Forumet - Sömnparalyser

Sömnparalyser

5693 2 30
Jag har ett stort sömnproblem som jag haft i ett par år nu. Men det har börjat komma mer ofta nu. Det är nämnligen sömnparalyser. Dvs min hjärna vaknar upp men inte min kropp. Jag ligger helt paralyserad och tänker "hur fan ska jag göra nu?" Det bullrar och hör massa otäcka oväsen och jag kan inte göra något. Det värsta av allt var idag. Jag vaknade (min hjärna då) och kunde öppna ögonen halvt, men kroppen var helt borta. Jag vaknade helt kanske efter ca 30 sekunder. Men dessa sekunder är sjukt obehagliga och jag får ångest av det varenda gång jag ska gå och lägga mig. En gång fick jag det 8 gånger under en natt. Jag blev inte av med det, så jag sket i att sova.

Har kollat upp det lite på nätet och det verkar bero på stress och annat. Jag vet att jag lider för tillfället av svår depression över min sociala fobi, och den har blivit starkare nu än tidigare. Möjligen därför jag får dessa sömnparalyser oftare.

Har något varit i samma situation som mig? Har ni kunnat lösa det på något vis?
Senast ändrad 12 Aug 2013, 11:13 av André Vifot Haas
Jag har inte varit i samma situation men får rätt ofta typ psykiska "sömnparalyser" (utan sömn) fast rent kroppsligt då av ångest pga sjukdom. Har även fått riktiga sömnparalyser men inte på så vis som du får så att det är ett problem.

Tror du behöver söka hjälp för dina problem, det kan vara något underliggande som du behöver bearbeta för att klara av att sova problemfritt, eller så behöver du helt enkelt medicin. Hoppas det blir bättre för dig på något vis. [smile]
Jag utsätts av sömnparalyser ibland, och jag förstår oron. Jag tror till och med att jag gjort en tråd om mina upplevelser när jag varit i det stadiet.

Detta är ingenting att oroa sig för. Läkare och psykologer förstår detta väl. Det finns två mekanismer i hjärnan, en insomnanden och en för att paralysera kroppen under sömn så vi inte hoppar upp ur sängen under tiden vi sover.

Ibland sker det att de två händer efter varandra. Jag brukar fastna precis innan jag somnar. Detta, som du säger, kan bero på stress eller andra negativa påfrestande störningar i din vardag.
ickus:

Jag utsätts av sömnparalyser ibland, och jag förstår oron. Jag tror till och med att jag gjort en tråd om mina upplevelser när jag varit i det stadiet. Detta är ingenting att oroa sig för. Läkare och psykologer förstår detta väl. Det finns två mekanismer i hjärnan, en insomnanden och en för att paralysera kroppen under sömn så vi inte hoppar upp ur sängen under tiden vi sover. Ibland sker det att de två händer efter varandra. Jag brukar fastna precis innan jag somnar. Detta, som du säger, kan bero på stress eller andra negativa påfrestande störningar i din vardag.


Exakt, det händer alltid efter att jag precis somnat [surprised]

Otroligt obehaglig känsla då man ibland kan se övernaturliga saker närma sig en och man har helt fastspänd typ. Känns som att någon sitter på bröstet också, för det blir alldeles tungt.

Oftast när jag vaknar helt så får jag andnöd och huvudvärk [shake]

Spana också in:

