visa den hur fel den är, hata den, hitta fel i den, förstör den
Ibland skulle den ju kunna få gå bakåt, ja menar, några minuter i alla fall.
Utan tiden hade man fortfarande varit efterbliven... 
DET FUCKING RIMMAR!!!!!!!!!
G - E - N - I
tiden går för långsamt. jag hade gärna spolat fram den till jag vore 102 (ja, jag är pessimist) så jag fick det avklarat och kunde komma vidare.
mynona:
tiden går för långsamt. jag hade gärna spolat fram den till jag vore 102 (ja, jag är pessimist) så jag fick det avklarat och kunde komma vidare.
Liv efter döden?
Liv efter döden?
Ja kanske; antingen det, eller i alla fall slutet på det här livet. Det känns som huvudsaken.
mynona:
Ja kanske; antingen det, eller i alla fall slutet på det här livet. Det känns som huvudsaken.
Men då är det ju över.. är det inte lite jobbig tanke?
(Jag tycker nog inte det ioförsig.. eller ja.. till 20% kanske)
FNÖ:
Existerar ej.
Du har bestämt dig för en sak för att du inte orkar tänka på det..
= Lat..
Eller kanske rädd? 
tiden existerar egentligen inte det är en illusion människan skapat.
Fantastiskt: Du har bestämt dig för en sak för att du inte orkar tänka på det..
= Lat..
BREAKING NEWS
ATEISTER ÄR
LATA!
Fantastiskt: Men då är det ju över.. är det inte lite jobbig tanke?
Nej, varför? Jag tycker inte det, eller känner inte så. För mig är livet ett tråkigt väntrum. Det känns inte som om det finns så mycket att sakna. Jag tänker mer: finns det något efter döden, så torde det vara bättre än det här; och finns det inte det, så slipper man ju ändå det här, för det är inte värt besväret, även om det förstås inte är något man bör säga då det är socialt oskickligt och rubrikerar en som "patetisk". Men jag ser inte att det finns så mycket för just mig att sakna i alla fall, för jag får inte så mycket i utbyte av det. Om det inte finns något och man bara utplånas... det känns inte som om det är en förlust, ändå. det går bra. medvetandet är vad som får en att må dåligt. cest la vie
Trodde denna tråd var riktad mot mig först 
mynona:
Nej, jag tycker inte det, eller känner inte så. För mig är livet ett tråkigt väntrum. Det känns inte som om det finns så mycket att sakna. Jag tänker mer: finns det något efter döden, så torde det vara bättre än det här; och finns det inte det, så slipper man ju ändå det här, för det är inte värt besväret, även om det förstås inte är något man bör säga då det är socialt oskickligt och rubrikerar en som "patetisk". Men jag ser inte att det finns så mycket för just mig att sakna i alla fall, för jag får inte så mycket i utbyte av det. Om det inte finns något och man bara utplånas... det känns inte som om det är en förlust, ändå. det går bra. medvetandet är vad som får en att må dåligt. cest la vie
Aa fattar. Läste ditt inlägg i hur mår du tråden också. Bra skrivet!
Mer än så vet jag inte vad jag ska säga om det..
De stunder man ska säga en kompis/kollegas/familjemedlems namn men inser att man totalt glömt bort det. Vilket är helt orimligt, för man använder namnet typ varje dag. Och frustrerat försöker man lista ut vad namnet är.
Den känslan (förnimmelse till fysisk känsla i hjärnan typ) känner jag ofta när jag ska uttrycka mig i ett ämne.
Ibland försöker man ändå. Och då blir det ofta flum..
(skenade iväg på nått annat här.. men det passade in 😀 )
