I gryning känns kylan under huden krypa in.
I morgonstund faller jag djupare i den svärta inom mig.
Inget är verkligt, tryggt eller mjukt.

Stenhårt är det grepp som kväver min själ,
obeveklig den tyngd som vilar.

Ser inte längre, förtrollad av mitt inre
En slukande malström vari jag förlorat mig själv.

Idag är jag mjuk för idag vittrar mina murar.
Krossad och bar överlämnar jag mig till sömnens tröstande käftar.
Idag Krossades mina murar.