Aviseringar
Rensa alla

Språkriktighet, stavning och interpunktion – hur skall det egentligen vara?


Ämnesstartare

Språkriktighet, stavning och interpunktion – hur skall det egentligen vara?

Suck, det finns vissa saker som är otroligt viktiga som folk inte verkar ha fått in i sina små söta huvuden; det är viktigt att man behärskar vissa saker för annars ter sig det man skriver väldigt konstigt. Det finns visserligen ganska många trådar i ämnet, men dessa behandlar bara specifika saker (de/dem, bättre än han/honom) så jag tänkte göra en som täcker allt. Jag kommer att uppdatera den så småningom. Har försök att skriva det viktigaste först, men inser nu att ’fransk stavning’ är malplacerad men jag tror att ni har överseende med det!

Om ni hittar något fel i det jag skrivit, skicka mig ett PM och skriv inte om det i tråden, min tanke är att man skall fråga om hur saker skall skrivas och inte kommentera fel i det jag skrivit här.Inlägg av karaktären: ”Jag skriver som jag vill”, ”Man kan visst säga …” , ”Hur orkar du”, rent trams eller liknande vill jag inte heller att folk skriver här. Jag har baserat detta på mina åsikter och erfarenheter och på det som står Svenska skrivregler. Detta är bara rekommendationer och ingen kan alltså tvinga detta på er – dock så tas sällan texter som inte följer de rekommendationerna seriöst, det är dessutom dessa rekommendationer som de flesta tidningar och förlag rättar sig efter.

Läs gärna igenom det som står innan ni ställer en fråga – den kanske redan är besvarad här.

Innehåll:
1. Sitter det ihop eller inte?
2. Dubbelteckning av konsonant
3. Fransk stavning
4. Tal- och skriftspråk
5. De eller dem?
6. Var eller vart ?
7. Nya eller nye?
8. Bättre än han eller honom?
9. Tankstreck och pratminus
10. Ägande, genitiv-s och sådant
11. Hur är det med alla dessa små streck över bokstäver?
12. Åh du härliga semikolon
13. Styckeindelning – Guds gåva till läsaren

Sitter det ihop eller inte?
Skall det skrivas ihop eller inte? Grundregeln är att alla svenska sammansatta ord skall skrivas ihop, allt som uttalas som ett ord skall alltså vara ett ord. Exempel:

skyltdocka (hopsatt av skylt och docka)
hallonsylt (hopsatt av hallon och sylt)

Tyvärr är det inte alltid så enkelt! Vissa sammansatta ord skall skrivas samman med hjälp av ett bindestreck. Så gör man när man skriver ihop ord som består av antingen namn, förkortningar, siffror eller engelska ord. Förkortningar är dock specialfall som jag kommer ta lite mer om efter detta. Här är ett par exempel:

Olof Palme-mordet (hopsatt av Olof Palme och mord)
1900-talet (hopsatt av 1900 och tal)
15-åring (hopsatt av 15 och åring)

Nu till sammansättningar av förkortningar! Förkortningar som uttalas efter var bokstavs namn t. ex.: ABF [abeeff], WHO [vehåo], skriver man ihop med hjälp av bindestreck medan förkortningar man uttalas som de stavas t. ex. Ikea [ikea], Unicef [uniseff] skrivs ihop som vanliga ord. Ett par exempel:

ABF-huset
GI-dieten
Ikeamöbler
Unicefkonferensen

Sen så finns det de orden som även de lärda tvistar om, hur stavar man egentligen till berg-och-dalbana? Här finns det flera sätt att göra det på. Exempel på skumma sammansatta ord, båda av vardera ord finns i NE:s ordlista:

berg-och-dalbana eller berg- och dalbana
näradödenupplevelse eller nära-döden-upplevelse

Dubbelteckning av konsonant: t eller tt?
Här måste jag erkänna att detta är något jag inte själv behärskar till fullo. Det beror på att reglerna för dubbelteckning av konsonant är väldigt krångliga, så krångliga att det är lättare att lära sig ordens stavning utantill. Grundregeln är att man när man dubbeltecknar så blir vokalen före och efter kort, men detta får man ju veta att det finns många undantag för redan i ettan. M dubbeltecknas ju bara när det finns ord som kan blandas ihop, t. ex.: dam och damm. Enda sättet att vara säker här är att plocka fram en ordlista och slå upp! Här är ett par exempel på konstigt dubbeltecknade ord:

tyvärr
parallell
abonnemang
lasarett

När man sätter ihop ett ord som slutar på samma bokstav som det andra ordet börjar med så kommer båda med, det blir alltså:

