Bantning är väl sålänge man har kontroll över det, medans en ätstörning är något du inte har kontroll över?

_kaosflicka_:

Någon som kan förklara vart gränsen går?

Thats it:

Bantning är väl sålänge man har kontroll över det, medans en ätstörning är något du inte har kontroll över?

Ungefär så.

Bantar gör folk som har skäl att gå ner i vikt, planerar fram ett mål som ska uppnås (oftast under en viss tidsperiod) och slutar banta när det målet är uppnått, eller tidsperioden är över. Ätstörningar har man när man sätter upp ett omöjligt mål på en omöjlig tid, och sedan när man kommit dit sänker målvikten ytterligare och liksom vägrar sluta.

Ah, tack för svaren!

Thats it:

ätstörning är något du inte har kontroll över?

Fast kontroll är väl ändå det äs-barnen har? Fast en ouppnåerlig idealvikt.

Banting ÄR en ätstörning?

Harpyja:

Fast kontroll är väl ändå det äs-barnen har? Fast en ouppnåerlig idealvikt.

Finns väl säkert flera olika sorters ÄS, så det du sade stämmer väl in på nått av dom.

Thats it:

Finns väl säkert flera olika sorters ÄS

Juste nu tänkte jag på anorexi. Glömde bort de andra.

Harpyja:

Fast kontroll är väl ändå det äs-barnen har?

kontroll är väl något du har när du själv kan styra, äs-barn kan inte börja äta bara sådär.

När man blir "besatt" av att vara smal.

Människor med ätstörningar har en skev självbild och upplever sig själva som tjocka trots att de inte är det. Att man bantar behöver inte betyda att man har en ätstörning.

Capture:

Att man bantar behöver inte betyda att man har en ätstörning.

fast det betyder inte att man är tjock heller

Blivande_japan:

kontroll är väl något du har när du själv kan styra, äs-barn kan inte börja äta bara sådär.

Fast de har ju en jäkla kontroll över vad de stoppar i sig.

iosib:

fast det betyder inte att man är tjock heller

Nej, det skrev jag inte. Man kan vara normalviktig och banta utan att ha en ätstörning.