Aviseringar
Rensa alla

Stränga föräldrar och ett liv som är ganska trist


Ämnesstartare

Är 15 år snart 16 och är inne på mitten av jullovet och känner mig bara jävligt less. Less på livet i överhuvudtaget. Har en mamma och pappa som är väldigt hårda, jobbiga och dryga. Har en farsa som tror han är bäst på allt och försöker styra mitt liv. Pappa lägger sig i allt för mycket i min träning känns det som. Jag tränar mycket fotboll med mål på att nå allsvenskan. Dom veckorna under julen nu har vi inte särskilt mycket träningar och jag kör en hel del själv därför (ungefär 10 h vecka) han påstår dock att det är alldeles för lite. Älskar att spela fotboll men pappas tjat på att jag måste träna hela tiden gör mig bara omotiverad. Han får även för sig att alla mina kompisar gör mig dåligt. Så när jag är hemma och typ chillar (tex spelar tv spel eller använder datorn) går han runt och klagar på att jag inte gör nått. Jag bor ganska avlägset också bör jag nämna. Har långt till närmaste kompisar och har svårt att ta mig till ställen särskilt nu på vintern så den mesta av min fritid går till vara hemma. När jag bestämmer mig för att vara med kompisar som har hänt ett antal gånger under lovet så berättar han hur dåligt det kommer gå för mig i fotbollen om jag är med dom. Visst kompisarna jag är med är inga grabbar som går till bibloteket och lägger sig kl 10 varje dag. Utan som jag ser det ganska normala 15åringar som nyss träffat på alkohol och hittar på en del kanske smått dumma saker från en vuxens perspektiv. Men det jag är mest fundersam över vad bör jag göra på min fritid och är det normalt att ha en pappa som är ständigt arg på en och försöker styra ens liv?       

För det första är jag ganska less på att vara hemma vid datorn tv:en eller playstationet. Lessnar snabbt på det. Det känns som att mitt liv är samma sak om och om igen. Det händer inte nått liksom. Samma vanor, vakna upp vara hemma, träna och sen vara hemma igen och därefter gå och lägga mig. Är inte heller någon killar som älskar att festa utan känner mig mest ångerfull och får dåligt samvete då eftersom jag ljugit så pass mycket för att ens komma till festen och sedan druckit alkohol vilket påverkar fotbollen en del. Tycker om att träffa nya människor men så fort jag gör det hittar föräldrarna fel på dom också dom idioterna. Vissa av personerna jag träffar kanske är lite udda eftersom jag är mest med dom lite ¨coolare¨ tonåringar och där träffar på en del personer. Farsan sa att han tycker att jag borde umgås med personer som säger 
- Häng med och läs en bok i bibloteket 
men liksom vem fan gör det bland dagens ungdomar. Bara dom som går och lägger sig varje kväll 9 och har typ A i varenda ämne i skolan som gör det. Vill inte vara sån heller. Sen undrar jag om det är normalt att ha en farsa som försöker trycka ner en i varenda situation också. Som säger till mig att jag aldrig kommer spela fotboll i en division över 4? Är det okej att säga så bara för att han tycker att jag borde träna mer. Han försöker väll få mig taggad men gör mig bara snarare omotiverad. 

Iallafall så är det kanske ointressant, men valde att vända mig hit o skaffa ett konto för att förhoppningsvis få svar på några frågor. 

Är det möjligt att nå framgång inom idrott även fast man är inblandad med kompisar och alkohol (väldigt sällan)

Är det okej för en farsa att va arg för att han tycker att man tränar för lite (i detta fall mindre än 15-20 h vecka)

Och vad ska jag göra för att få mer spänning i mitt liv, nå tips på aktiviteter eller något som kan göra mitt liv mer oförutsägbart? Är nog en av få tonåringar som faktiskt vill att skolan ska börja igen så det händer mer saker.

Ursäkta om texten var alldeles för lång men var tvungen att skriva av mig lite. Tack för att ni läste och skulle vara väldigt tacksam på svar!


   
Citera
leiz
 leiz

Förstår att du mår dåligt av att din farsa håller på såhär. Har du prövat att prata med honom? Han vill uppenbarligen att du ska bli jätteduktig i fotboll och jag är säker på att han innerst inne vill dig väl, men man kan inte tvinga fram motivation. Den måste komma självmant och från dig själv. Så ja, mitt råd skulle vara att försöka prata med din pappa, och går inte det bra (exempelvis om ni börjar bråka) så kan ni alltid gå till en familjeterapeut då det nog skulle bli betydligt enklare. En familjeterapeut ser till att det hålls vänligt och rätt, står inte på någons sida och ser till att ni båda får tala till punkt. Det är absolut inget pinsamt med det, men det kanske känns jobbigt att be din pappa om det?

Det är helt vanligt att vilja vara ute med kompisar av olika slag, men det låter ju helt klart som om dina föräldrar har ett kontrollbehov. Sätt ner foten ordentligt och förklara hur du känner 🙂 hoppas det löser sig.


   
SvaraCitera

Verkar som om du har behov att lätta på hjärtat? Haha samma. Asså om jag skulle jämföra mitt liv med ditt är nog mitt tvärtom. Familjen är det enda som är bra. Kompisarna är åt helvete. Så jävla ensam.
Men håller annars med om att livet är trist, allt är lesst. Fan. Behöver också få ut lite, sorry. Verkar nog konstig men aja. Väntar gärna också på ett bra svar för att göra livet roligare, lite ljusare. För just nu får man ju panik.
vill du prova och byta liv?


   
SvaraCitera

Tycker verkligen du ska prata med din far och mor angående detta. Det iaf din far håller på med anser jag inte är okej. Hälsa det från mig!


   
SvaraCitera

Ta ett djupt snack med dom om hur du känner och att de inte ska vara så negativa till allt du gör


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Grejen är ju att jag väldigt gärna vill lyckas med fotbollen samtidigt som pappa lägger ner massor av tid på det också, frågan är ju bara om man måste ha perfekta kompisar och leva ett liv där man bara tränar för att göra det. Och att livet blir väldigt likt sig och förutsägbart som jag lever nu. Det som känns trist, letar efter nått som kan göra livet lite roligare antagligen som många andra tonåringar.


   
SvaraCitera

Helt ärligt tror jag det är omöjligt att nå allsvenskan utan ett socialt liv med kompisar.


   
SvaraCitera

Låter som en för jäklig farsa men snacka med honom ändå. Han kan inte leva sitt liv genom dig. Vad tycker din mamma? Stöttar hon dig? Och något att göra på fritiden: höghöjdsklättring. Inget föräldrarna kan säga helt nej till och sjukt kul. Eller skaffa husdjur.... Men kanske inte din typ av aktivitet? Inget händer över en natt. Börja långsamt med att ta hem kompisar och ta det lugnt så att de får en chans att vänja sig. Och säg åt dina föräldrar att du tappar gnistan och inte mår bra av att träna mer. Din kropp behöver rent fysiskt vila för att kunna byggas upp....


   
SvaraCitera