Forumet - Svårt att hitta någon att umgås med.

Svårt att hitta någon att umgås med.

3198 0 44
Jag är en 17 årig kille från en förort till Göteborg. Går på ett litet gymnasium och har "isolerat" mig själv från min gamla kompisar som jag hade i högstadiet. Jag har försökt intala mig själv att jag inte behöver några kompisar utan att jag bara kan gå i skolan, komma hem kolla på tv / göra läxor och sen sova. Men det har kommit en punkt nu när jag känner mig rätt ensam och i desperat behov av att ha socialt umgänge. Däremot finner jag det svårt att hitta någon som ens har relaterade intressen som jag (ganska ovanliga intressen för att vara en 17 åring). Det finns ingen jag kan tänka mig att umgås med i skolan på fritiden eftersom vi bara är runt 30 personer i skolan, typ 10 st i min klass. Jag är väldigt blyg och har haft en depression genom högstadiet. Behöver några tips på hur man ska träffa helt nytt folk i en stad som Göteborg. Spenderar rätt mycket tid på stadsbiblioteket. Men det är väl inte precis det optimala stället att möta nytt folk på?;/ Det finns såklart mycket mer anledningar till varför det har blivit som det har blivit. Men det skulle ta en bok för att förklara allt.

PS. Jag har alltid haft mest tjejkompisar, känner att jag kan lättare prata med dom.

Vet att det finns massor med "trolls" här. Men försök vara seriös, skulle uppskatta det. [smile]
Kråkslott:

Bevänna dina klasskamrater.


Tack för att du läste allt. Nvm, det var det du inte gjorde...

Jag sa att mina klasskompisar är inte personer som jag kan tänka mig att umgås med på min fritid på grund av alldeles för stora skillnader i våra intressen. Om du vill att jag ska gå in mer specifikt säg till.

Spana också in:

[smile]
Våga Vara Rädd:

relaterade intressen som jag (ganska ovanliga intressen för att vara en 17 åring).


Är i typ samma sits. Får man fråga vad det är för intressen?

Problemet som jag ser det med att vara isolerad och mycket ensam i den här åldern är att man antagligen blir lite socialt hämmad samt kan få svårt att umgås med jämnåriga senare i livet. Jag är lika gammal som du och umgås mest med vuxna människor, kan nog säga att jag inte är intresserad av samma sak som mina jämnåriga på min skola, då jag är väldigt kulturellt inriktad och det är inte dem.

Klart att bibblan inte är världens metropol, men du kanske kan söka upp andra ställen där du kan hitta människor med samma intressen. Annars är internet en bra väg att få kontakt med människor, även fast det såklart kan hända att man inte hittar människor i sitt närområde.

Vad vill du ha ut av ditt sociala umgänge?
Vill du bara ha människor omkring dig som du kan umgås lättsamt med, vill du ut och festa eller vill du ha djupare vänskap? Om du är politiskt intresserad kan du ju söka dig till ungdomsföreningar osv.
har du provat att kanske sätta dig på ett fik (göteborg är ju världens fika stad) och försöka prata med närmaste person som ser intressant ut? det kanske låter naivt att tro att det ska fungera, och inte för att jag själv har provat så många gånger men vad har du att förlora? om personen ifråga inte vet vem du är kan du ju inte riktigt skämma ut dig? och du kan välja precis vad du vill berätta, männsiskan vet ju inget om dig! [smile]
hatsumi:

Får man fråga vad det är för intressen?


Är väldigt studieinriktad, gillar att läsa facklitteratur och filosofi. Sen älskar jag att hjälpa folk, är med som frivillig i UNICEF. Har en väldigt bred musik smak.

hatsumi:

Vad vill du ha ut av ditt sociala umgänge?


Bara kunna gå ut på stan å ta en fika å prata. Inte så speciellt. Hade en period då jag festade rätt mycket så det går la an det också. Sen så älskar jag när folk öppnar upp sig till mig, stöttar gärna mina kompisar i vått och torrt.


hatsumi:

annars är internet en bra väg att få kontakt med människor


jo jag vet, men det börjar bli lite segt att söka sig till en dator för att kunna prata med någon.
Power of not knowing:

har du provat att kanske sätta dig på ett fik (göteborg är ju världens fika stad) och försöka prata med närmaste person som ser intressant ut?


Kan ju testa, men finns ju inte precis många i min ålder som sätter sig ensamma på ett fik. :/

stereo total:

Gå med i någon förening som finns i Göteborg.


