Forumet - Sluta småäta?

Sluta småäta?

2568 1 22

Spana också in:

japp, jag försöker, det går hyfsat. Men äter ändå mer än jag ska osv.. har till och med gått upp ganska många kilon pga. av småätande och dåliga måltider, typ mackor och sånt . Det som fattas är nog motivation och lite stöttning..


Grvan: Har haft ett jävla småättande genom åren, började att ta en blue-halstablett ist så det stillade suget för stunden. Lade av med allt sen. 
Funkade det för dig att bara ta en halstablett..? Var det så pass "enkelt"? :P

Torsdagsbarn: japp, jag försöker, det går hyfsat. Men äter ändå mer än jag ska osv.. har till och med gått upp ganska många kilon pga. av småätande och dåliga måltider, typ mackor och sånt . Det som fattas är nog motivation och lite stöttning..
Funkade det för dig att bara ta en halstablett..? Var det så pass "enkelt"? :P
Japp, funkade bra som fan!

Torsdagsbarn:
Haft ätstörning en gång, och det räcker.  Svälta är inga problem,  utan problematiken kommer när man inser hur fel det är, och ska börja äta normalt igen...
Det här känner jag så väl igen, när jag blev frisk från min ätstörning så utvecklade jag nästan en fobi för att vara hungrig för att det kopplades så mycket till ångest i huvudet, så jag åt något smått nästan jämt. Är ju inte bra att ta det från en extrem till en extrem. Jag äter nån frukt eller tar ett glas juice om jag är hungrig mellan måltiderna, och dricker mycket vatten, det hjälper! 

time:
Det här känner jag så väl igen, när jag blev frisk från min ätstörning så utvecklade jag nästan en fobi för att vara hungrig för att det kopplades så mycket till ångest i huvudet, så jag åt något smått nästan jämt. Är ju inte bra att ta det från en extrem till en extrem. Jag äter nån frukt eller tar ett glas juice om jag är hungrig mellan måltiderna, och dricker mycket vatten, det hjälper! 
Så är det för mig också! Skönt att höra att det inte bara är jag. Jag är så rädd för att bli hungrig, att det blivit störda tankar och beteenden . Och det är väldigt jobbig..
Jag har nu (efter flera år av tafatta försök av bup mm, fått hjälp på riktigt och har) fått komma till en dietist, men hon sa ju allt man redan visste.. Det jag tror jag behöver är en vuxen som stöttar och tror på mig. Jag har en bra kontakt på min ungdomsmottagning som jag funderar att gå till. Och om möjligt bara prata tankar om mat och väga mig.. så jag "slipper" göra det själv.  Är det en bra idé..?
Men det är ju ändå mitt ansvar och mina handlingar. Och jag tackar för svaren!


Reeeetooo:
asså måste och måste det är enklast att ha den under överläppen ba :) Då ligger den där hela tiden :)
Okej visst ;)


NEMI: det är enkelt, det där bara att sluta ha tillgång till mat.
Ja, det skulle ju vara skönast så. Men jag bor hemma, min mamma är ganska ouppmärksam så jag har fri tillgång till mat 24/7... :/ och att bara äta på bestämda måltider.. ja.. problemet är ju att det  inte finns några sånna.. då får jag skapa dom själv isåfall.