Forumet - Tomtar, Troll, Gud och Xenu

Tomtar, Troll, Gud och Xenu

549 0 30
Först och främst: Detta är inte en ateistisk tråd för att driva med religionen. Detta är inte en tråd för att debattera ateism vs. religion. Bara så ni vet. Håll er on topic, annars kommer jag be en moderator att låsa tråden. Tack.

Ja, så till ämnet då: "Vad driver religion? Mål, innehåll och diversitet"

Jag har på senare tid blivit extremt nyfiken angående exakt vad som är de bakomliggande faktorerna inom religion. Hur de uppstår, vad de fyller för syfte, positiva gentemot negativa effekter.

Personligen är jag ganska dålig på att sparka igång en diskussion på ett bra och neutralt sätt, men jag får försöka med den utgångspunkt jag har personligen:

Religioner uppstår som trygghetsfaktorer och läromedel. När vi blir rädda ber vi om beskydd, när vi inte förstår försöker vi förenkla. Det är ett välkänt faktum att hjärnan har en förmåga att bygga mönster där mönster egentligen saknas (tre prickar på ett papper kan t.ex. upplevas som en triangel). De två faktorerna skapar en religion. När människor sedan samlas runt tanken på en högre makt uppstår ett behov av att förklara varför den högre makten agerar som den gör. Detta kommer i sin tur leda till att de äldsta/mest bildade inom gruppen kommer att studera sin omgivning efter saker de ser som ledtrådar, eller helt enkelt bara hitta på lite som de känner för.

Det är min enkla uppfattning, vilken är eran?
Min uppfattning är att de är folk som söker förklaring på saker och ting. Som egentligen inte är helt inriktade på att sanningen utan mer att de vill ha en fullständig förklaring att tro på.
Sen finns det säkert den egoistiska biten med en personlig gud. Att kunna ha någon att lita på, som man vet alltid är där för en och alltid ställer upp. Och när man väl dör kan man gå bort lugnt och fridfullt för att man vet att man kommer till en bättre plats.
Det är ju verkligen ett fint sätt att leva på, så många är nog nöjda där.

Sen finns det nog en annan skara också.
Människor vill ju gärna iallafall ha någon förklaring på varför de är här och var de kommer ifrån. Den allmäna läran i sverige är ju som vi alla vet evolutionsläran.
De finns dock människor som inte förstått evolutionsläran eller förstått astronomi. Som därför väljer att inte tro på den då de tycker det är mera sannolikt att gud skapade allting.
För visst är det så. Så fort man stöter på ett problem man inte kan förklara så räcker det med att säga "gud skapade det".
Lambda89:

Det är min enkla uppfattning, vilken är eran?


Jag håller med. Jag tror att man till en början var relativt empirisk i sina försök att förklara världen men när man inte förstod något så bildade man sig en uppfattning om hur det skulle kunna vara utifrån vad man visste. Jag tror att det sedan utvecklades genom historieberättande och liknande och att man slutligen hade en "förklaring" till varför världen var och betedde sig som den gör.

Fortsättningsvis tror jag att det fanns folk som insåg att man kunde vinna något på att andra trodde att man visste mer om världen t.ex. de äldste eller liknande. Sedan har det väl bara rasat på och de har byggts på och modifierats allt eftersom tiden går för att passa in i hur människorna lever.

Spana också in:

Håller med OP och leafar. Och ni har beskrivit det så bra att jag inte har mycket att tillägga. Har faktiskt en tidskrift som tar upp religionens utveckling kopplat till språkets utveckling tror jag, ska se om jag kan hitta den. Kan finnas intressanta infallsvinklar där.

Lambda89:

Än så länge har bara ateister svarat


Alltså, jag tror att åtminstone gnostiska teister (som i motsats till agnostiska och inget annat) inte kommer att ha så mycket att tillägga då de oftast tror att religionen kommer från gud/gudar och så vidare. Däremot kan de ju nog ha infallsvinklar på ANDRA religioners uppkomst, även om dessa ofta hänvisas till som djävulens verk.
Jag upplever att religion först började som ett sätt att förklara världen på, men att den fick sig en riktig kick-start när man kunde använda den för att diktera saker och ting. Efter ett tag såg man den som en viktig del av infrastrukturen.

Nu när vi har grundlagar, folkvalda ämbetskvinnor och ämbetsmän och vi baserar riktningarna som samhället skall ta på ekonomi, ideologier och vetenskap tror jag inte att religionen skulle betyda att samhället och all moral tog slut. Däremot under medeltiden, då man behövde ena alla människor för att vinna ett krig eller ta hand om ett annat stort problem, behövdes nog religionen för att ge en bra anledning till alla människor, för de hade helt enkelt inte tiden eller kunskapen för att kunna granska bevis.

Det är varför jag tror att den började finnas. Allt detta är dock en hypotes.
Ni ville ha svar från någon som inte är ateist. Ok. Men jag har ett ganska agnostiskt förhållningsätt, så jag är nog inte så annorlunda från er, trots min "avgudadyrkan".

