Invänta evigheten, acceptera sitt öde under den tid som är kvar, kanske få ihop nåt verk till eftervärlden. Fan svårt o veta riktigt knepig vetskap.

Förbanna världen och missbruka opiater, troligen

s1cce:
skita definitivt i skolan, umgås med alla jag gillar, kanske avslöja för en crush att jag gillar honom

jag vet redan

Känner jag mig rätt skulle jag nog bli arbetsnarkoman.

Skulle nog inte ändra så mycket i hur jag lever, skulle fortsätta jobba osv men troligtvis ha konstant dödsångest

Problemet med ett sådant besked är nog att man nog kan vara ganska fysiskt begränsad i och med att man antagligen är så förbannat trött många även om det finns expertis som kan iaf lindra smärta hjälpligt i sådana skeden. Men varje dag man orkar får man nog försöka göra något, besöka släkt, gå på konserter eller vafan man vill.

Skulle kasta värdigheten i soptunnan och ringa den jag ville vara med för att berätta om situationen.
Samtidigt skulle jag sluta plugga och börja skriva. ... Jättemycket. Skulle träna varje dag tills jag fick drömkroppen och sedan skulle jag spendera tusentals kronor på att göra håret jättesnyggt...

Det skulle räcka, skulle dö väldigt lyckligt om jag fick leva sådär i ett halvår.

Gör ngn annan frisk och tryck in cancer i min kropp så jag blir supermotiverad och förlåten?

jag skulle ta mig till naturen och en plats där jag kan vara ensam.

fuck vad jag har konstiga prioriteringar.

Träffa de få man gillar.
Försöka göra det man gillar.

Lära sig acceptera "blev som det blev när det inte blev som det skulle".

få ångest, lägga mig i sängen och fundera över livet..

dazed:
Problemet med ett sådant besked är nog att man nog kan vara ganska fysiskt begränsad i och med att man antagligen är så förbannat trött många även om det finns expertis som kan iaf lindra smärta hjälpligt i sådana skeden. Men varje dag man orkar får man nog försöka göra något, besöka släkt, gå på konserter eller vafan man vill.

Sant.

gammalumare: Gör ngn annan frisk och tryck in cancer i min kropp så jag blir supermotiverad och förlåten?

Varsågod o ta...

Grvan: Träffa de få man gillar.
Försöka göra det man gillar.

Lära sig acceptera "blev som det blev när det inte blev som det skulle".

Ja, jag antar att acceptans är viktigt. Man är maktlös o kan inget göra ändå. På samma gång vill/kan man ju inte acceptera...men man vet med sig att man inte kommer känna lugn innan man gör det...... 
Tanken på att man dör i sorg och lämnar sorg efter sig skapar bara mer ångest. 

Första månaden droppat jobbet, umgåtts med polarna som fan den flyttat till mitt hemland och umgåtts med släkt och vänner där min sista tid 

Livet har lärt mig att den egna vilja inte har någon betydelse.. Således skulle jag försöka eller vilja något speciellt.. skulle fortsätta leva som nu med andra ord.

Kyssa min älsklings kille!

Jag skulle åka till Namibia i ett par månader igen om jag kunde och orkade, vill inte dö utan att ha åkt dit igen, tanken på det gör ont i mig. Sen skulle jag lagt resten av tiden på vänner, familj, min katt och andra saker jag gillar. Försökt att leva obegränsat och göra allt jag ville göra för stunden.