Aviseringar
Rensa alla

Tips om kärlek


Ämnesstartare

Har haft känslor för en kille i min klass i ca 1 år, sen när jag började i 7:an förra året och såg honom. Han är helt underbar, och jag har aldrig riktigt känt äkta kärlek förut. Till en början fick jag bara ont i magen av att tänka på hur kär jag är i honom. Och är på ett sätt lycklig för det känns som om vi är menade för varann. Vi små kollar på varandra i klassrummet, och jag brukar små kolla efter han i korridorerna, men mer än så blir det inte. Och jag vill inte hamna i samma situation som min töntiga kompis som varit kär i en kille hela livet men inte ens vågat säga hej. Jag vill verkligen ha denne kille. Och jag vill berätta det för honom, men vet inte hur. Han har alltid massa kompisar runt om kring sig och blir aldrig själv.

Jag är ju 14 år, går alltså i 8:an. Jag vill inte göra som man gjorde i låg-mellan stadiet, typ skicka en lapp om att man frågar chans och sen håller det i några veckor 😛 Jag vill verkligen ha honom, inte i nån vecka, i nån månad, utan hela tiden <3

Jag vet inte vad jag ska göra, snälla ge mig tips. Hur ska jag kunna prata med honom? Vill verkligen berätta för han vad jag känner. Just nu är han bortrest men kommer hem om 2 veckor.// Kristina


   
Citera
Ämnesstartare

Snälla..?


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

prata med honom


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Kan du bara ta de lite lugnt? Herregud 14 är ingen ålder du har typ 80 år på dig och du kommer säga sådär om ett antal killar sen bli som neutral till det. Chilla istället, lägg fokus på mer väsentliga grejer, som skolan.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Ett av det största men även de svåraste stegen är många gånger att börja prata. Genom att kommunicera får du också reda på om ni faktiskt passar ihop, sedan hela förhållandet kanske inte borde baseras på utseende eller "hur han verkar vara". Försök alltså med att bara våga säga någonting. En fråga, ett hej, snack om aktuellt ämne etc för att dessutom bygga en vänskap med honom. Skiter det sig har du iallafall försökt och kanske lärt dig att det egentligen inte är någon fara, vilket du hur som helst kan vara stolt över. Det är bättre att försöka utveckla förmågan än att fortsätta fantisera om vad det skulle kunna bli. Bara gör det.

--------------------------

Kan tillägga att jag har en längre erfarenhet av att inte våga prata med killar, så du är definitivt inte ensam. Får än idag ångest, så därför känns det bättre att försöka och göra bort sig, än att inte försöka alls.


   
SvaraCitera