Forumet - Söka hjälp

Söka hjälp

206 0 14
Hej...
Min pojkvän och kompis släpar mig till UM i morgon för att säga att jag ska gå på något samtal med kurator eller sådär.
Saken är den att de anser att jag behöver hjälp med min ätstörning.
Visst, jag köper att jag har problem och har haft dem ganska länge. Men jag är inte underviktig, eller ens för smal. Jag är så rädd att de inte ska ta mig på allvar, eller skratta åt mig. "Vafan tjockis skulle vi tro på att du är ätstörd!?" Jag har liksom inga fysiska bevis på att jag mår dåligt.
Dessutom har jag gått upp några kilo senaste månaderna och det känns som att jag måste få bort det innan jag kan gå dit. Men jag hinner inte. Och ist hetsäter jag hela tiden vilket gör mig så stressad. Det enda de kommer se är min svullna mage och tjocka armar.

Men jag vill få ett slut på det här. Min pojkvän ska inte behöva gå igenom mer. Han är en hjälte.

Jag ville mest bara ha ett par uppmuntrande ord.
/Fail tjockis-ÄSbarn
FUCK YOU
fyfan för detta forum. Ni fattar inte vad ni gör med personerna som ni skriver till. Det sista jag vill är att söka uppmärksamhet. Jag har så gott jag kunnat försökt hålla det hemligt i snart 2 år för alla jag känner. Vill inte vara den som winar.
Tack för att ni får mig att aldrig vilja söka hjälp. Har ju inget problem, vill ju bara ha uppmärksamhet[rolleyes]
gå dit!! finns ingen anledning att inte gå dit om du mår dåligt. jag är säker att de på um inte kommer tvivla på din ätstörning
gå bara dit!!!!

obs känner att jag verkligen inte är bra på sånt här, men kände mig tvungen pga blitzens äckliga kommentarer.

Dold text: +du har um's absolut snyggaste avatar

Spana också in:

var själv i den situationen är ite underviktig och vågade inte gå och söka hjälp har hållt på i ca 8 år snart och inte värt det alls min kompis släpa mig till bup för ett halvårsen och får nu hjälp med min äs de kommer ta dig seriöst det e deras jobb bara va ärlg och säg som det är de kommer lyssna :) vet att det e svårt att t steget att be om hjälp men om det till slut leder mot att man blir frisk så lär det ju vara värt det :) ta hand om dig kram <3
Postlapsaria:

Tack.Jag vet bara inte vad jag ska säga, liksom hur man ska presentera sitt problem för dem


jag visste inte heller min bästa kompis som följde mig dit visste ju också allt, har berättat allt för honom så han visste ju hur situationen såg ut så när vi satt där och jag inte kunde säga ett ord (satt verkligen bara där och ville springa ut och sa inte ett ord) så jag bad honom berätta så han gjorde det så fick jag fylla i om han missa något eller ändra om något inte stämmde. Han berätta också om min rädsla att inte bli trodd då jag inte var underviktig eller enligt mig hade ett så allvarligt problem så det kunde kallas en ätstörning. Men de trodde på mig och jag fick komma på ett bedömningssamtal där de sa att jag hade en ätstörning och går nu på regelbundna samtal på bup.

det kommer säkert gå jättebra prata med din kompis och pojkvän säg att du inte vet vad du ska säga och be dem att de kan hjälpa dig att berätta om det underlättar :) du fixar detta ska du se :) ta hand om dig kram!
lakristrollet:

din kompis och pojkvän säg att du inte vet vad du ska säga och be dem att de kan hjälpa dig att berätta om det underlättar :) du fixar detta ska du se :)


Tack fina du.
Jag vill gärna ta med någon. Är dessutom sämst på att prata om vad som helst nästan utan att börja lipa haha. Men det verkade på tanterna där att de helst ville ha dit en ensam.

doog:

Maja från Majorna man får hoppas att det går bra.


?
Postlapsaria:

Jag vill gärna ta med någon. Är dessutom sämst på att prata om vad som helst nästan utan att börja lipa haha. Men det verkade på tanterna där att de helst ville ha dit en ensam.


första gången e det viktigaste faktiskt att du tar dig dit överhuvudtaget och får prata med någon om situationen och om det underlättar att ta med någon då är det ju självklart att du ska göra det, det e tillräckligt svårt att be om hjälp som det är så ta du med nån kompis eller någon du känner dig bekväm med som kan ge dig det stöd du behöve,r de är där för att hjälpa och bara du kommer dit första gången är det lättare att gå själv sen :)

tror på dig du fixar det :) styrkekramar