Forumet - Skrivskolan

Skrivskolan

1831 0 61
Jag tänkte starta en skrivskola där folk kunde lägga ut tips på hur man kan få sitt skrivande att bli bättre. Jag vet inte riktigt om den här tråden tillhör det här rummet, men vi får väl se.
Jag tänkte lägga upp de tips och trix jag har fått igenom mina år som skrivare:


Stavningen är viktigare än du tror. Om du inte har Word, ha en ordbok tillgänglig istället. Allt stavas inte som det låter. Så fort du blir osäker, slå upp ordet. Vanliga fel som jag sett bland läsare här är att de blandar ihop bokstäverna E och Ä. Speciellt i ordet ”enda”. Skriver man ända så får ordet plötsligt en väldigt annan innebörd.

Grammatiken är ännu viktigare än stavfelen. Det är vanligt att man skriver hon eller han när det ska vara henne eller honom. Ännu vanligare är det att blanda ihop dem, de och dom. Dom är talspråk och själv tycker jag inte att det ska användas i berättande text.

Särskrivningar stör. Det heter inte en brun hårig sjuk sköterska. Man går inte till ICA för att köpa kyckling lever. Det röda tåget heter inte herr toalett.

Blanda berättande text och dialog. Ha inte för långa stycken med bara berättande text eller med bara repliker. Det blir tråkigt att läsa i längden. Det finns såklart texter där endast en person medverkar och då kanske det inte alltid är så lätt att få in några repliker.

Styckeindelning! Det blir jobbigt att läsa för långa textsjok. Bryt där det verkar passande, t.ex. när dialoger avslutas, när man byter perspektiv eller när man börjar skriva om nästa dag.

Person- och miljöbeskrivningar ”show, not tell”. Skriv inte: ”Lena mötte sin pojkvän Johan på stranden. Johan är tjugo år gammal. Han har brunt axellångt hår och klarblå ögon. Han har på sig en grön skjorta och ett par svarta jeans.” Skriv istället så att man förstår hur Johan ser ut utan att man behöver skriva det. ”Han drog handen genom sitt bruna hår och log mot henne så att det glittrade i de ögonen. Lena sade alltid att de var klarblå som havet. Hon påpekade att han var väldigt snyggt klädd, och borstade bort några sandkorn från hans gröna skjorta.” Ja, ni fattar. Show, not tell – visa, berätta inte.

Variera dig, hitta synonymer så att du inte använder samma ord för många gånger i närheten av varandra. Tips: Word. Högerklicka på ett ord och titta på
”synonymer”.

SA-synonymer.
frågade
undrade
skrek
viskade
ropade
röt
yttrade (sig)
framlade (ibland) [fram-lade. Jag menade inte famlade. :P]
nämnde
protesterade
invände
meddelade
underrättade
uppmanade
påminde
menade
bedyra (svära på, typ)

Det är några enkla tips. Och akta er för ”sa” – det kan man kombinera med att beskriva sinnestämningar. Om någon ryter är personen sannolikt uppretad och då behöver man inte förklara det.

Läs igenom, läs igenom, läs igenom! Be gärna en kompis, förälder eller ett syskon kontrollera texten åt dig. Läs sedan igenom den en gång till innan du lägger ut texten. Läs gärna högt för dig själv så att du hör hur det verkligen låter.

Det finns faktiskt regler för hur man ska använda gemener och versaler. Det ska inte vara stor bokstav i mitten av en mening om ordet inte är ett egennamn. Det ska inte heller vara stor bokstav efter ett frågetecken eller ett utropstecken som avslutat en replik. I Sverige använder man inte heller versal som inledande bokstav i veckodagar eller månader. Ofta skrivs hon eller han med stor bokstav mitt i en mening, har jag sett. Det är fel, såvida det inte är frågan om ”Hon/Han med stort H”. Annars ska man skriva hon/han med liten bokstav, för det är inget egennamn.

Blanda långa och korta meningar. Inled inte meningarna med samma ord för ofta. Det är lätt att man gör det, t.ex. med orden hon/han/ett namn, sedan, efter en stund, det… Men ibland kan det finnas en tanke bakom anaforer (upprepningar).

Var konsekvent. Om du använder talstreck, så gör det hela tiden. Börja inte med citationstecken helt plötsligt. Gäller stavning. Om det finns olika stavningar till ett ord, bestäm dig för en av dem. T.ex. juste/schyst, juice/jos.