handduk
plåttak

När man sätter ihop ord som slutar på två konsonanter, som är samma som den nästa ord börjar med, så tar man bort en konsonant:

tuttatuering
kattavla

K, som annars aldrig dubbeltecknas, dubbeltecknas i sammansättningar:

spikklubba
kyrkklocka

Och när ett ord som slutar på ck sätts ihop med ett som börjar på k så dubbeltecknar man också k:

klockklang
rockkung

Fransk stavning och en del halvmesyrer
Svenskan har lånat in många ord från franskan under 1700-talet, tyvärr är det så att bara vissa av dem försvenskats helt. Vissa har försvenskat halvt och andra inte alls. Detta gör att det är ord man måste lära sig stava utantill.

Helt försvenskade:
fåtölj
byrå
kräm
Halvmesyrer:
pretentiös [prettansjös]
restaurang [resturang]
Helt franska:
konferens [konferens]
resumé [resume]
parfait [parfe]

Som tur är så är det sällan man behöver använda halvmesyrerna och de helfranska, man kan oftast komma undan med en svenskare synonym! Konferens kan man kalla möte, resumé för sammansättning och parfait för glass.

Tal- och skriftspråk
Det är viktigt att man skiljer på tal och skriftspråk. När man pratar så behöver man inte vara lika noga – man kan oftast förstå vad personen som talar menar med hjälp av hens betoning, minspel och kroppsspråk; sedan kan man alltid fråga om man inte förstår. När det gäller skriven text så är det sällan i realtid, man kan alltså inte fråga personen vad denne menar, man kan inte höra hur hen betonar orden och kroppsspråk finns inte här heller: därför måste skriven text vara övertydlig. Det finns ett par ganska stora skillnader mellan tal- och skriftspråk, tänkte rada upp ett par.
Man säger – man skriver
mej – mig
dej – dig
sej – sig
dom – de eller dem
nån – någon
nåt – något
sån – sådan
sånt – sådant
sen – sedan

I talspråk så förkortar man också ändelser på vissa verb, dem som beskriver dåtid. Istället för att säga skimrade så tar man bort –de och säger bara skimra’. Detta är fullt accepterat i talspråk, men man skall inte skriva så! Skriv skimrade när du menar skimrade!

När man böjer substantiv i plural så säger man nästan alltid –er efter dem, dock så är det inte alltid så i skriftspråk. Här är ett par exempel:
Man säger – man skriver
blommer – blommor
flicker – flickor
limper – limpor
Vissa saker skall dock skrivas med –er på slutet (t.ex. ärter) så man måste hålla ett öga på detta. Blir man osäker kan man alltid rådfråga en ordlista

De eller dem?
När skriver man de och när skall man skriva dem? Detta är faktiskt mycket lättare än folk tror det är. Byt ut ’dom’ med ’vi’, där man säger ’vi’ skall det vara ’de’ och där man säger ’oss’ skall det vara ’dem’. Svårare än så är det inte, eller jo – det finns ett specialfall. Före ordet som skall det alltid vara ’dem’. Man skriver: ”vi som” men ”dem som”, varför vet jag inte, det är bara så det är.

Var eller vart?
Tills vidare:
http://www.spraknamnden.se/sprakladan/ShowSearch.aspx?id=id=26287;objekttyp=lan

Nya eller nye?
Heter det den nye sjuksköterskan eller den nya sjuksköterskan? Den nya heter det, men varför? Jo så här är det: adjektiv i svenskan böjs efter numerus, d.v.s. singular (ensamt) eller plural (fleral) och efter genus då man böjer efter neutrum och femininum och maskulinum. Eftersom det är maskulinum som är det som skiljer sig från normen så är det det jag skall prata om nu.

Maskulinum är ord som är killar, förr i tiden så var alla ord kille eller tjej men i dag så är det bara människor, djur, och titlar på yrken som man böjer på detta sätt. Här är ett par exempel:
Den…
nye vaktmästaren
vackre mannen
lille pojken
store katten (om man vet att det är en han)
Per är den snygge jag pratade om.

I plural, när det är flera, blir det alltid som vanlig.
De…
nya vaktmästarna
vackra männen
små pojkarna
stora katterna

Och ord som inte är killar, d.v.s. alla andra böjer man också som vanligt:
Den
söta sekreteraren
vackra kvinnan
lilla flickan
stora katten
Lisa är den snygga jag pratade om.

Om du tycker detta verkar vara svårt så kan du använda den vanliga formen även för killar, det är bättre att använda den för allt än att använda den maskulina fel.

