Forumet - Tänk om...?

Tänk om...?

304 0 52
Tänk om man aldrig får känna sig älskad av någon annan än sina familjemedlemmar och vänner.
Tänk om man aldrig får kyssas, kramas och puffa på någon [sad]
Får ångest när jag tänker på det.

Förstår inte alls vad det är för fel på mig. Det måste vara något fel med min spegel, för jag tycker att jag ser helt ok ut - och jag tycker att jag är helt ok till sättet också. Men tydligen är det inte nog för att någon snäll kille ska tycka om mig på det där speciella sättet [tard]

Någon annan som känner samma sak, som har lust att lugna ned mig lite.. så att jag kan bli ett år äldre utan att vakna med panikångest? TALK TO ME! *tycker jävligt synd om mig själv *cut**
Renesmee:

Tänk om man aldrig får känna sig älskad av någon annan än sina familjemedlemmar och vänner.


Får också ångest när ja tänker på det. Har iof blivit älskad av 2 andra, men jag har inte älskat dom så tycker inte att de räknas.
Jag längtar verkligen efter kärlek, sån man känner när man är tillsammans med en person av motsatta könet menar ja då. Det går ju inte om bara en är kär och galen, båda måste vara. Annars är de inte ett dugg mysigt att vara tillsammans utan bara en plåga

Spana också in:

BLODÅDRA:

Älskade du, inte ska du tänka så mörka tankar, nej, t.o.m fula får någon som tycker om dem på det där lilla speciella sättet.


ok. litar på dig, du verkar tala av god erfarenhet.




ensyster:

Annars är de inte ett dugg mysigt att vara tillsammans utan bara en plåga


Ja, det är väl en fördel. Det måste vara samma känslor från båda hållen.
Det kommer.. Jag var 14år när jag blev kär på riktigt. (är fortfarande 14år) Det är helt underbar och det är såna stora känslor man måste hålla i. Det är liksom att man kan bli hur lycklig som helst för att sedan bli sårad av någonting din kärlek har sagt även fast det är en väldigt liten sak som egentligen inte borde ha sårat dig så mycket som om det kommit från en annan person liksom. Kärlek är någonting jag hoppas alla får stöta på under sina liv. Jag tycker sorgen efter man blivit dumpad är oerhört jobbig men den är också otroligt viktig, man lär sig saker av det. Men sedan så finns det dem stunderna som är helt underbara när man svävar på små rosa moln. Jag blev dumpad av min kille som är den ända jag typ räknar till kärlek för 2 månader sedan. Det var helt underbar han var verkligen en dröm men sedan gjorde han slut och jag blev otroligt ledsen och sårad. Jag kände mig otillräckligt och undrade vad jag hade gjort för fel. Men han hade bara slutat älska mig.. Bara sådär. Men jag har fått lära mig att det kan bli så. Det tar bara några sekunder ibland att inse att man inte är kär längre. Men kärlek är någonting jag tycker alla borde få uppleva!


Nu över till ditt problem lite mer kanske.. Ett av skälen är väl kanske just det att du är "helt ok". Du måste kanske vara mer än det? Synas, ta plats, fånga uppmärksamhet. Var mer än "ok". Förstår du? Du måste ju själv vara intresserad av någon också och man vet aldrig när det inträffar. Men när det väl inträffar ska man absolut ta kontakt. Gärna ögon kontakt också eftersom det är faktiskt den ulitmata flirt-tekniken. 7,8 sekunders ögonkontakt tar det för att en person ska bli intresserad av dig och få en bild av dig som person. Sedan tar den nog mer kontakt om den tycker du verkar intressant som person. Men som sagt.. Jag tycker du ska försöka vara mer än just "Helt ok". :)

Lycka till!
Angelize:

du har förmodligen 50 år framför dig,det kommer


Det vet man inte. Tänk om det inte gör det. Tänk om det bara är som ni säger. Tänk om det inte finns någon för en. [sad]

Renesmee:

Tänk om man aldrig får känna sig älskad av någon annan än sina familjemedlemmar och vänner.


Tänk om man aldrig får känna sig älskad av vänner ens? Att man alltid känner sig som en av deras oviktigare vän på 179 plats. :(
Tänk om bara ens mor kan älska en.

Renesmee:

Tänk om man aldrig får kyssas, kramas och puffa på någon [sad]
Får ångest när jag tänker på det.


Får också ångest av det. Men jag försöker tänka att allt här på jorden bara är värdsliga skit saker, inget att ha. Gör inget om man missar något i världen, blir nog bra sen om man tror på Jesus osv. :(
Men det är jobbigt att ta sig igenom, det gör ont.

Renesmee:

Någon annan som känner samma sak, som har lust att lugna ned mig lite.. så att jag kan bli ett år äldre utan att vakna med panikångest? TALK TO ME! *tycker jävligt synd om mig själv *cut**


Hur gammal är du föresten? :(
SaltaKätzchen:

Nej, det är också en av era trix, ni säger "aha, du träffade visst aldrig någon...
i sånna fall är det ditt fel för att du tänkte fel, därför du aldrig hittade någon." :(


Nej, acceptera sanningen. Är man en negativ människa så får man ett negativt liv. [ops]
resume:

jag bangar inte vara kär, vi kanske kan bli kära i varandra?


Men ungefär så känns det ju, "why not" liksom [sad]



SaltaKätzchen:

Får också ångest av det. Men jag försöker tänka att allt här på jorden bara är värdsliga skit saker, inget att ha. Gör inget om man missar något i världen, blir nog bra sen om man tror på Jesus osv. :(
Men det är jobbigt att ta sig igenom, det gör ont.


Ja, det är enkelt att bygga upp en trygg tankebubbla i sin ensamhet. Men sen när nyfikna människor ska komma och fråga hur man har det så spricker den där tankebubblan med ganska så stor säkerhet.

Det gör ingenting att vara långt bort från kärleken och allt det där jag beskrivit som jag saknar - men nu är det så att jag är oändligt långt bort, och DET känns .. väldigt jobbigt.


HEMLIGHETSFUL:

Men uuuusch, ditt namn är bara för hemskt! Och jag är för hemsk som fattar


Jaha, och vad är det som är så hemskt med mitt namn? [sad][sad].. [cry]
LinaBlondina:

Du måste kanske vara mer än det? Synas, ta plats, fånga uppmärksamhet. Var mer än "ok". Förstår du?


Synas mer, fånga uppmärksamhet osv kommer med självförtroendet: man klarar av att vara sitt bästa jag i alla situationer och ens person lyser igenom på ett helt annat sätt än när man känner sig lite obekväm.
Det jag egentligen vill ha sagt är att hon inte behöver göra sig till för att vara "mer än bara ok".