För mycken misstro föder agg,
För mycken lättro ångrens smärta:
Tänk ej i hvarje ros en tagg,
Ej dygd i hvarje manligt hjerta!

Väl dig, om jemt du följa vet
Försigtighet, den kloka gumman:
Den, jemte känslig glädtighet,
Är af all vishet hufvudsumman.

Med läsning öd ej tiden bort -
Vårt kön så föga det behöfver,
Och skall du läsa, gör det kort.
Att såsen ej må fräsa öfver!

Ett odladt vett, en upplyst själ -
Hvad - kunna böcker blott det skänka?
Mitt barn, studera verlden väl:
Den ger dig ämnen nog att tänka!

Hvar menska, Betti, är en bok -
Lär dig att fatta rätt dess värde,
Och mins, att oftast af en tok
Den vise någon visdom lärde!

Men om lektyren roar dig,
Väl - i förädling af ditt väsen
Låt den då blygsamt röja sig,
Men ej i tonen af beläsen!

En lärd i stubb - det är ett rön -
Satirens udd ej undanslipper,
Och vitterheten hos vårt kön
Bör höra blott till våra nipper.

Lyd, Betti, lyd bestämmelsen:
Sök ej att mannabragder hinna
Och känn din värdighet, min vän,
I äran af att vara qvinna!

Se denna mor i huslig krets,
Som vet sitt sanna kall bevaka,
Fullt med den ärelust tillfreds,
Att vara värdig mor och maka!

Se, ordning, mildhet, treflighet
Med blomster hennes fotspår hölja,
Och heder, kärlek, tacksamhet
Dess lefnad och dess minne följa.

Behaget är med fliten slägt:
I nyttig snällhet sätt din heder!
Låt ärbarheten i din drägt
Bli sinnebild af dina seder!

Följ, Betti, smakens enkla bud:
Låt aldrig flärden dig förtrolla!
All prydnad drifven intill skrud
Är blott affischen af en fjolla.

MVH Anna Maria Lenngren