En hel del grejer i den här tråden är vettigt, speciellt det där med trygghet osv. Men det finns en massa olika anledningar till varför folk börjar tro på något, precis som det finns många anledningar till varför man blir politiskt övertygad om något. Olika religioner har dessutom lite olika "prioriteringar", om man nu kan säga så. Gnostikerna t ex, ser den fysiska världen som ont och försöker på olika sätt att ta sig högre och finna andlig kunskap. I Sverige är väldigt många "kristna" uppfostrade till det, och ifrågasätter det inte eftersom den tro de har ger dem en trygghet och gemenskap. Det finns sekter som säger sig ha lösningar på alla möjliga problem, och det är ju lätt hänt att man i en svag stund letar efter sådana lösningar och fastnar.

Varför tro uppkom? Ja, människan vill ju se mönster och är naturligt vidskeplig. Olika gudar kan mycket väl ha varit en hjälte, som sedan blev legend, som sedan blev gud, efter många, många generationer. Viskleken känner ni väl till? Snorre hade denna teori om de gudar jag dyrkar, om jag minns rätt.

Personligen gick jag från till ateist till agnostiker genom att jag kände att man inte kunde vara säker på om något gudomligt existerar eller inte. Definitionen på "övernaturligt" är ju ganska vag. Därefter prövade jag att i vissa under be, först till en namnlös gud, men det föll sig sedan naturligt att jag började blota till asar och vaner. Det blev mest så, pga mitt tidiga intresse i nordisk mytologi.
Lanina:

Personligen gick jag från till ateist till agnostiker genom att jag kände att man inte kunde vara säker på om något gudomligt existerar eller inte.


Man behöver inte vara agnostiker för att ha den uppfattningen. Vi kan inte med 100% veta någonting, men det är inte vad ateism handlar om, ateism handlar om att det med största sannolikhet inte finns en Gud. Dock finns det aldrig 100% säker fakta.
nrg89:

Vi kan inte med 100% veta någonting, men det är inte vad ateism handlar om, ateism handlar om att det med största sannolikhet inte finns en Gud. Dock finns det aldrig 100% säker fakta.


Men de flesta ateister lutar ju betydligt mer åt hållet "inte" än "jo". De TROR inte att det finns en gud/liv efter döden/etc. Jag däremot, tyckte varken eller under en ganska lång tid.
Lanina:

Men de flesta ateister lutar ju betydligt mer åt hållet "inte" än "jo". De TROR inte att det finns en gud/liv efter döden/etc. Jag däremot, tyckte varken eller under en ganska lång tid.


Så sant så. Om man har tron att man helt enkelt inte kan veta varken eller och står helt i mitten, så är man agnostiker.
Dock tycker jag att det är en fråga om sannolikhet, så därför är jag ateist, även fast jag inte gillat vad ordet har blivit nuförtiden.
Lambda89:

Religioner uppstår som trygghetsfaktorer


Har hört den förklaringen förut, och den är ju helt efterbliven. Hur kan det vara en "trygghetsfaktor" att tro att det finns en allsmäktig varelse som i smyg styr alla våra liv, allt som händer och i vissa fall har makten att döma en till evigt lidande?
McLuver:

Hur kan det vara en "trygghetsfaktor" att tro att det finns en allsmäktig varelse som i smyg styr alla våra liv, allt som händer och i vissa fall har makten att döma en till evigt lidande?


Tror man på en god och allsmäktig gud så tror man att allt har en mening. Alla de hemska saker som händer är en del av "guds plan" mot något bättre. Att ha en låtsaskompis att prata med/be till är ju också något som kan kännas bra, ett mellanting mellan att gå till en psykolog och skriva dagbok. Ett sätt att organisera sina tankar.
Lambda89:

"Religion built St. Peters Church. Capitalism built the World Trade Center. Which one is still standing?"


vad vill du säga med det där? OT

ONT: Religion är liksom vetenskap ett försök att förklara det vi inte förstår. Våra hjärnor är inte nog komplexa, utan de är subjektiva. Annars var din syn och exemplet med triangeln ganska bra.
Anarkandi:

vad vill du säga med det där? OT


Det är lite satir över att "religionens" (grovt generaliserat) mest välkända byggnadsverk fortfarande står efter 500 år, medan en mindre än 100 år gammal byggnad, representativ för "kapitalismen" har rasat, dock endast på grund av att "religionen" var det som raserade den.

För att förenkla citatet, och ta bort satirmomentet:
"St. Peterskyrkan står. WTC har rasat. Blind tro stjälpte den ena byggnaden."
Lambda89:

Det är lite satir över att "religionens" (grovt generaliserat) mest välkända byggnadsverk fortfarande står efter 500 år, medan en mindre än 100 år gammal byggnad, representativ för "kapitalismen" har rasat


Hm, eftersom jag är antikapitalist skulle jag ju uppskatta det. [party]
Intressant tråd... ovanligt fenomen här på UM. Jag vill minnas att jag läste en artikel i NewScientist (kan varit FoF också) om att hjärnan i stort sett är "byggd" för att se omvärlden på ett slags animistiskt sätt. Det hänger med från att man är barn. Tyvärr verkar inte hela artikeln finnas uppe på deras sajt fortfarande. Men det kan ju vara en infallsvinkel i alla fall, som man definitivt kan länka samman med det faktum att vi ser mönster där mönster egentligen inte finns.