ohYEA_:

det är väl olika, jag har 5 syskon

Det är en grej jag alltid har undrat. Har man favoritsyskon då?

elinc:

Det är en grej jag alltid har undrat. Har man favoritsyskon då?

Haha hmm.. Man har inte favoriter sådär. Men man vet ju oftast vart man har alla, man vet vem man ska vända sig till när man behöver en del grejer, vem man kan prata med, man vet vilka man inte ska prata med och sånt... Alla har ju olika personligheter och man klickar ju inte med alla 🙂 Så är det iaf för mig.

ohYEA_:

Så är det iaf för mig.

Aha, det låter ju normalt faktiskt. Jag har bara ett så jag kan inte avgöra :p

elinc:

Aha, det låter ju normalt faktiskt. Jag har bara ett så jag kan inte avgöra :p

Hah fan vad dåligt, tänk om man inte kommer överrens med detta syskon...

Bråkar mest med de äldre småsyskonen (fast vi är oftast sams), min storasyster och jag är de enda som kramar varandra och pratar problem, och mina yngsta småsyskon gullar jag mest med och leker med.

syrran är min stora förebild men det känns som om jag alltid har stått i skuggan bakom henne.

hon är precis som jag, bara mkt bättre lixom, så det har varit jättejobbigt.

vi är väll inte ovänner, men det är alltid så disharmoniskt när hon är hemma >< önskar att det inte var så för att jag älskar ju henne faktiskt

ohYEA_:

Hah fan vad dåligt, tänk om man inte kommer överrens med detta syskon...

Faktiskt? Uschfyfan. Vilken tur jag har som gör det (:

Jag har bra relation med mina syskon

elinc:

Faktiskt? Uschfyfan. Vilken tur jag har som gör det (:

Haha ja, sen om man bara är två nästan tvingas man ju också ha en bra relation.

ohYEA_:

Haha ja, sen om man bara är två nästan tvingas man ju också ha en bra relation.

Faktiskt. Typ som när man bara har ett sorts bröd hemma. Man måste äta och gilla det, för man är så hungrig.

Jag och min bror har ingen särskild sund relation. Vi är dryga, jävligt envisa och förnedrande mot varann. Därför försöker vi hålla oss borta från varandra så mycket som möjligt. Men så farligt är det kanske inte, är det en bra dag kan vi faktiskt vara schysta. Så kunde vart värre. 🙂

Jag har en mycket bra relation till mina syskon!
Fast min bror är alltid så dum mot mig, jag försvarar han i alla situationer, men han försvarar ALDRIG mig
Och min syster kan vara lite sådär opålitlig.
Min lillebror är fantastisk
Min lillasyster är... som... ingenting för mig. Söt kanske. Inget mer.

Har ännu ett syskon påväg, tycker mest om det för att h*n skall födas i november

Mataano:

hur ser eran relation ut till dom?

Förr när vi växte upp:
Milimeterrättvisa, om nån av oss skulle ha något så skulle den andre ha något också, slogs och revs och bet varandra, drog i hår och skrek och skyllde saker på varandra, försökte dra fördel. Ja, vi var riktigt hemska mot varandra. Men det var klart, man kunde läsa sagor och leka pirater och klä ut oss och sånna söta saker också.

När våra föräldrar skilde sig:
Vi pratade med varandra, lyssnade, bildade typ en syskonpakt med varandra. Delade hemlisar, tipsade varandra hur man skulle gå tillväga med saker och ting. Ja, vi kunde bara lita på varandra och pratade när det behövdes och insåg att vi bara hade varandra som syskon och trvides allmänt att hålla ihop.

Idag:
Bra relation. Han kan t.om. ringa mig och fyllesnacka (?) att jag är en sån jävla bra syster . Ibland hör av vi oss och fråga om vi ska hitta på något, fika, käka lunch, hälsa på, göra något tillsammans. Stöttat och kommit med råd eller bara lyssna.

Min lillebror är 4½ år yngre. Har fått en lillasyster där det skiljer 18 år mellan oss. Där är en bra relation, hon brukar alltid svara först i telefon och prata med mig i en kvart om hennes förskola och dagmamma och sina kompisar. Skrika och bara rusa fram när jag hälsar på.

Det går att ha bra relation, bara om båda verkligen vill det och visar det. Då ocgh då händer det att man är så illa tvungen ändå.

Mina bröder är snälla. När jag var mindre bet jag dem.

Storasyster (4 år äldre) har jag aldrig haft redig kontakt med, hon har flyttat bort en bit så jag träffar henne inte så ofta heller, men det är alltid trevligt när vi väl träffas.

Storebror (2 år äldre) fick jag ganska bra kontakt med för ett par år sedan. Vi träffas lite oftare men pratar inte så värst mycket, finns inte så mycket att prata om helt enkelt. Men jag tycker mycket om honom.

Lillebror (5 år yngre) fick jag bra kontakt med för ett år sedan ungefär, jag tror det var mest för att jag inte längre bodde hemma så vi tröttnade inte på varandra. För ett tag sedan kom han hem till mig, vi gick ut och skatade med hans skateboard och åt glass och sånt.
Älskar min lillebror.