Forumet - Stunden då sinnesbilden rämnar

Stunden då sinnesbilden rämnar

587 0 12
När man inser att, även om det mål man satt, det man strävar efter och önskar bortom allt annat faktiskt skulle ske så skulle det inte påverka någonting alls, överhuvudtaget, samma tomma hål i själen skulle finnas där och det enda som skulle vara annorlunda vore omgivningen runt omkring det.

Hänger ni med i känslan jag beskriver?
Kanske hjälper visuell stimulans

zWLb8GQ.png

Vet inte vad jag vill med det här mer än att uppdatera läget för förvirringen.

Spana också in:


Morgonstjärna:
är det vanligt för människor? Att njuta av plågan?
Det är bara plåga om man ser allt i livet som en plåga. Hela livet är en resa. Ibland går det dåligt, ibland går det bra. Men det tillhör. 


Morgonstjärna:
men man måste uppnå någonting för att kunna känna livskvalitet, att stirra in i tapeten ger mig ingenting
Men gör något då? Ingen kommer ta din hand och dra dig dit du vill. Du har ansvaret. 

Morgonstjärna: Hänger ni med i känslan jag beskriver?Kanske hjälper visuell stimulans
Jag har känt så när jag har varit på botten i depression. Du skulle behöva hitta något att göra där själva arbetet ger dig glädje och mening, målet bör enbart ses som en bonus men inte hela grunden. Att lida i nuet för att nå ett fint mål i fjärran framtid är inget annat än lidande. Livet består till största del av vägen vi vandrar, och inte destinationen vi når.