the king of kings:

vem ska du träffa?

din mamma

Stephen:

din mamma

varför får inte jag va med?

the king of kings:

varför får inte jag va med?

hon skulle tycka det va jobbigt

Stephen:

hon skulle tycka det va jobbigt

nä

oggelgoggel:

ensam

ta't lugnt
budey

ohYEA_:

ta't lugnt
budey

fuck you!

the king of kings:

fuck you!

😛

Stephen:

ja

ohYEA_:

😛

jag fistade din mamma medan du var i skolan

Du är inte ensam 🙂 Jag blir själv nervös när jag ska träffa någon som man aldrig har träffat. Men man får ta det lungt och sedan så går det över. Det gäller bara att få i igång en bra konversation så att det inte blir sådär pinsamt tyst... det kan ju dock vara lite knepigt... :/ Och sedan så träffar man ju nya personer ganska ofta så man vänjer sig (:

Hoppas att du fick svar på det hela 🙂

vickisunshine:

Det gäller bara att få i igång en bra konversation så att det inte blir sådär pinsamt tyst

Så kallad pinsam tystnad är faktiskt ett naturligt inslag som ska finnas med i alla konfrontationer. Snarare så fort man tänker tanken att denna tystnad inte får uppkomma så blir det pinsamt.

Stephen:

är jag ensam om att va supernevös inför att träffa någon man aldrig träffat förut?

liksom skitnervös så benen skakar? 😛

hur gö man för att få bort det

Du behöver inte vara rädd.
Du kan välja att inte vara rädd om du vill. Du har den förmågan att välja.

Du är inte ensam. Alla har någongång känt sig nervösa inför ett möte med någon. Vissa blir det oftare än andra men nervositet är naturligt för människan.

Jag brukade bli väldigt nervös inför möten med andra människor. När jag gick i skolan så umgick jag bara med mina närmaste vänner och ingen annan därför att jag helt enkelt inte kände någon annan.
Det var inget tal om att jag ens skulle försöka lära mig att umgås med några främlingar.
Det var nervositeten och rädslan som stod bakom mitt val att dra mig undan från alla andra.

Försök tänka dig att personen du träffar också har förmågan att bli nervös och osäker. Kanske det är så att du är nervös som bara den medan personen du möter är lika nervös och osäker därför att hon/han ser ditt egna osäkra sätt att möta honom/henne.
Frågor som "Varför är hon rädd för mig?" kan dyka upp hos den andra personen. Och därmed försöker han/hon finna anledningar hos honom/henne.

När jag undvek alla under min skoltid så såg jag mig själv som ett offer. Men jag har insett nu att även de i min närhet blev offer för mitt sätt att bete mig, även om jag inget illa menat.
Jag ville sitta ensam, jag ville inte umgås med någon, jag var osäker vid samtal med andra och därför drog jag mig undan.
Personerna i min omgivning kan ha tänkt att det är deras fel, att det är något med dom som jag vill undvika.
Även om min rädsla var att komma i kontakt med dom, så visste jag att det berodde på mig och mitt sätt att tänka.

Jag och alla andra blev offer för varandra.
Jag trodde de ville mig illa, därför undvek jag dom. Och dom såg något hos sig själva som orsak till mitt beteende.

Därför är kommunikation så viktigt.
Genom att du är rädd för någon, så blir den andre personen rädd för dig. Ni skapar en overklighet.
Ni står gömda bakom varsin mur och kikar fram då och då och är beredd på att den andre ska attackera. Slå ner din rädsla, försök kasta undan din nervositet, samla modet och gå fram och möt den andre människan. Och visa honom/henne att han/hon inte behöver vara rädd för dig, och se även att du inte behöver vara rädd för honom/henne.

Vi är alla människor. Vi är alla kött och blod.
Vi är unika men ensak har vi gemensamt:

Vi vill alla bli accepterade.

Stephen:

är jag ensam om att va supernevös inför att träffa någon man aldrig träffat förut?

liksom skitnervös så benen skakar? 😛

hur gö man för att få bort det

Drick lite Vodka så ser du att du inte är nervös längre. 🙂

MEN TRORU DET ELLLLLLLLLLLLLLLEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER

Du har inte social fobi, gtfo