Har upplevt ibland. Känns läskigt.
Brukar också vakna och sedan halvt somna samtidigt som drömmen jag vaknade mitt i fortsätter i mitt inre. Var jättekissnödig när jag vaknade och trodde flera ggr att jag gått upp för att gå till toaletten, men hade bara somnat om och drömt det/inbillat mig det. Den sista gången var jätteverklig och jag var jätterädd att jag var jättesjuk för att jag inte kunde kissa trots att jag satt på toaletten och var kissnödig. Men då vaknade jag och fann att jag var kvar i soffan. Käre värld.
har liknande, hör röster jämt i samband med att jag är påväg att somna (typ 5-10 min innan börjare). förut kunde det vara läskigt, särskilt då det var skrämmande ljud i form av skratt och röster som sa mitt namn. jag har snackat med en psykiatriker om detta fenomen och det är absolut inget farligt eller onormalt. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypnagog_hallucination) precis som du skriver kommer det av en följd av stress/psykisk sjukdom. jag vet ju att jag får detta i samband med varje sömn så jag har helt enkelt accepterat det, är inte rädd för det alls. hållit på i flera år. tycker snarare det är praktiskt att veta när jag är påväg att somna [crazy] senare i livet kanske det försvinner. jag tror på ett accepterande av hur läget är, att det är normalt vilket kanske gör det mindre skrämmande. då kanske man blir mer till lags och låter det passera utan att man ägnar någon energi till det. kanske du borde snacka med en psykiatriker om det du upplever.
Tycker det är lite coolt ändå hur tydligt man kan se saker i sådana tillstånd. Om jag blundar och dagdrömmer eller försöker föreställa mig något framför mig så är det ju inte särskilt tydligt. Kanske är det tydligt för vissa, typ konstnärer, men inte för mig.

Inte heller när jag drömmer så tror jag det ser ut som i verkligheten. Men när man vaknar/somnar sådär ur fas med kroppen så kan man ju se typ krypande insekter och sånt 100% realistiskt, med små detaljer och allt. Och jag vet att folk kan se superrealistiska syner på vissa droger också.

Det är coolt för då borde man ju ändå väldigt exakta, detaljrika minnsbilder i sin hjärna som sedan projiceras mer eller mindre kreativt så att man ser dem i sin verklighet.

Betyder det då att ens minnen och sånt är lagrade i så bra "upplösning" och komplexitet? Annars tänker jag att minnen är rätt hårt komprimerade/abstrakta. De kanske är det men kan zippas upp under rätt förutsättningar? Eller fördunkar det vakna medvetandet minnesbilderna, därav hypnos?

Jag har inte läst några böcker om minnet så jag spekulerar ju bara. Men man minns ju ofta bättre om det kopplas till starka känsloupplevelser. Typ med stark exponering så inpräglas det bra. Eller så gör man det många gånger.

Vad beträffar maran så är hon en papperstiger.
Har sömnförlamning relativt ofta men utan att jag lider av någon psykisk åkomma. Så på det området kan jag inte råda dig om något. Men vid de tillfällen jag fått det har det oftast berott på att jag är för varm på kroppen eller att det är för ljust ute. Just ljuset är känsligt för min del då jag inte tål någonting i stort sett. Andra tillfällen har jag inte funnit någon klar orsak, kanske att det vart något ur en mental aspekt, kanske inte. Hur ser dina livsvanor ut?
OnoOno:

Men när man vaknar/somnar sådär ur fas med kroppen så kan man ju se typ krypande insekter och sånt 100% realistiskt, med små detaljer och allt.


Eller upplevelsen av att någon drar i ens täcke. [sad] Eller en djävulsfigur som sträcker sin hand mot ens ansikte. [sad]

Jag blev i princip kvitt tillståndet genom att sluta sova på rygg.
Rudolf kügersmatter:

Har sömnförlamning relativt ofta men utan att jag lider av någon psykisk åkomma. Så på det området kan jag inte råda dig om något. Men vid de tillfällen jag fått det har det oftast berott på att jag är för varm på kroppen eller att det är för ljust ute. Just ljuset är känsligt för min del då jag inte tål någonting i stort sett. Andra tillfällen har jag inte funnit någon klar orsak, kanske att det vart något ur en mental aspekt, kanske inte. Hur ser dina livsvanor ut?


Ja, det händer väldigt ofta när det är varmt i rummet jag ska sova i också. Det är nästan 100% säkert att jag kommer in i en sömnparalys ifall det är uppåt 24 grader i rummet nu för tiden. Jag måste sova när det är svalt, och det kan vara väldigt svårt på sommartiden då det alltid är varmt [shake]
jag upplever det sällan, oftast under uppvaknande. men hade nyligen många (20 uppskattningsvis) vid insomnandet. de kunde avstyras med häftiga kroppsliga ansträngningar.

fenomenet har möjligen ett visst samband med ångest och stress i vardagen, men framförallt mår man oerhört dåligt under själva paralysen.