Forumet - Tänker säga upp mig, är jag knäpp?

Tänker säga upp mig, är jag knäpp?

205 0 29
Jag har ett jobb just nu där jag vantrivs, jag ska berätta varför i en lista nedanför. Tänkte bara berätta livssituationen i övrigt.

Jag jobbar i en kiosk som oxå serverar gatuköksmat i en liten by där jag bor. Jag har jobbat där i ett år och bor i en lägenhet med min sambo (som f.ö. har säker inkomst:)

Varför vill jag sluta?

Oftast är det jag som jobbar helt själv i kiosken, och ibland blir det så stressigt att jag måste ringa till nån av mina chefer (på deras lediga dag..) på förstärkning. Ibland jobbar jag 7,5 timmar helt själv i kiosken utan nån specifik rast, ibland hinner jag inte ens gå på toa. Att äta en ordentlig lunch på såna dagar är bara att glömma. Men det är inte så varje dag som tur är.
När jag inte jobbar så är det med mina två chefer. Dom går nuförtiden och fikar utan mej, så gjorde dom inte i början. Och jag frågar alltid hur läget är med dom men dom frågar i stort sett aldrig hur det är med mej och har helt plötsligt börjat undvika att prata med mej. Det är en väldigt olustig känsla att jobba så tätt inpå sina chefer utan någon annan på ens egen nivå, bara dom två som kör med mej hela tiden. Ungefär en dag i veckan jobbar jag med en annan anställd på samma nivå som mej och hon känner precis samma sak.
Dom har inga vikarier så när jag blir sjuk så blir det en av cheferna som måste jobba dubbelt och dom blir alltid jättegriniga när man ber om ledigt och är sura resten av dagen. Min kompis tog livet av sej för snart ett år sen och jag blev helt knäckt men fick bara ledigt en dag och det är inte så jättekul att stå i kassan och tvinga bak tårarna när man förväntas vara glad hela tiden.
Inte för att skryta, men jag ser bra ut, såpass bra att jag modellerar ibland. Och det är snuskgubbar i stort sett varje dag som kommer med sina kommentarer och hintar. Ibland är det t.o.m folk som skriver meddelanden till mej på facebook och skriver hur vacker jag är osv. Det känns jättekonstigt att ha dessa som kunder och jag känner mej väldigt utelämnad när jag står där i kassan och gamla gubbar säger att jag ser bra ut när jag som sagt förväntas vara glad hela tiden. Dom är ju inte elaka mot mej, så jag kan ju inte snäsa av dom.
Här är det största punken; Jag har skolios, en krökt rygg för dom som inte vet, och arbetsplatsen är den mest oergonomiska platsen jag vart på. Nästan allt som är till matserveringen är under midjehöjd och min rygg är katastrof efter en arbetsdag och det blir bara värre ju mer tiden går. Jag har haft praktik i andra butiker och haft andra jobb innan och det har inte alls varit så här innan så det är denna platsen det är fel. Tror inte alls att det är bra för min rygg att vara kvar här.

Så vad tror ni? Är jag knäpp om jag säger upp mej? Jag har hört om karensdagar och sådär och skulle jag råka ut för det så är det lugnt för jag har mycket pengar undanlagt.
Hur ser det ut efter jag sagt upp mej?

Hjälp?
dinegnabatman:

Jag har hört om karensdagar och sådär och skulle jag råka ut för det så är det lugnt för jag har mycket pengar undanlagt.


är 3 månader om det är som jag kommer ihåg det (har för mig min mamma sa det när jag var typ 7 eller något)

Men säg upp dig, satsa lite på modellerandet kanske, om inte det funkar så kan du väl försöka något annat.

Spana också in:

Snacka om skillnad på svar här och från familjeliv.se, puplicerade en exakt likadan tråd där och nästan alla skrev liknande "Ser inget logiskt i detta, hur vågar du? blablabla osv".

