och jag är inte ens rädd eller imponerad av dem.
natten lovar oss ingenting, den har knappt ens börjat.
adam kadmon kunde inte existera utanför ayn sof (kanske elaborerar på det någon gång)
Det här är sista raden innan refrängen

um verkar lite mer dött var gång jag loggar in.
en epok värd att byta ut mot något nytt.
skicka pm om ni vill veta mer