Forumet - svårt att vara mig själv

svårt att vara mig själv

246 0 26
hej! som rubriken säger känner jag att det är svårt att vara "mig själv".

på fritiden är jag nästan alltid positiv, har bra självförtroende o är pratglad med mina kompisar. men när jag är i skolan känns det som om jag vore en helt annan person, jag är nästan alltid nere, är mycket blyg och pga det är jag oftast ensam.[tard]

nån som känner igen detta och har nåt tips om hur jag skulle kunna ta mig ur det negativa och vara mer som jag känner att jag verkligen är,glad o positiv?
tyckte det skulle vara mycket bättre om jag inte var mig
själv i skolan och folk inte visste mer än dem borde om mig.

dessutom jobbar man bättre om mam inte har kompisar,
är ensam och sånt. eller, de är iallafall inte så jävla lätt
o vara tyst och inte snacka med nån då alla gör det med en.

Spana också in:

Så är det när man är ung och lite till killen. [n]

Det bästa vore att ta för dig mer och stå på dig. Alltså prata med alla som om det vore självklart att de skall svara dig och "ursäkta" dig inte om de känner för att vara dryga, fortsätt till nästa.

Visa att du har lite självrespekt och vågar ta för dig, att du är någon o räkna med.
Bli inte dryg mot folk som är trevliga, utan folk som drygar sig mot dig och vill sänka dig för att höja sig själva. It´s simple, nästan.
ZilveR:

tyvärr är det just det jag brukar bli[shake]


Bli inte det då... :P
Försöka hävda sig mot folk som är "vänligt" inställda ger inga poäng i det sociala spelet. Det avskärmar dig från resten, kanske från gruppen du vill vara med och accepterad av. Det är inte svårt att vara en stökig och populär person. Det är svårt att vara en schysst och populär person.
sculptura:

Försöka hävda sig mot folk som är "vänligt" inställda ger inga poäng i det sociala spelet. Det avskärmar dig från resten, kanske från gruppen du vill vara med och accepterad av. Det är inte svårt att vara en stökig och populär person. Det är svårt att vara en schysst och populär person.


nellnellnell:

Är det inga i din klass du kan tänka dig att umgås med då?


antar att jag behöver rycka upp mig o börja prata med folk[confused]

iallafall, tack för alla positiva svar.[bigsmile]
ZilveR:

nån som känner igen detta och har nåt tips om hur jag skulle kunna ta mig ur det negativa och vara mer som jag känner att jag verkligen är,glad o positiv?


Jag känner igen mig. Jag var exakt som du i ettan av gymnasiet. Jag kan säga att jag INTE pluggade bättre av att vara ensam, tvärtom började jag avsky skolan och flydde från den. Jag hade aldrig skolkat innan men då gjorde jag det en hel del.

För mig blev det bättre i tvåan när det kom några nya klasskompisar som jag hade mer gemensamt med. Jag lyckades dock aldrig få upp studiemotivationen igen, men hade i alla fall väldigt mycket trevligare i skolan.