle alla fatta att något var fel på mig" och "jag är fan inte sjuk i huvudet!!!".
Skolans fel. Våra kuratorer var vardagligt ansikte och de dök upp hela tiden under träffar i aulan. Det var helt avdramatiserat.
time: Annat alternativ:
alltså bra att prata om psykisk ohälsa och lära eleverna att känna igen symptomen, men tycker att det är fel namn att ha på det och precis som du hade jag tyckt att det hade varit väldigt jobbigt att prata om känslor med klasskamraterna på högstadiet...
kimkardashian: mm, för folk som mår bra eller ej är särskilt intresserade av psykologi lr psykisk ohälsa vill oftast delta i att ta lärdom om det som inte är så socialt accepterat
ok vad är din piäng?tycker du man ska ha det som skolämne?
Kudhos: Samt dubbla andelen kuratorer och sjuksköterskor på skolan.
tror inte det nödvändigtvis hade blivit bättre. när jag var i den åldern tyckte jag att det hade varit jättepinsamt att behöva gå till kuratorn. dessutom har jag från min mor som jobbar som högstadielärare hört om fall där föräldrarna (!) inte vill att deras barn ska gå hos kuratorn, alternativt vill de inte att barnen ska slussas vidare om de behöver mer hjälp pga: skamfyllt typ
dinkompis:
ok vad är din piäng?tycker du man ska ha det som skolämne?
kimkardashian:
Tkr inte "självmordskunskap" är ett bra, ledande/representativt namn för ämnet "psykisk ohälsa"men ja, ämnet ska vara med i undervisningen oftare. I "idrott och hälsa", under högstadiet, fick jag lära mig om hur psykisk, fysisk och social hälsa hörde ihop & påverkade.
tkr det ska vara mer fokus på psykisk ohälsa där om man ej inför ett enskilt ämne med inriktning på det.Annars kanske man kan ha etik & samlevnad lr ngt tidigare? lr kma in på det & ta in fysisk+psykisk hälsa (tror det är viktigt att börja med att ta med båda. eftersom psykisk ohälsa är tabubelagt kan det vara svårare att direkt prata om det. blir enklare om man väver in det med fysisk (o)hälsa)
Det ska inte vara frivilligt att läsa om psykisk ohälsa när det är obligatoriskt att läsa om religion. hela syftet med skolan blir lite handikappat (vill kalla det så, kanske ej bästa ordvalet) då, när gamla böcker kommer före ens egen hälsa. det är lite synd
De flesta har plåster hemma eller vet att de bör tvätta sår. samtidigt vet de flesta inte var de ska vända sig om föräldrarna misshandlar varandra lr m man inte längre vill äta.
kimkardashian: Det ska inte vara frivilligt att läsa om psykisk ohälsa när det är obligatoriskt att läsa om religion.
när jag gick i högstadiet hade vi hälsokunskap som obligatoriskt.
dinkompis:
när jag gick i högstadiet hade vi hälsokunskap som obligatoriskt.
Okej, och? :p alltså vad menar du? har ej haft hälsokunskap och förstår inte om det där ska vara ett stödargument för eller emot det jag skrev
Menar du att det räcker så? för tydligen så har det inte gjort det. och tydligen är det inte så överallt, eftersom att jag inte haft psykisk hälsokunskap
