Aviseringar
Rensa alla

Skriver av mig om det jag mår illa av.


reben

amsi:

och man inte vet någonting om det

mm hemskt


   
SvaraCitera

reben: havet

Håller med om det. Inte så konstigt antar jag, havet är ju trots allt ett kallt och djupt mörker. Ledsen


   
SvaraCitera
reben

Gruvan:

Håller med om det. Inte så konstigt antar jag, havet är ju trots allt ett kallt och djupt mörker. Ledsen

='( som mitt liv typ


   
SvaraCitera

Gruvan:
Utomjording har jag aldrig reflekterat så mycket över, men spöken. Aldrig trott på skiten förns jag var med om en skum jävla grej när jag sommarjobbade en gång. Då började man fan fundera på allvar.

Kan du inte beratta vad? Blir nyfiken ju Rodnar


   
SvaraCitera

reben: kom på en annan grej, när jag tänker på rymden o havet brukar jag oxo må illa o ibland gråta!!!!!!!!!!! känner ngn igen sig i d1a????

när jag var yngre så fick jag alltid en väldigt märklig känsla av att tänka på både havsdjur och rymdvarelser.. det blev så himla abstrakt men ändå så fanns det liksom skapade saker på riktigt. när jag såg stora valar och sådant så kändes det i hela kroppen, kan ej beskriva hur.. känner liknande ibland fortfarande.


   
SvaraCitera
reben

Hjärtlös: när jag såg stora valar och sådant så kändes det i hela kroppen

asså tänk hur stor en jävla val kan vara, får ont i magen av det.


   
SvaraCitera

reben:

asså tänk hur stor en jävla val kan vara, får ont i magen av det.

ja.. jag drömde ofta om att stora valar och hajar hängde över mig eller var över mig i taket och jag mådde ganska dåligt av det men var ändå sjukt fascinerad
med rymden så fick jag typ tvångstankar och kunde inte sluta tänka på hur stort det var och fint och coolt och bara tänka mer och mer tills jag fick ont i huvudet


   
SvaraCitera

det känns sugande i magen av att tänka.. och huvudet snurrar. ligger man på gräset och tittar upp i himlen så kan man inte sluta och det blir helt snurrigt, jorden snurrar varje sekund och tiden går så långsamt men samtidigt så fort. allt är så sjukt. hur kan det finnas så många färger? hur kan det finnas så många djur? hur kan vi leva?? vad fan är det här!!!!?


   
SvaraCitera
reben

Hjärtlös: kunde inte sluta tänka på hur stort det var och fint och coolt och bara tänka mer och mer tills jag fick ont i huvudet

kmr ihåg en lärare sa typ i ettan att man kunde bli psykiskt skadad av att tänka för mkt på rymden hehe hon va nog den som va sjuk i huve dock.


   
SvaraCitera

reben:

kmr ihåg en lärare sa typ i ettan att man kunde bli psykiskt skadad av att tänka för mkt på rymden hehe hon va nog den som va sjuk i huve dock.

hahahaha jag tror typ hon menar att våra sinnen inte kan ta in hur jävla stor rymden är.. som att försöka få i mer luft i en full ballong 


   
SvaraCitera
reben

Hjärtlös:

hahahaha jag tror typ hon menar att våra sinnen inte kan ta in hur jävla stor rymden är.. som att försöka få i mer luft i en full ballong 

m typ men hon sa så att om man tänker på de för mkt kan man fastna  o inte sluta tänka på de o så. haha


   
SvaraCitera
reben

asså aldrig


   
SvaraCitera

terrormat: Kan du inte beratta vad? Blir nyfiken ju Rodnar

Får se om någon hänger med, rätt "svårt" att förklara om man inte upplevde det.

Sommarjobbade som fastighetsskötare, vilket inkluderade kyrkogårdsskötsel några dagar i veckan.
Var själv på kyrkogården och jobbade den dagen och skulle gå hem. Hade städat ur ett litet hus som ligger precis mittemot kyrkan där typ PRO eller konfan har sina möten och så.
För att få tillgång till nyckeln till det huset måste man även ha tillgång till nycklarna till kyrkan då nyckeln till husen är inlåst där inne i ett skåp i kyrkan, alltså behöver man ha två nycklar för att ens hitta nyckeln till huset.

