Jag har skilda föräldrar, dom har varit skkilda ett tag, men endå. Min pappa träffade en ny tjej. Pappa vägra att prata med min mamma så all information fick gå genom mig(jag
gick i 4-5:an, jag va rätt liten), det blev ju så att jag inte alltid kom ihåg allt så mamma fick inte reda på allt som jag skulle ha sagt, samma med till pappa eftersom mamma inte kunde få tag i min pappa för han svara inte när hon ringde.Jag va tvungen att åka tåg och buss varje dag när jag bodde hos pappa, det tog minst 1 timma att komma till skolan. Jag bodde hos han under hela 6:an också men sommaren till jag skulle börja 7:an så orkade jag inte mera.Jag bestämde mig för att bara bo hos mamma.Jag fick prata med sån där som hjälper till i familjer, även mamma och pappa fick prata med sån(var för sig). Sen han träffa hans nya tjej har han bara skitit i allt och skaffat ett nytt liv. Min bror och han tappa kontakten ett år innan jag och min pappa gjorde det. Vi har inte pratat på minst ett år, och så var jag och min mamma och handla mat på coop för 1-2 veckorsen, så träffa vi min pappa och hans tjej, vi stog framför dom men ingen av dom såg mig eller mamma. Sen gick vi förbi dom igen i affären, mamma hälsade lite snabbt och jag kom efter henne men sa inget. Jag undrar om han verkligen om han känner igen sin egna dotter.. Jag började darra och tänkte på detta hela dagen..
Det kändes så konstigt att vara så nära sin pappa men det va som jag inte fanns för han..
Ska jag bara släppa det här eller hur ska jag göra?
Någon annan som har skilda föräldrar?
Eller några andra problem hemma?
Lång och kanske rörig text,men fråga om ni undrar nånting..![[love]](/img/smilies/love.gif)
Tror det finns två alternativ. Antingen så är han rädd. Rädd för hur hela eran relation har utvecklats eller ja förfallit, och vågar kanske helt enkelt inte ta tag i det för att han inte vet om han kan hantera sina egna känslor inför det.
Eller så är han ett svin.
Försök ta kontakt med honom igen och försök få någon sorts svar på varför han agerat så.
Vill han inte ha med er att göra, fine det kommer kännas för jävligt för dig men du vet åtminstone att du inte betyder särskilt mycket för honom.
Eller så vill ha ha en bra relation till dig men har inte tillräckligt med självförtroende för att kunna ta tag i det själv. Men då kan ni i alla fall lämna det öppet för alla bättringsförsök
Det är bara en tanke, från en som egentligen inte alls kna sätta sig in i situationenen.
bebbifannie:
Ska jag bara släppa det här eller hur ska jag göra?
han måste ha känt igen dig. antingen var han för rädd för att säga nåt eller så var han riktig taskig. försk prata med honom
har själv skilda föräldrar. har knappt nåt förhållande med min farsa. han är som en främling
tl;dr
En skilsmässa är en livskris, en påfrestande livshändelse. Många barn saknar det stöd de skulle önska, framförallt från föräldrarna men även från andra anhöriga, vänner och professionella. Givetvis borde du prata med någon som du har förtroende för. Jag själv har vuxit upp med skilda föräldrar.
Har goda erfarenheter av föräldrar som fullkomligt avskyr varandra. Men har ändå haft turen att dom värdesätter sina barn över allt annat, än sina schismer. Att släppa kontakten med först sin son och sedan sin dotter känner ju jag att någonstans är det han som gjort fel. Kanske vill han börja om och starta en ny familj med någon annan och då kan det vara som så att ni inte är lika aktuella längre. Det är han som ska ta kontakten. Det är han som är far för guds skull. Det ska inte vara ens barns uppgift att göra. Vad jag nu anser att du borde göra eller vad som är sundast för er relation är inte detsamma. Men vad jag hade valt att göra i din situation är att släppa kontakten helt med din far. Tills det att han velat annat såklart. Då kan du se över det hela igen och kanske tänka om du vill förbättra er relation, hur högt du värdesätter honom och om det vore värt att återuppta den.
Om man får fråga, vad var det som hände mellan din bror och honom? Vad var det som utlöste det hela? Kan vara relevant till sammanhanget.
Ganthuc:
Om man får fråga, vad var det som hände mellan din bror och honom?
Det va nog att mamma bråkade med min pappa( inte helt säker, det va ett tagsen). Min mamma pratade med lugnt röst men min pappa började säga fula ord och börja skrika, onödigt vare iaf. Och då berättade min mamma först det till min bror och då ville min bror liksom "försvara" mamma, om du förstår..?
Jag missar nog något men försöker så gott jag kan.
bebbifannie:
Och då berättade min mamma först det till min bror och då ville min bror liksom "försvara" mamma, om du förstår..?
Så han ville inte hålla kontakten vidare med honom för på det viset han behandlade eran mor, om jag förstod det rätt?
Ganthuc:
Så han ville inte hålla kontakten vidare med honom för på det viset han behandlade eran mor, om jag förstod det rätt?
aa typ så, han var ju endå ledsen över att förlorat sin pappa(han va 17-18 då, inte helt säker), men han har gått vidare nu.
bebbifannie:
aa typ så, han var ju endå ledsen över att förlorat sin pappa(han va 17-18 då, inte helt säker), men han har gått vidare nu.
Okej. Antigen har din far seriösa problem eller så är han ett hederligt svin. Du verkar ha tagit din mors parti och så tycker jag du ska fortsätta tills han skärper till sig och börjar bete sig som en fader.
Ganthuc:
Okej. Antigen har din far seriösa problem eller så är han ett hederligt svin. Du verkar ha tagit din mors parti och så tycker jag du ska fortsätta tills han skärper till sig och börjar bete sig som en fader.
Ja.
Men jag,min bror och min mamma har det bra när det bara är vi.
Mina föräldrar skiljdes när jag var 16?, har inte haft någon kontakt med min far sedan dess
Det är oftast pappan som lämnar allt och skiter i allt och låter morsan ta han om allt, har ni tänkt på det?
Du har ingenting med dina föräldrars kris att göra. Har du lust kan du ta upp kontakten med din pappa och tala om för honom att du fortfarande finns.
