Forumet - Slut på nytt

Slut på nytt

1079 0 5
Dagen gryr en söndag i december under det futuristiska året 2011, ingen avbildar sina förhoppningar av morgondagen och tiden står stilla.
Strömgrönlingarna simmar i akvariet när doktorsfiskarna skapar rubriker i tristessen. Vinyl är all the rage och samlingen är välfylld. Man går sin egen väg och hamnar bland alla andra, inga nya tankar väcks bland de unga och Francesco Garvantez slutade tänka för att slippa bördan av att vara modern.
Legioner som bara minns, uppbådar minnet till en livsstil och vägrar möta framtiden i kali yuga, hitta en plats i rumtiden där du trivs och stanna där.
Men när elden möter det organiska förvandlas det till renaste vitt och svart, en grå massa när man rör runt de glödande flagn av gårdagen.
De rör sig inte framåt i samma form, allt efter min handling och alla stirrar när glöden bränner tungan och slocknar.

Neoisten betraktar våra hipsters som berikar sitt liv med nya ting trots tankar som stilla stått i decennier. Ironi kallas det trots den uppenbara arrogansen mot ordets innebörd, ilskan manifesteras av det brinnande järnet och tiden är inte längre nödvändig.
Vår flanör tar ett steg framåt och anklagas för att kränka någon, kanske du, eftersom du är värd att bevara, försvara och exploatera.
Arbetaren får sparken och skogen breder ut sig där forna tiders män skapade framtiden vi försummat.

Knogarna möter apatisk betong och huden spricker, inte ett ord hörs från de som glömmer sina sorger genom synder. Hedonism är färgen som täcker de fula partierna och kali yuga blir graffitin som täcker färgen, allt därefter blir det nya, det vi skyr, vägrar se eller höra.
kanske morgondagen redan har skett men vi har tappat bort manuskriptet.

Framtiden möter neoisten och tankar smids, 'patafysikern sneglar på klockan och sätter tiden i exil, de ensliga vandrar världen i sorg och ingen kommer någonsin att se eller lägga märke till vad som händer.
Från absolut till kronologiskt skeende, söker vi ständigt nästa form, att bli allt vi kan bli, allt vi söker, hoppas och tror.

En plats där vindarna går hårt åt det kalla grå, högt över marken där de vanliga kanske vandrar, tänker och lever sina liv, himlen lyser klar och blå och känslor svallar i din oberedda kropp som högst upp på världen placerar sitt sinne, Meru byggdes för hand av smulorna från alla andra berg för att allt som kan hända borde göras.

Cirklarna 70/90/10, 10/10, 60/90/00 rör sig parallellt genom existens och vi förvirras i ändlösa rörelser av samma mått. Marinetti vägrade erkänna bromspedalen och fortsatte till oändligt utsträckt, bortom vår tid händer allt som skulle komma att hända, allt som ingen saknar.
Imorgon är idag och igår är bortglömt, vi gör allt vi kan göra, visar allt ni inte vill se och säger det som ingen lyssnar på, vi är de sista futuristiska frontsoldaterna som ständigt vill framåt utan att fråga "är vi där snart?". När blodet rinner, när någon dör, när ett skelögt barn föds, så står vi där och berömmer allt som händer, för att tillstånd ändras och ingenting är som det var för betraktaren.