Mattias94:

Om du blir tilltalad/frågad då?

man tittar lite storögt och uttryckslöst på dem? haha

annoyed:

Skulle kommunikation i skrift, t ex över nätet, vara tillåtet?

jo kanske, beror på. Skulle inte börja skriva på papper för att prata med folk dock. Känns som att det förstör lite. Ibland kanske några nedskrivna ord kan behövas men annars inte. Internet känns som en frizon dårå.

annoyed:

Tror det är sjukt psykiskt påfrestande men en spännande erfarenhet. Testa så länge du känner för det och tala om vad som hände i skallen på dig!

Jag och två vänner testade en timmes tystnad och skulle gå över till två andra vänner för att hämta några grejer. Personligen så var det otroligt fridfullt. Jag har faktiskt aldrig känt mig så lugn och härlig på länge som jag gjorde då. Rekommenderas! Typ gå ihop med en kompis och prata inte på en två timmar 🙂
Dock så är yttre reaktioner otroligt påfrestande. De två vi gick till sen och hämtade grejor hos blev otroligt störda. En av dem började skrika och kasta saker på mig...... hon är dock lite känslig för sånt. fick för sig att vi typ bestraffade eller hade någon konspiration emot henne.. hahaha otroligt roligt var det iallafall.

ardnas:

Rekommenderas!

Ska testa det vid tillfälle.

ardnas:

En av dem började skrika och kasta saker på mig...... hon är dock lite känslig för sånt. fick för sig att vi typ bestraffade eller hade någon konspiration emot henne..

gjort'et medvetet ett par gånger (timmar-dagar), men censurerar vanligtvis också det mesta jag känner för att meddela i ord. ingetdera är särdeles intressant.

svefnpurka:

gjort'et medvetet ett par gånger (timmar-dagar), men censurerar vanligtvis också det mesta jag känner för att meddela i ord. ingetdera är särdeles intressant.

är det skönt?

frukt:

är det skönt?

beror på orsak! kan vara skönt om det fullbordar känslan av brottslig inneslutenhet. eller när man är väldigt trött, fysiskt eller mentalt. är det stumhet av trots så blir det mest pinsamt och ökar den ursprungliga frustrationen. censuren är bara otrevlig.

mh låter skönt, skulle nog bli ganska krångligt att ta sig igenom sin vardag dock, men mh skönt.

Mitt rekord i att inte prata med någon över huvudtaget är 3 veckor, men det var ganska enkelt eftersom jag oftast inte träffade någon heller.

Det finns väl inga fördelar direkt, mer än att ju mindre man pratar ju mer gör folk en massa antaganden om en som inte stämmer. Å andra sidan behöver man ju inte bry sig om det.

Nej gud, jag älskar att prata. Jag skulle inte stå ut en dag. Hänger inte människor som snackar skit, så den biten kommer jag undan i alla fall.

vågor. lugn ömsom panik.
sedan vänjer man sig säkert.

personligen skulle jag ha mycket svårt för det. kanske inte för att låta bli tal, tjatter, ord.
sjungernynnarlåter gör jag allt som oftast, sku bli ledsen utan det, ett slag.
dessutom har jag upptäckt den osmickrande egenskapen i att sugas in totalt i mig själv och röra samman fantasi/verklighet om jag inte får tillräcklig social stimulans.
så näe.

ardnas:

men riktigt jävla länge. Vore det inte galet skönt? Känns som att allt som

tänk om du inte kan prata när du vill börja prata då.
såg på en film att en killa hade jätte svårt att börja prata igen efter att han blev stum pga mobbning.