Forumet - Snälla hjälp! Är jag sjuk?

Snälla hjälp! Är jag sjuk?

224 0 15
Under senare år har jag utvecklat en störning som växer sig allt starkare för var dag. Det hela började med att jag smått började irritera mig på saker i min vardag, ex om någon viftade på foten eller släpade fötterna mot trägolvet i köket. Jag tänkte inte så mycket på det hela, och det är inte förrän nu jag börjar oroa mig.

Jag har börjat störra mig på allt fler saker och isolerar mig på mitt rum med öronproppar och hög musik för att slippa eventuella störningar.
Hör jag exempelvis ljudet av släpande fötter på köksgolvet härmar jag automatiskt ljudet, och jag lixom ryser av obehag i hela kroppen.
Oftast känner jag mig inte ens tillfredställd efter att jag härmat ljudet utan måste göra det om och om igen tills det blir "rätt".
Jag kan inte heller äta med min familj, utan förstör bara middagen genom att kommentera deras smaskande som i mina öron låter öronbedövande.

Är det någon som känner igen sig? eller är det bara jag som känner så här? Borde jag söka upp en psykolog eller är det något man växer ifrån med åren? Snälla hjälp! Det känns som det bara blir värre och värre!
Det kallas att vara lättirriterad. Jag har samma känsla. Allra värst är det med ljud man inte kan kontrollera eller blockera ut. Om en telefon ringer så är det skitirriterande, men den kan man åtminstone slå av. Om grannen är ute och kör gräsklippare i 2 timmar så är det däremot vansinnigt irriterande - just för att man inte kan stänga av det (utan våld).

Öva på att fokusera på annat när du hör ljud som stör dig. Gärna något som upptar så stor del av din koncentration som möjligt.

Spana också in:

n0vemberbarn:

Oftast känner jag mig inte ens tillfredställd efter att jag härmat ljudet utan måste göra det om och om igen tills det blir "rätt".


Typiska tvångshandlingar.

I övrigt vet jag inte huruvida du är en lättirriterad person eller om det är något tvångsmässigt. Men låter inte normalt att vara så distraherad av "oljud" iaf. Gå och prata med någon.

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


Och gör det NU, vänta inte [crazy] kommer bara bli ännu värre då
Det är svårt att förklara, jag tror inte det är att jag bara är irriterad utan att det ligger något mer bakom det hela.
Det jag nämde vara bara några ex, på senare år har det bara blivit värre.
Ett tag kunde jag knappt åka bil, störde mig jätte mycket på handrörelser i ögonvrån och var tvungen att vrida mig så jag satt på tvären, ibland blunda jag tillochmed. Och avlägsna röster, om jag stänger min dörr så hör jag om någon pratar från köket ex och det är knappt så jag står ut med det. Överröstar alltid oljudet med musik eller öronproppar.
Nu det senaste året har jag även börjat störra mig på när någon plockar disk, just det där klirrande ljudet av tallrikar som slår i varann på avstånd.. åh.
Det är vad som oroar mig att irritationen växer sig allt större och större, man kan lixom inte ignorera ljudet..
Det känns ungefär som att bli riktigt riktigt irritera så man måste skrika, slå någonting, få ut sina agrissioner på någotvis.
Jag tror jag fattar. Klarar inte av att höra min mamma äta vissa saker, antingen slår hon besticken mot tänderna eller smaskar. Detta tror jag iofs beror på att hon oftast är full när dessa ljud kommer, därför blir de irriterande. Samma gäller min styvfar, tål inte när han alltid smackar innan han börjar prata, men även där beror irritationen på att han överhuvudtaget stör mig.
Så jag tänkte att det kanske finns någon bakomliggande orsak till din irritation? I vilket fall som helst kanske du gör bäst i att tala med någon. [smile]
Lounge fact:

Gå och prata med någon.


Men jag skäms så, kan man skaffa en psykolog utan att ens föräldrar får reda på det? Dem tar det lixom inte på allvar utan tror att jag bara jävlas med dem..

- - - - - - - - - - - - - - - - - Sammanslagning 1 - - - - - - - - - - - - - - - - -


loom:

Klarar inte av att höra min mamma äta vissa saker, antingen slår hon besticken mot tänderna eller smaskar.


Nu när jag tänker efter så uppstår irritationen nästan alltid när mamma är i närheten, jag bryr mig ex inte om pappa skulle vifta på foten osv. bara om hon gör det, eller om hon smaskar, eller om hon plockar disk.. hm..
n0vemberbarn:

Men jag skäms så, kan man skaffa en psykolog utan att ens föräldrar får reda på det? Dem tar det lixom inte på allvar utan tror att jag bara jävlas med dem..


Det kan du nog, annars finns ju alltid skolkuratorn/kuratorer på t.ex. ungdomsmottagningen att prata med. Du har inget att skämmas över.
Lounge fact:

Det kan du nog, annars finns ju alltid skolkuratorn/kuratorer på t.ex. ungdomsmottagningen att prata med. Du har inget att skämmas över.


Det känns så skrämmande att öppna sig så fullständigt för en helt främmande människa, men jag antar att det är vad som måste göras om jag vill bli kvitt det här vad man nu ska kalla det..
Tack för svaren,
n0vemberbarn:

Det känns så skrämmande att öppna sig så fullständigt för en helt främmande människa, men jag antar att det är vad som måste göras om jag vill bli kvitt det här vad man nu ska kalla det..
Tack för svaren,


Japp! Det tror jag. Alltså det kanske är värt att besöka läkare med, jag vet inte om det är psykiskt. Det jag tyckte lät tvångsmässigt är att du är så distraherad av "oljuden" non stop och att du "måste härma ljudet till det känns rätt och du blir tillfredsställd". Det kan jämföras med en som städar onaturligt mycket och flyttar runt på saker tills det känns som de står i en "ångestfri" position. Eller att man inte klarar av oordning. Jag tycker verkligen du ska söka hjälp för snart kanske du inte ens kan gå ut utan öronproppar eller musik i öronen.
Lounge fact:

Det kan jämföras med en som städar onaturligt mycket och flyttar runt på saker tills det känns som de står i en "ångestfri" position.


Åh, nu känner jag igen mig igen..
ex om jag städar på skrivbordet så måste böckerna ligga exakt rätt, eller spelar kort så måste kortleken ligga i en hög och inte huller om buller. Det lixom kliar i fingarna av ångest annars.
Kanske är det så att jag lider av en viss form av tvångstankar?..