Bättre än han eller honom?
Man säger oftast bättre än honom, och i talspråk så är detta ganska accepterat. Dock är det viktigt att man skriver korrekt och därför bör man skriva: bättre än han. När man jämför två saker, så skall de alltid skrivas på samma sätt. Om man jämför hon med en han, så skall man skriva: ”Hon är bättre på det här än han”. Eller: ”Hon är precis som han”.

Tankstreck och pratminus
Tankstreck används när man lägger in tankar eller vill ha en liten paus i det man skriver – men det är inte många människor som använder det i dag. Pratminus är ett sätt att skriva dialog på. När man skriver dialog med pratminus så använder man följande modell:

- Hejsan, sade Kalle

Man kan dock göra det lite mer komplicerat:

- Vad fan sysslar du med! skrek hon till honom samtidigt som hon försökte slita låss sig ur hans grepp.

Man skriver alltså: pratminus, vad personen säger; komma, frågetecken eller utropstecken; vem som säger och under vilka omständigheter. Värt att notera är dock att man inte har stor bokstav efter vare sig fråge- eller utropstecken när man skriver dialog på det här sättet.

Ägande, genitiv-s och sådant
När någon äger något så brukar man skriva ett s efter hens namn, detta kallas att man böjer det i genitiv. I svenskan så använder vi inte en apostrof vid genitiv som man gör i engelskan. Man skriver inte: ”Lisa’s bil” utan ”Lisas bil”. Samma sak gäller efter saker och ting, det heter: ”bordets ben” och inte ”bordet’s ben”. När man skall göra samma sak med förkortningar så gör man på ett annat sätt, man måste använda kolon – detta är dock bara om man uttalar förkortningen med bokstävernas namn, t. ex.: AMS [aemeff], Ikea som man uttalar [ikea] ger man bara ett s precis som namn. Så, här är exempel på genitiv:

Lisas
ABF:s
WHO:s
Unicefs

Nu till lite överkurs: när man använder apostrof för genitiv i svenskan. Detta gör man efter namn som slutar på s då man måste markera att det är genitiv det handlar om. Svenska språknämnden rekommenderar att man formulerar om meningen, men vafan, det är så sällsynt så man kan väl få vara lite pretentiös då och då!

Anders fru är starkare än Jonas.
Anders fru är starkare än Jonas’.

I första meningen är Anders fru starkare än Jonas och i andra meningen är det Anders fru som är starkare än Jonas fru.

Hur är det med alla dessa små streck över bokstäver?
När sätter man ut ` respektive ´ över bokstäver? Det är inte så svårt, eftersom det är väldigt få ord som har sådana över bokstäverna i det. Att förstå varför man har en accent över idé är inte så svårt att ta till sig, hade man inte haft den så hade man pratat om björnars boplats. Jag kan inte komma på många fler ord som faktiskt har just ´ över sig men här är de jag har i huvudet för stunden:

filé
europé
och så tillkommer en del namn

Men den andra accenten då, var används den? Den används i ordet à. Som finns i bl. a. uttrycken:

à jour
à pris
… à … kronor styck

Vet inte fler användningsområden för den lilla plumpen, men just i ordet à, kom ihåg att det INTE skall vara á.

Å du härliga semikolon
Många har ingen aning om vad ett semikolon är och faktum att du kan klara dig bra utan att någonsin använda ett. För dem som ändå vill veta hur man använder det – det finns nämligen dem som vill veta, men inte vet och dem som tror sig veta, men vet fel – så tänkte jag berätta om det.
Det finns två sätt att använda semikolon, det enda är när man anser att ett komma är för svagt, men en punkt är för stark. Det som står efter semikolonet måste dock kunna stå på egen hand, utan att vara ett påhäng på en annan mening. Exempel:

Jag tyckte han var söt; han hade fina ögon som glittrade i solen.

Ursula var alltid elak mot mig; varje gång hon såg mig så skrek hon elaka saker.

Det andra sättet att använda semikolon är när man räknar upp grupper, här är ett exempel:

När jag åker bort så packar jag alltid ned: strumpor och kalsonger; nål och tråd; smörgåsar och dricka; och min nalle.

Styckeindelning – Guds gåva till läsaren
Vill du att folk skall läsa det du skriver? Ja det är väl klart, såvida det inte är en privat dagbok en klottrar i så brukar man vilja att folk skall läsa det. Utan styckedelning så är det inge många som orkar ta sig för en text – tänk på det! En text på mer än 5¬–10 meningar eller rader bör styckeindelas. Detta är för att det blir ohyggligt mycket lättare att läsa en text som är styckeindelad! Men, hur styckeindelar man? Ja, det är inte så mycket tips jag kan ge här – det är något man får på känn när man sett hur andra gjort. Grundregeln är att när man börjar skriva om något nytt så byter man stycke; om man skriver om fåglar för att ta ett exempel så kanske man skriver om deras parning först, gör en styckeindelning och sedan om hur de föder upp sina ungar.

När man delar upp texten i stycken finns det två olika sätt att göra det på (grafiskt sett). Det ena är ett dubbelhopp, som det här:

Så ser det ut! Det andra sättet är att göra indrag, då gör man ett hopp…
…sedan ett litet indrag och fortsätter skriva därifrån. Dock så rekommenderar jag dubbelhoppsmetoden här på forumet – den är den mest praktiska!

Att skriva är svårt, att stava och interpunktera samtidigt som man skriver en intressant text när nästan omöjligt. Ett hett tips är att ha en ordlista och Svenska skrivregler hemma, vill man inte köpa det sist nämnda så brukar det finnas med i svenskboken man använder i skolan. Är det något speciellt du undrar över kan jag lägga till det, säg bara till här eller skicka mig ett PM

- Ändringar –
4:e mars, lade till lite om dubbelteckning
5:e mars, rättade stavfel, lade till lite på talspråk/skriftspråk och styckeindelning
10:e mars, rättade ett par nedslagsfel och lade till lite här och där
14:e mars, akutändring var/vart


   
Citera

Vi är tacksamma om ni inte skitsnackar i denna tråden. Alla inlägg som inte handlar om skrivregler tas bort.

[smile]


   
SvaraCitera

Gäller allt detta Rikssvenskan eller Dialekter också?


   
SvaraCitera

Jaha, ja... då tar jag väl min fråga igen!

Kan en mening börja med "och" eller "men"?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

miss_teen:

Kan en mening börja med "och" eller "men"?

Ja, nuförtiden så kan du skriva så, men det kanske skall undvikas om du har gamla läsare. Förr så var det absolut förbjudet att börja en mening med 'och' eller 'men'.


   
SvaraCitera

miss_teen:

Kan en mening börja med "och" eller "men"?

[surprised] tänkte precis på det [rolleyes]


   
SvaraCitera

Tack för att du reder ut olika begrepp. Nu kanske man kan läsa vad folk skriver på internet[bigsmile].


   
SvaraCitera

Hampie:

Ja, nuförtiden så kan du skriva så, men det kanske skall undvikas om du har gamla läsare. Förr så var det absolut förbjudet att börja en mening med 'och' eller 'men'.

Så, om jag nu ska rikta mig till "gamla läsare" kan jag då använda mig av ett semikolon istället för en punkt innan 'och' eller 'men'`.


   
SvaraCitera

Du ska försöka undvika det, men det går.


   
SvaraCitera

miss_teen:

Kan en mening börja med "och" eller "men"?

Jag har lärt mig att det INTE går, men folk har börjat med det iaf.


   
SvaraCitera

Kiddo:

Jag har lärt mig att det INTE går, men folk har börjat med det iaf.

Det går att starta en mening med "men", men inte med "och".

Det ser fel ut.


   
SvaraCitera

Kiddo:

Jag har lärt mig att det INTE går, men folk har börjat med det iaf.

Tror att det har blivit mer eller mindre accepterat i skriftspråk nu för tiden.


   
SvaraCitera

Kiddo:

Jag har lärt mig att det INTE går, men folk har börjat med det iaf.

Har också hört att det inte går, men likförbannat så gör jag det iallafall, och jag har sett andra göra det med, men nuhar Hampie förklarat så fint för mig att det går, så jag tänker fortsätta med det![crazy]


   
SvaraCitera
Mario

Hampie, jag tycker det är jättebra att du lär ut skrivregler! Synd att det bara är vi som är intresserade som kommer läsa[sad]
Jag har i alla fall sparat tråden bland mina favorittrådar[wink]


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

miss_teen:

Så, om jag nu ska rikta mig till "gamla läsare" kan jag då använda mig av ett semikolon istället för en punkt innan 'och' eller 'men'`.

Nej, då skall du formulera om hela meningen. Ofta så behöver man inte böja en mening med inte vare sig 'och' eller 'men'. Jag själv brukar inte skriva så speciellt ofta...

Kiddo:

Jag har lärt mig att det INTE går, men folk har börjat med det iaf.

Astrind Lindgren gör det ofta, kanske var hon som bröt isen?


   
SvaraCitera