Forumet - Skratta inte. :<

Skratta inte. :<

493 0 39
Jag har så mycket ångest och vet inte vad jag ska göra längre. Kan knappt sova på nätterna, får bara mardrömmar, orkar inte träffa människor, får självmordstankar oftare och går till vuxenpsykiatrin. Just nu tar jag antidepressiva, men jag känner inte att de hjälper så jag ska få högre dos. Det känns som att alla lämnar mig, särskilt när jag inte orkar hålla kontakt längre. Min kompis har försökt ta livet av sig, mitt ex hatar mig och allt annat går fel, har inte ens mål i livet längre för att jag bara tänker på självmord. Hur bekämpar man egentligen såna tankar? Jag känner att jag gör något dumt när som helst.
vad finns det för anledningar att skratta åt dig? Inga. jag lider också med dig. Vet inte vad jag ska säga förutom att det finns fler som mår skit därute, du är alltså inte ensam. Och allra oftast blir det bättre. Det kommer bli bättre. Men du får inte vara ensam. Sök hjälp hos familj, vänner, professionella. Och vem har en underbar relation med sitt ex? Skit i honom/henne! Gör inget dumt!

Spana också in:

Un Deux Trois:

Hur bekämpar man egentligen såna tankar? Jag känner att jag gör något dumt när som helst.


Finns inget enkelt sätt att sluta man måste jobba sig uppåt i livet. Försök göra sånt du inte brukar, gå till gymmet, fiket eller nån annanstans där du kan träffa människor och börja snacka med nån. Det är aldrig bra att börja osolera sig för då går man bara runt och tänker på samma saker hela tiden så man inte kan tänka klart längre.
Saraswe:

Finns inget enkelt sätt att sluta man måste jobba sig uppåt i livet. Försök göra sånt du inte brukar, gå till gymmet, fiket eller nån annanstans där du kan träffa människor och börja snacka med nån. Det är aldrig bra att börja osolera sig för då går man bara runt och tänker på samma saker hela tiden så man inte kan tänka klart längre.


Jag försöker. [sad]

Fick en sömntablett. [party]
Känner exakt samma sak. Om du äter SSRI så tar det ett tag innan det hjälper. För mig hjälpte dem inte alls. Det känns verkligen hopplöst när inget är roligt längre. Om jag inte kommer in på min utbildning (ska gå om ett år) så kommer jag sjunka ännu djupare. Då har jag ingenstans att göra av mitt liv. Känner ständig skuld för att mitt hjärta slår i min kropp som inte lägre vill leva, jag kan likaväl ge mitt hjäta till någon annan som vill leva.
BrokenMew:

Om du äter SSRI så tar det ett tag innan det hjälper.


Ca två månader sen jag började. [sad]


BrokenMew:

Om jag inte kommer in på min utbildning (ska gå om ett år) så kommer jag sjunka ännu djupare.


Så känner jag också, att det bara kommer gå skitdåligt i allt. [sad]


BrokenMew:

Då har jag ingenstans att göra av mitt liv. Känner ständig skuld för att mitt hjärta slår i min kropp som inte lägre vill leva, jag kan likaväl ge mitt hjäta till någon annan som vill leva.


Jag med, känns som att min omgivning skulle kunna må bättre om jag dog och att jag lika gärna kan ge bort mitt hjärta. [sad]
Ska jag vara ärlig så är det bara du som kan lösa dina problem! Genom att att tänka "fan vad mycket problem jag har" så gräver man bara ner sig ännu mer och fokuserar på det dåliga. Försök hitta ett sätt att städa upp situationen på - ta en sak i taget!

(nu tror du säkert att jag är något positiv, levnadsglad människa som inte fattar ett skit - men jag har varit i samma sits som du och tagit mig ur den nästan helt, på egen hand! BUP hjälpte mig inte ett jävla skit med sina jävla frågor, och av medicinen fick jag myrkrypningar i skallen och kände mig...drogad)

Lycka till med allt, hoppas du hittar en väg ut!