Jo jag har letat efter det, men har inte hittat nått som jag tycker verkar intressant.
Våga Vara Rädd:

Är väldigt studieinriktad, gillar att läsa facklitteratur och filosofi. Sen älskar jag att hjälpa folk, är med som frivillig i UNICEF. Har en väldigt bred musik smak.


Ah. Vad ska jag säga? Det är klart att det finns andra som du, men frågan hur man hittar dem återstår ju. Tyvärr är ju många i den här åldern inte sådär jätteinriktade på humaniora och filosofi/vetenskap. Vill du umgås med människor i din egen ålder, eller kan du tänka dig att umgås med äldre? Det finns kanske kurser i ämnen som intresserar dig som du kan gå på vid sidan av skolan eller dylikt?

Våga Vara Rädd:

jo jag vet, men det börjar bli lite segt att söka sig till en dator för att kunna prata med någon.


Ahaha, jag vet. Det kan vara trevligt att ha en faktiskt fysisk person att prata med.

Kan inte ge dig några direkta råd. Om du planerar att plugga på universitet kan jag råda dig att vänta och hoppas på att du då hittar likasinnade. Eller som sagt, gå med i fler organisationer/politiska sällskap.
hatsumi:

Vill du umgås med människor i din egen ålder, eller kan du tänka dig att umgås med äldre?




Helst folk som fortfarande är i tonåren eftersom mina systrar är i 20+ åldern.

hatsumi:

Det finns kanske kurser i ämnen som intresserar dig som du kan gå på vid sidan av skolan eller dylikt?


Kurserna är oftast på universitets nivå och kostar rätt saftigt med pengar för en 17 åring.

hatsumi:

Om du planerar att plugga på universitet kan jag råda dig att vänta och hoppas på att du då hittar likasinnade


Tänker flytta till USA om 3 år då jag är klar i gymnasiet för att studera vidare. Fråga inte varför det är 3 år kvar och inte 2, jag skäms.. 3år känns lite för långt för att kunna stå ut med. Hade största delen av högstadiet på detta sättet så börjar bli rätt segt.

dazed_and_confused:

Men ses inte ni unicefare då? Eller de kanske inte finns så många jämnåriga där?


Finns knappt några i min ålder som kan tänka sig att lägga sin "värdefulla" tid på att hjälpa andra. Sen är det bara då och då vi ses för informations möte. Annars jobbar vi mycket individuellt eller 2 och 2. Känner inte för att umgås med 30+ åringar på fritiden, känns rätt lamt.

stereo total:

Vad intresserar dig då?


Engelska i största hand eftersom jag kan det bättre än svenska, historia, filosofi, böcker i allmänhet, musik (bara lyssna på, inte spela..) tv / dator spel.. etc etc. finns rätt mycket, bara svårt att sätta ord på det. men när man söker igenom olika föreningar och sånt så ser man ju om man kan tänka sig att hålla på med det.

köttfärssås:

Får man fråga vilken förort? [blush]


Lite längre bort än torslanda, mer får du inte xP
Våga Vara Rädd:

Engelska i största hand eftersom jag kan det bättre än svenska, historia, filosofi, böcker i allmänhet, musik (bara lyssna på, inte spela..) tv / dator spel


Om du nu bor i Göteborg, varför byter du inte skola? Det måste finnas skolor som har inriktingar som passar dig? Jag vet i alla fall att det i stockholm finns skolor med "internationella" linjer, där undervisningen bedrivs på engelska etc etc. Du kanske skulle tjäna på ett miljöombyte?
hatsumi:

Om du nu bor i Göteborg, varför byter du inte skola? Det måste finnas skolor som har inriktingar som passar dig? Jag vet i alla fall att det i stockholm finns skolor med "internationella" linjer, där undervisningen bedrivs på engelska etc etc. Du kanske skulle tjäna på ett miljöombyte?


Problemet med att vara utstött och som dom flesta skulle kalla det "mobbad" (hatar det ordet) genom högstadiet är att man inte har den största skollusten, slutar med att man inte går dit alls. Vilket inte ger världens bästa betyg.. Vilket jag är förbannad över, för alla ser mig som ett "mvg barn" så det känns för jävligt när man inte kan leva ut sin fulla potential. Jag hade tur som ens kom in på ett gymnasium. Så att byta gymnasium är ju inte precis enkelt :/.

Att vara "mobbad" (igen, jag hatar det ordet.) och att ha urusla betyg skäms jag över nåt så otroligt. All dom som jag brukade prata med vet inget om vad som egentligen har hänt. Tro mig, detta är inte ens hälften av alla saker som har försvårat mitt liv. Största anledningen att jag inte berättar för någon är att folk behandlar mig annorlunda när dom får reda på det och jag gillar inte när folk går runt och tycker synd om mig.