Siffror skriva med bokstäver när det gäller siffrorna 1-12. Det heter alltså inte 3 dagar, 7 månader, utan tre dagar, sju månader. När det gäller datum kan man skriva siffror.

Böj adjektiven rätt. Adjektivens ändelse beror på vem eller vad adjektivet beskriver. Om det är en manlig person ska adjektivet sluta på e, och det är en kvinnlig ska det sluta på a. T.ex. lille Johan, lilla Maria. Den duktige magistern, den glada flickan.

Tänk på att ha en inledning som väcker läsarens intresse.

Planera. Får du en idé så skriv ner den, även om den inte kommer att dyka upp i handlingen förrän tio kapitel senare



Disposition! En berättelse ska innehålla början - mitt - slut. Detta är ju väldigt självklart. Hur ska man då bygga upp novellen? Ja, man kan ju gå efter samma modell som filmskapare gör.
1. Anslag (väck intresse, gäller även titeln)
2. Presentation (karaktärer, miljö)
3. Fördjupning (vad kommer novellen att handla om?)
4. Konfliktupptrappning (spänningen stiger)
5. Konfliktförlösning (problemet löses)
6. Avtoning (avslutning)

Hur är det med slang då? Ja, det finns ju slang som blivit "riktiga" ord och som numera är allmänt kända över hela Sverige, som fika, tjej, kille, hoj... Men dialektslang? Ni som är från Skåne kanske inte behöver skriva "tofflor" istället för träskor eller "rullebörr" istället för skottkärra. Lika lite som om jag skulle börja skriva på småländska. Man ska inte stava ord som de låter, utan som de stavas. "Harry la upp hasera på bodet, åt lite krösamos ur bööken och tettade ut genom fönstret bott mot köökan." SÅ skulle det låta om jag stavade som det låter när jag pratade eller använde småländska "slang". Översatt till korrekt svenska skulle det bli: "Harry lade upp fötterna/benen på bordet, åt lite lingonsylt ur burken och tittade ut genom fönstret bort mot kyrkan."
Bara en liten parentes. Dialekter är skitkul, men här skriver vi på ordentlig svenska.

Vanliga fel:

Ända (rumpa) enda (enda)

Utav (Fel) av (rätt)

Även fast (fel) fastän (rätt)

Perfektion är tråkigt
Hur skapar man då en perfekt karaktär? Det gör man inte. Man skapar en trovärdig karaktär, en karaktär som lika gärna skulle kunna finnas i verkligheten. Finns det perfekta människor? Nej.

Idiosynkrasi

Alla har sina små vanor. Jämför med människor i din omgivning. Vissa rycker med benen då de sitter ner, andra leker med håret.

När du skapar din karaktär borde du ge dem små personlighetsdrag. Kanske din karaktär svettas mycket när de springer. Eller visslar när de är nervösa. Eller biter på naglarna. Eller de små hudflagorna som sitter RUNT naglarna (detta gör exempelvis jag :p ) Skriker din karaktär, eller vrålar den? Skrockar eller fnittrar den? Det kanske inte verkar som mycket, men såna detaljer gör din karaktär mer verklig.


Det fysiska
Ingen är perfekt, inte heller när det kommer till det fysiska. Du behöver inte göra din karaktär helt felfri. Den kanske är vacker, men isf på vilket sätt?

Din karaktär kanske har ett ”dödar-leende” eller ögon som tindrar när de har nåt fuffens för sig. Kanske har de vackert hår, eller mjölkchokladshy, eller överraskande bra sångröst. Kanske fyller din karaktärs skratt rummet med glädje och lycka. Ge din karaktär ett par fysiska attribut, men bara om det är nödvändigt.


Gör en lista

En sak som jag börjat göra när jag skapar nya karaktärer är att skriva en lista. På så sätt lär man bättre känna sin karaktär och kan leva sig in i dennes perspektiv. Det viktigaste är ju saker som namn, positiva resp negativa egenskaper, vanor osv, men man kan också skriva in saker som favoritsmaken på glass eller vilken musiksmak de har. Allt för att lära känna sin karaktär på bästa sätt! Här följer en mall man kan använda:

Generellt

Namn
Född den

Utseende

Hobbies
Gillar(materiellt)
Ogillar
Hatar
Vanor
Ovanor
Övrigt

Relationer

Make/Maka/Pojk-/Flickvän/etc (Namn, ålder)
Ev. barn
Övrig familj
Närmaste vän
Vänner/Kolleger etc
Ovänner/Fiender
ÖVRIGT

[y] om man hittar flera tips kan man lägga upp dem [bigsmile]

Spana också in: