Under den senaste tiden har det stormat rejält i medierna kring 37-årige Rachel Dolezal. Rachel Dolezal har varit en känd människorättsaktivist som kämpat och varit engagerad för svartas rättigheter i olika organisationer och själv alltid påstått att hon varit afroamerikan. När hennes två vita biologiska föräldrar gick ut i medierna och bland annat visade foton på Rachel som barn avslöjades det dock att hon alltid varit vit. Detta har lett att hon själv fått avgå från sina poster inom medborgarrättsrörelsen samtidigt som otroligt många blivit upprörda för att hon som vit utgivit sig för att vara svart.

Kritiken handlar framförallt om att svart är något man föds till och att man inte kan ta sig ann den svarta kulturen och historien om man biologiskt har fötts med det. Händelsen har också kallats det yttersta beviset på vitas förtryck mot svarta och Rachel själv har målats ut som sinnessjuk. Hon själv har dock i efterhand sagt att hon alltid känt sig svart och alltid identifierat sig som det delvis pga att hon både har svarta adoptivsyskon och svarta adoptivbarn. Hon kallar sig själv "transracial". 

För alla som varit i USA eller tagit del av amerikans kultur vet att rasfrågan är något väldigt framträdande i samhället. Vilken hudfärg man har är ständigt i fokus. Det bestämmer vilken kultur man tillhör, vilken historia som är ens egen, var man bör bo, vilka college man bör studera på och till och med vilken frisör man ska gå till. Vita är på ett sätt, svarta är på ett annat. Hudfärgen är alltid i fokus. 

Diskussion:
Vad är er syn på detta? Är det Rachel Dolezal gjort helt förkastligt? Är "svart" något man måste födas till eller något man kan bli och identifiera sig med? Är detta det yttersta beviset på vitas förtryck mot svarta? Vad säger detta om USA? Hur ser ni på den fixering vid hudfärg som finns i USA? Andra tankar och reflektioner?