Forumet - socialt inkapabel

socialt inkapabel

584 0 66
jag är det och jag vet verkligen inte hur jag ska fixa det.

började gymnasiet denna hösten och tänkte att nu skall jag verkligen göra allt för att skaffa vänner. vara öppen, framåt, prata med folk etc. det funkade inte. det är precis som att jag inte hittar den där kontakten med någon. vänner kan ju sitta jämte varandra utan att prata och man kan liksom känna att de har den kontakten. jag klarar verkligen inte av att fixa den. jag kan liksom inte lära känna någon. har inget gemensamt med någon förutom typ skolan. kan någon seriöst ge tips på hur man skaffar vänner?

dessutom stör jag mig på 99 % av människorna i min omgivning. jag är väldigt gärna ensam men vill ju ändå kunna känna att jag har någon. finns några som verkar okej, men hur gör jag? :S

kan ta ett exempel i början umgicks jag en del med en tjej. dock kändes det inte som att vi hade något att prata om (som med alla andra då) och jag tror hon uppfattade mig som väldigt tråkig. fast samtidigt fattar jag inte, hon gjorde ju ingenting? kom inte med förslag, ideér, samtalsämnen osv. och nej hon är inte likadan som mig. hon har absolut inte det problemet. (vi gled typ ifrån varandra, umgås inte lika mkt nu).

jag försöker studera folk, hur de gör. men jag kan bara inte förstå hur man hittar det bandet/kontakten.

det måste ju vara något med mig iom att ingen annan verkar ha det problemet. visst, jag är väldigt blyg, sluten, gillar absolut inte att prata om mig själv och mår väldigt dåligt psykiskt. dock tycker jag inte att jag visar detta. upplever det hela som väldigt konstigt då jag verkligen har försökt. jag är mållös. trodde att det skulle fungera att skaffa vänner på gymnasiet bara jag pratade och umgicks med folk, men det funkar inte. får inte den kontakten.

sedan ska jag tillägga att jag har typ fått kontakt med en. dock är det en kille. jag har inget emot killar men jag vill ju hitta en tjej som man kan ha en typisk "tjejrelation" med. och jag var dessutom som jag var mot alla andra mot denna killen. men det var han som hela tiden kom upp med nya samtalsämnen etc. och jag med när han gjorde det. han var så lättsam. jag är tvärtom och det är precis som att jag behöver någon som är sjukt enkel att umgås med för att det ska funka.

så om jag nu har den här tjejen x som jag vill komma närmre, hur gör jag? :S

väldigt tacksam för seriösa svar
du måste själv börja ta initiativet och börja prata med henne
för annars så kanske hon tänker att du är asocial och inte så kul och snacka med. har ni något gemensamt intresse? lr så kan du ju börja lite lätt med att fråga vissa saker.. t:ex vad hon tycker om prov/läxan ni hade och hur det hade gått.. skolstuffs med andra ord. och sen får du liksom låta fantasin flöda.. ju längre tid som går så kan du ju utveckla ditt sätt att tala med denna tjej. och senare så kommer du få fler vänner.
Vincenco:

du måste själv börja ta initiativet och börja prata med henne


gör det redan

Vincenco:

lr så kan du ju börja lite lätt med att fråga vissa saker.. t:ex vad hon tycker om prov/läxan ni hade och hur det hade gått.. skolstuffs med andra ord.


det vi gör, kommer typ inte längre



Vincenco:

för annars så kanske hon tänker att du är asocial och inte så kul och snacka med.


precis. dock försöker jag ju men det känns som att folk tkr att jag är tråkig?

Spana också in:

tror ditt problem är att du tänker för mycket att folk tycker du är tråkig och känner en press att hela tiden ha någonting att säga. att du inte kan slappna av gör dig rädd för situationerna vilket ger blackouts i naturlig social kommunikation. det är iaf där jag tror problemet ligger, hur du ska ta dig ur problemet får du lista ut själv.
isola:

aldrig hört ngn ge ett sådant råd[shake]


inte jag heller..


soimpolite:

precis. dock försöker jag ju men det känns som att folk tkr att jag är tråkig?


tänk om man hade kunnat bestämma över folk och säga..
Du ska vara med mig! [mad] då hade nog livet vart lättare
men har hon andra folk som hon är med ? lr är hon också lite ensam och så som du ?
OF 5:

känner igen mig exakt i det du skriver.


wow :S

OF 5:

ch så länge du inte är dig själv så kommer det nog gå bra.


i början var jag inte mig själv men sedan blev jag det mer och mer. jag har så jävla svårt att "sjunka så lågt" alltså det är precis som att det är över gränsen för vad jag skulle göra. men missuppfatta inte, jag är villig att göra det. men jag blir så fucking arg på mig själv efteråt. dock är jag redan väldigt arg.

hur som helst, man kan ju vara ngn annan och sedan bli sig själv. men nu när du säger det - var nog exakt det som hände med den första tjejen o_O jag blev mig själv mer och mer, (stolt över det å andra sidan då jag aldrig varit så "modig" och vågat gå efter vad jag själv tkr så mkt innan. chockerade mig själv vissa ggr). men då brast den vänskapen. sedan vet jag inte, men jag ville inte heller vara med henne. ju mer jag "lärde känna henne" desto mer irriterande blev det att umgås med henne. vet inte om det syntes igenom? men jag tror ändå att det inte hade blivit ngt även om jag spelat vidare.

tror det jag kommer fram till är att jag mkt väl kan tänka mig att offra mig i början för jag behöver verkligen/ vill komma i kontakt med ngn.
Vincenco:

men har hon andra folk som hon är med ? lr är hon också lite ensam och så som du


hon jag syftar på nu går inte i min klass och nej hon verkar inte direkt ha ngn. eller hon umgås med några men hon verkar inte fått den "kontakten" med dem. men ja, vi har inte så många lektioner tsm... men ändå en del och vi har all möjlighet att umgås med varandra.

Lounge fact:

tror ditt problem är att du tänker för mycket att folk tycker du är tråkig och känner en press att hela tiden ha någonting att säga. att du inte kan slappna av gör dig rädd för situationerna vil


exactly. att identifiera problemet ska ju å andra sidan vara 50 % av lösningen så tack.
soimpolite:

och jag tror hon uppfattade mig som väldigt tråkig. fast samtidigt fattar jag inte, hon gjorde ju ingenting? kom inte med förslag, ideér, samtalsämnen osv


Du kanske pushar för mycket iställtet. I en relation (vänskap) måste båda ta intiativ för annars framstår den som hela tiden tar intiativ som en jobbig och mobbad person, och den andra tar en för givet då. Var inte den som hela tiden tar intiativ utan vänta på att din kompis frågar dig även om det kan ta flera dagar.. För bollen ligger hos andra personen. Och på riktigt, var dig själv, om du hela tiden tänker innan du pratar för att du analyserar, eller om du tänker medans den andra pratar med dig, då syns det, och du kan framstå som osäker och falsk.
Var inte för på.