Men ibland så känner jag liksom bara för att säga FUCK IT!
Och dra vidare. Folk är så fega. Men samtidigt är det skönt att ha lite koll på hur länge jag kommer gå utan pengar för det har jag räknat med att göra. Och kan ju som sagt få in lite extra cash på modellandet, har vart tvungen att säga nej till en del uppdrag tack vare det där dumma kioskjobbet. Får ju aldrig ledigt som sagt!
Grejen är den att det i stort sett bara är jag som jobbar där med mina två chefer [tard] Blir väldigt tryckt stämning så fort jag bara ber om ledigt en dag, tänk då om jag klagar på villkoren. Jösses.
Det är en till som jobbar där men hon är bara där två dagar i veckan i fyra timmar för hon är sjuk..
Hade det inte vart för att hon med all säkerhet inte blir anställd nån annanstans för att hon inte klarar av att jobba mer än så, så hade hon oxå slutat där.
dinegnabatman:

Grejen är den att det i stort sett bara är jag som jobbar där med mina två chefer [tard]


Fast om ni är två så är ni lika många som dina chefer am I right? Ni kan ju skriva ett brev till dom om ni inte vågar prata ansikte mot ansikte. Är du med i någon fackförening?
Är med i Handelsfacket eller vad man ska säga.
Hon den andra jobbar så lite så hon träffar dom typ aldrig, hon jobbar nästan alltid med mej när hon väl jobbar. Så det blir jag som får ta smällen om vi konfronterar dom. Störande att vara på en sån här arbetsplats där man känner sej 0% uppskattad. Förutom från alla gubbar då, hahaha! Fy va tragiskt..

Jag hade praktik i 20 veckor på H&M och dom sa att jag var den bästa praktikanten dom någonsin haft. Och det kommer fram kunder till mej när jag inte jobbar som lovordar mej och säger hur duktig jag är och att jag alltid är så glad osv..
Jag vet ju hur bra jag är! Men på helt fel ställe! Finns ingen framtid i att steka burgare och sälja snus. [n]
dinegnabatman:

Finns ingen framtid i att steka burgare och sälja snus. [n]


Säg upp dig och gå för en framtid då? [smile] Låter som det enda vettiga om du känner att det inte skulle hjälpa så mycket om förhållandena blev bättre, du skulle ju fortfarande flippa burgare då liksom.
Haha jag har redan bestämt mej för att säga upp mej [wink]
Är lite nyfiken hur det ser ut bara nu efteråt, för tror man åker på en avstägningsperiod från arbetsförmedlingen på 45 dagar om man säger upp sej själv.

Har jag superdupermegatur i oturen så är ryggen så ras att jag får ett läkarintyg att ge till facket som visar att jag inte klarar av att jobba där längre och då blir jag bara avstängd i 7 dagar. TROR JAG! Har inte riktigt koll på detta, därav vänder jag mej hit [cute]
dinegnabatman:

Snacka om skillnad på svar här och från familjeliv.se, puplicerade en exakt likadan tråd där och nästan alla skrev liknande "Ser inget logiskt i detta, hur vågar du? blablabla osv".


Vad förväntar du dig? På familjeliv är det främst 22+ och här 11-24, de flesta här har haft ett fåtal jobb(som dig).

Tycker att du skall gå på din *magkänsla*, samtidigt som folk på familjeliv som antagligen har lite mer insikt i arbetslivet har rätt så låter det som att du inte kommer ha problem att få jobb.

Kolla hur det är med uppsägningstid, leta jobb så kan du smidigt byta arbetsplats i höst (dvs om du hittar ett jobb) - du får leta samtidigt som du jobbar.
men vafan, jag lovar dej att det inte är värt att må dåligt och få ryggont bara för ett sketet jobb, snälla nån.. Ok, vi som inte är borgare måste ha ett jobb för att överleva, men vafan, hade samhället inte varit smutsigt girigt och kapitalistiskt så hade vi behövt jobba typ ett par timmar om dan för att klara oss, så fuck it, tror inte din lön makes up for it

lessen för wall of text [blush]
Zapetta:

Behövde bara läsa första raden för att ärligt kunna säga: Sluta!


Det är precis sånt här jag behöver höra. Har fått höra från flera håll att jag är galen som slutar innan jag har nåt nytt. Jag satt för en timma sen och gjorde ett konto redan där jag lagt undan pengar så jag klarar utan lön i två månader. Visst, jag förlorar ju pengar på detta valet nu men ser det som en investering i min egen lycka. Så filosofiskt sagt av mej [cool]
Tickstart:

jobba med mej, frihet under ansvar, uppskattat arbete plus skaplig lön [cool]


Haha, ja men självklart! Vad jobbar du som?


Artie:

särskilt med tanke på att du belastar ryggen, det kan du komma att ångra senare, men även för allt annat.


Också tänkt den tanken. Jag är 21 år nu men skulle tänka mej att min rygg just nu går att jämföra med en murare precis innan pension. Eftersom det inte vart så här illa på jobben innan så känns det som att jag måste bort innan jag har ryggskott som ett brev på posten.