Jaja, städade ur snabbt som fan då det huset är rätt känt lokalt eftersom folk alltid säger att de ser någon gammal tant som står i fönstret på tredje våningen/vinden.
Redan då började man ju nojja lite, hehe.

När jag hade städat klart och skulle låsa huset, som är väldigt lätt att låsa eftersom nyckeln är typ 30cm stor och det är ett gammalt lås som hackar i rätt rejält.
Gjorde så, låste huset och ryckte i dörren för att se att den var stängd, sprang in i kyrkan och låste in nyckeln, låste kyrkan och skulle gå mot bilen för att dra hem lite tidigare den dagen.
När jag gick ut ur grinden från kyrkogården fick jag en känsla av att jag inte låste dörren efter mig, så sprang tillbaka och tittade och nog fan stämde känslan, dörren stod på glänt till det lilla huset.
Tänkte typ "aja, var väl trött" så reflekterade inte mycket över det. Gjorde samma visa igen, alltså låste upp kyrkan - hämtade nyckeln - låset lilla huset - låste in nyckeln i kyrkan och gick. Denna gång ryckte och sparkade jag på dörren för att verkligen vara 100% på att jag hade både låst och stängt, stod i nästan 1min bara för att bekräfta detta.
Satte mig i bilen och startade för att dra hem, hade kommit typ 500m och känslan, likt typ tvångssyndrom, kom tillbaka och tänkte "fa-an och, måste kolla igen".
Åkte snabbt tillbaka, parkerade och sprang och tittade till dörren.
Då fick jag en jävla rysning längs ryggen då jag såg att dörren även nu stod lite på glänt och vinglade.
Kyrkan var låst, och nyckeln låg där inne i skåpet som den ska och brukar.
Vid detta stadiet var jag rädd som fan, låste upp kyrkan för att hämta nyckeln och gick in i huset och kollade så det inte var något där inne, vilket det inte var, och nästan aldrig är. Kollade allt utom vinden, fick en klump i bröstet av det, så gick ur igen.
Samma visa igen, låste dörren och kollade att den inte glappade eller så. Gjorde den inte.

Åkte nu hem lite tidigare som sagt, klockan var väl typ 14. Klockan 16 så ringde kollegan som kommit dit från ett annat ställe och sa "eeh, fan Rikard, låste du inte huset förut eller?" ...  jag sa att jag kontrollerade tre gånger.
Berättade om skiten dagen efter sen, kollegan som iofs alltid trott på spöken och säger sig sett ett par flertalet gånger tyckte, också det var skumt som fan, eftersom kyrkan hela tiden var låst. Samt att nyckeln till huset låg inlåst i kyrkan. Ingen har tillgång till dessa nycklar och ingen befann sig på kyrkogården under hela den dagen, då den ligger rätt öde ute på Skaraborgs landsbygd.

Låter ju som att det finns naturliga orsaker, men kan fan inte lista ut vilka dessa skulle vara. Dörren är som sagt en tung gammal med rejält lås, så låser man så är det verkligen låst på riktigt om man säger så. Vi checkade läget dagen efter, och då var dörren givetvis låst när kollegan hade vart där. Vi kollade om det kunde vart vinddrag eller något som hade öppnat dörren, men allt var stängt i huset. Vi kontrollerade även låsets skick och det var inget fel alls.
Undrar fortfarande varför jag fick känslan att jag inte låst två gånger när jag båda gångerna var helt 100% säker att det var låst och stängt när jag gick därifrån.

Antingen spökade det eller så.... vettefan, var jag dum i huvudet den dagen. Men jag är som sagt helt 100 på att jag låste eftersom det upprepades hela tre gånger, så jävla osäker är jag inte, får aldrig "gjorde jag verkligen det-känslor" annars. Bara den dagen.

Löjligt som fan tänker ni nog. Men undrar hur detta gick till än idag. Regn och dis var det den dagen också!

Jaja, hoppas någon fattade, blev lite krångligt, men det där med nycklarna är det skumma.


   
SvaraCitera

reben:

m typ men hon sa så att om man tänker på de för mkt kan man fastna  o inte sluta tänka på de o så. haha

hon kanske gjorde så själv då o fick en psykos 


   
SvaraCitera
reben

Hjärtlös:

hon kanske gjorde så själv då o fick en psykos 

kanske ^_______^ försöker att inte tänka på saker som e jobbiga så mkt, känns så onödigt


   
SvaraCitera