Forumet - Smädelser mot tiden

Smädelser mot tiden

676 0 44

Spana också in:


Fantastiskt: Men då är det ju över.. är det inte lite jobbig tanke?
Nej, varför? Jag tycker inte det, eller känner inte så. För mig är livet ett tråkigt väntrum. Det känns inte som om det finns så mycket att sakna. Jag tänker mer: finns det något efter döden, så torde det vara bättre än det här; och finns det inte det, så slipper man ju ändå det här, för det är inte värt besväret, även om det förstås inte är något man bör säga då det är socialt oskickligt och rubrikerar en som "patetisk". Men jag ser inte att det finns så mycket för just mig att sakna i alla fall, för jag får inte så mycket i utbyte av det. Om det inte finns något och man bara utplånas... det känns inte som om det är en förlust, ändå. det går bra. medvetandet är vad som får en att må dåligt. cest la vie

mynona:
Nej, jag tycker inte det, eller känner inte så. För mig är livet ett tråkigt väntrum. Det känns inte som om det finns så mycket att sakna. Jag tänker mer: finns det något efter döden, så torde det vara bättre än det här; och finns det inte det, så slipper man ju ändå det här, för det är inte värt besväret, även om det förstås inte är något man bör säga då det är socialt oskickligt och rubrikerar en som "patetisk". Men jag ser inte att det finns så mycket för just mig att sakna i alla fall, för jag får inte så mycket i utbyte av det. Om det inte finns något och man bara utplånas... det känns inte som om det är en förlust, ändå. det går bra. medvetandet är vad som får en att må dåligt. cest la vie
Aa fattar. Läste ditt inlägg i hur mår du tråden också. Bra skrivet!
Mer än så vet jag inte vad jag ska säga om det..


De stunder man ska säga en kompis/kollegas/familjemedlems namn men inser att man totalt glömt bort det. Vilket är helt orimligt, för man använder namnet typ varje dag. Och frustrerat försöker man lista ut vad namnet är.
Den känslan (förnimmelse till fysisk känsla i hjärnan typ) känner jag ofta när jag ska uttrycka mig i ett ämne. 
Ibland försöker man ändå. Och då blir det ofta flum.. 

(skenade iväg på nått annat här.. men det passade in :D )

Fantastiskt:
Aa fattar. Läste ditt inlägg i hur mår du tråden också. Bra skrivet!
Mer än så vet jag inte vad jag ska säga om det..


De stunder man ska säga en kompis/kollegas/familjemedlems namn men inser att man totalt glömt bort det. Vilket är helt orimligt, för man använder namnet typ varje dag. Och frustrerat försöker man lista ut vad namnet är.
Den känslan (förnimmelse till fysisk känsla i hjärnan typ) känner jag ofta när jag ska uttrycka mig i ett ämne. 
Ibland försöker man ändå. Och då blir det ofta flum.. 

(skenade iväg på nått annat här.. men det passade in :D )
Du behöver inte säga något! Jag tycker sällan att det finns någonting att säga. Det finns aldrig någon som har någonting att säga vid sådana tillfällen, men det är förstås inte lika illa som när de faktiskt säger något, eftersom det då handlar om "patetiskt gnäll" och dylikt. Jag tycker det är normalt att känna fruktan inför döden, därför att de allra flesta människor tycker om att leva =) Och det finns så oerhört mycket fint med att leva. Att jag själv inte får ut något av det innebär inte att jag inte kan se att det finns det för andra. Ja, jag förstår hur du menar, jag brukar se det som en tanke man har men inte har språket att utrycka: man har förståelsen, men inte utrycket av förståelsen. Huvudsaken är trots allt att man förstår!

mpt:hv: detta gäller precis allting vi känner till

tröttaste klyschan ever där
men tiden känner vi inte till allt om på långa vägar, vi kan inte ens uppfatta tiden rätt med våra slöa människohjärnor 100 år kan gå på en sekund, men vi uppfattar det inte vi är bunda till vår materialistiska kropp och värd, begränsade tills själen inser sanningen om tid och rum.

Draug:
men tiden känner vi inte till allt om på långa vägar, vi kan inte ens uppfatta tiden rätt med våra slöa människohjärnor 100 år kan gå på en sekund, men vi uppfattar det inte vi är bunda till vår materialistiska kropp och värd, begränsade tills själen inser sanningen om tid och rum.

men d är samma med allt är du full lr