Forumet - Tankar om otrogenhet och sex

Tankar om otrogenhet och sex

171 0 23
Visste ej vad jag skulle döpa tråden till, men detta får duga!

Är sex med en annan person ett otroligt svek?

Har funderat på det massor på senaste tiden då jag har en pojke som endast haft mig som flicka och jag hoppas att det ska förbli så. Men tänker att han lär missa så mycket, sex med andra personer, ragga på tjejer osv osv osv.

Jag menar, det är ju ändå en del av livet. Nånting som man vill uppleva (det är olika för alla blablabla - jag vet).

Så har jag tänkt på det där med att ens partner har sex med andra. Jag finner det inte så hemskt, nu har jag ju inte varit med om det. Men låt oss säga att min partner skulle vilja ha sex med någon, som han inte har något känslomässigt band till alls, och jag då får veta det, då skulle det väl inte vara så jobbigt?

Sex är ju bara sex, sex är inga känslor om man inte gör det till sex med känslor. Så länge jag får ha min partners känslor för mig själv så är det lugnt. Eller?

En affär bakom ens rygg skulle ju såra, men om det endast är sex och är öppet om det. Visst kanske det sårar om ens herr/flicka säger "jag vill ha sex med någon som inte är du" men det är ju ändå lite som "jag vill ge en tjejkompis en kram" och det är ju inget farligt. Så länge det ej är massor av känslor inblandade.

Är en ganska luddig text, men vad tycker ni? Vill ha alla tankar osv så jag kan komma fram till en egen bild. Hmsi
Jag håller rent principiellt med dig. Personligen har jag aldrig upplevt det, så det är väl svårt att säga hur det skulle vara i verkligheten, men teoretiskt så låter det vettigt. Så länge inte min partner "ersätter" mig med andra så påverkar det ju inte mig negativt på något sätt att hon har sex med andra, och vice versa.
Jag tycker att sex utanför förhållandet är ett svek om det bryter mot reglerna man lagt upp gemensamt. Så länge båda parter inte känner sig svikna eller ersatta eller whatever så är det väl fritt fram att utforma sina relationer hur man vill.

Själv är jag inte direkt den avundsjuka typen, med vissa undantag. Håller väl med Åtta typ.

Spana också in:

Är man i ett förhållande med en person som inte är för polygami så är det inte heller särskilt konstigt att det skulle stöta på patrull att ligga med någon annan.

Att ta bort sex från en människa som tycker att sex är det bästa som finns är lika bra för den personen som att ta bort en bok från en bokmal. Så att hävda att sex inte är känslor är fullständig jävla lögn, sex ger oss dessutom en av de starkaste känslor orgasmen. Sex i sig är möjligtvis inte kärlek Men det är väldigt mycket i en relation som inte är kärlek

Men som sagt förtroende
Beror på vad man avtalat tycker jag. Och jag skulle nog inte tänkt i dessa banor förens jag var minst 40+.
Nu finns det ju en massa tid till att göra slut, vara med andra, hitta tillbaka till varandra, göra slut igen osv osv.
Sen måste ju inte ett berikande sexliv innebära att man haft sex med många partners, tycker jag.
Fast himla synd om man skulle ha en otillräcklig partner.
poop:

Är sex med en annan person ett otroligt svek?


Ett svek är att bryta mot en överenskommelse. Om man har kommit överens om att skilja på kärlek och sex är det inte ett svek att ha sex med andra, eftersom man då följer överenskommelsen. Sex med andra rubrikeras bara som otrohet om det sker mot den andras vilja och vetskap.

poop:

Jag finner det inte så hemskt


I så fall är det inte ett svek.

poop:

jag då får veta det


Ja, det är en avgörande punkt. Inte handlingen utan att man respekterar förtroendet.

poop:

Sex är ju bara sex, sex är inga känslor om man inte gör det till sex med känslor. Så länge jag får ha min partners känslor för mig själv så är det lugnt. Eller?


Ja. Ni måste lägga upp reglerna för er egen relation själva. Har ni väl bestämt er för vilket avtal ni vill ha så är det ett svek att bryta mot det, hur det än lyder. Dock får du respektera hans önskan. Han kanske inte har samma sexualsyn och saknar det behov du bedömer att han borde ha.
Kringliggande fakta:
Personligen är jag ett fan av monogama förhållanden, dvs jag och min partner håller oss till varandra. Dock gäller detta främst det band som uppstått mellan mig och min partner, och det är detta band som jag vill skydda genom att komma överrens med min partner att vi ska hålla oss till varandra - dvs inte klippa bandet (i alla fall inte någon gång snart). När jag väljer att bli tillsammans med någon är det nämligen för att jag lagt ner signifikanta mängder tid och energi på att lära känna personen och även låta personen lära känna mig. Bandet vi skapat är alltså något jag investerat väldigt mycket i. Dock tycker jag inte direkt att folk som är ihop bör vara ihop för evigt eller att man MÅSTE vara två och att man MÅSTE ha sex med enbart den personen. Är väl medveten om att folk växer ifrån varandra och folk kan ha sex utan vidare ambitioner.

Poäng:
Detta innebär alltså för min del inte att min partner inte kan ha sex med andra personer. Det innebär att min partner, medan vi är tillsammans, inte bör leta efter andra personer att skapa samma slags band med som det vi har till varandra. Ett band som vi investerat mer i än vad man gör med exempelvis vänner osv.

Tillägg:
Jag är dock lite avundsjuk av mig så om min partner ligger med andra personer vill jag helst inte höra talas om det och önskar att partnern åtminstone har artigheten nog att inte skryta om sina sexuella bravader, såvida de inte råkar vara särdeles intressanta eller betydelsefulla för vår relation.

Dessutom är det mödosamt och energikrävande för mig att överhuvudtaget skapa de här banden till folk, vilket är anledningen till att jag alltså är ett fan av monogama förhållanden. Jag skulle aldrig orka med att skapa och underhålla djupa band till fler personer, och jag skulle aldrig orka med att skapa sansade och hälsosamma band till en polyamorös partners andra partners.