Forumet - tråd för vilsekomna inlägg

tråd för vilsekomna inlägg

1122 5 20

... man redan har skrivit men inte kan posta på sin egentliga plats.

jag skriver i den här tråden för att jag ska slippa ringa min partner och berätta om hur lång och innehållslös min dag har varit. då besparar jag oss båda lidande, plus att ni har något menlöst att läsa om.

jag har tråkigt. näste man!

Spana också in:

Åh, kom på en äldre: 

"Att man känner sig träffad är inte ett tecken på att man är skyldig: det kan också bero på att man fattar/gissar att avsändaren uppfattar en så, trots att det inte är med sanningen överenstämmande" att tro att man är skyldig för att man känner sig träffad är ungefär lika naivt som tron att man skäms för en åsikt om man inte vill stå för den. 


mynona: Åh, kom på en äldre: 

"Att man känner sig träffad är inte ett tecken på att man är skyldig: det kan också bero på att man fattar/gissar att avsändaren uppfattar en så, trots att det inte är med sanningen överenstämmande" att tro att man är skyldig för att man känner sig träffad är ungefär lika naivt som tron att man skäms för en åsikt om man inte vill stå för den. 

Klockrent.

Even when a subject mocks a certain belief, this in no way undermines the belief's symolic efficency - the belief often continue to determine the subject's activity. When we make fun of an attitude, the truth is often in this attiude, not in the distance we take towards it: I make fun of it to conceal for myself the fact that it determens my activity. Someone who mocks his own love for a woman, say, often thereby expresses his uneasiness at being so deeply attached to her.


mynona: Åh, kom på en äldre: 

"Att man känner sig träffad är inte ett tecken på att man är skyldig: det kan också bero på att man fattar/gissar att avsändaren uppfattar en så, trots att det inte är med sanningen överenstämmande" att tro att man är skyldig för att man känner sig träffad är ungefär lika naivt som tron att man skäms för en åsikt om man inte vill stå för den. 

Tumme upp

jag kan förstå och emotionellt sympatisera med mynonas förhållningssätt till sina besvärande känsloupplevelser. att behärska den typen av liknöjdhet och förmåga att skjuta undan det som man anser ej passar erfara vore effektivt. affektiv selektivitet beroende på ansett angenämt tillstånd i den givna situationen. behändigt för den som besitter tillgången.

universum. jag tänker just nu på oss och vårt förhållande till det oändligt stora och mystiska fenomen vi existerar inom.

vi är så små i jämförelse med allt. vårt fokus på vår lokala värld, på endast vårt eget liv, är så banalt. tänk allt som händer där ut, hur alla svar flyter omkring där, medan vi funderar på om vi bör ha syltlök i middagen eller om rumpan ser bra ut i de nyköpta jeansen.

vi är så lite, vi människor. kolla upp!

jag tror det vore positivt om du försökte tänka dig hur det du skriver uppfattas utifrån på det sättet hade du kunnat kanske uppmärksammat glappet mellan vad du menar och intrycket andra får av hur du skriver. jag vet att du sällan menar illa, vilket gör det ledsamt att det ofta är så andra uppfattar dig. jag tror det krävs ansträngning från båda håll: du får försöka kommunicera så att du uppfattas rätt, medan andra får försöka fråga om det är något de är tveksamma på ang. din ton i text alt. vara medvetna om problemet ovan beskrivet och förbehålla sig inför detta. alla bör se sitt ansvar.

jag kan inte prata med de berörda om det här, för det träffar fel. jag gör det med hänsyn och med den grundläggande respekt jag anser varje människa förtjänar. inte för att vara melodramatiskt på något sätt - jag blir bara lite konfunderad över vad det är som går fel.


majoriteten av de gånger jag personligen yttrar avvikande tankar/resonemang eller kommer med någon typ av kritik får man räkna med ett aggressiva ordalag tillbaka. det är visserligen normen här, så särskilt förvånande bör det inte vara, men det är så väldigt tråkigt. man ställs i en position där man inte ens kan samtala om skilda syner, utan att tvingas in i en debatt mellan vad som är sant och falskt.  jag är inte intresserad av det! jag är inte ute efter att övertyga någon om något alls! det främsta jag vill få ut av UM är bara lugna, trevliga samtal om intressanta ämnen med människor med många skilda bakgrunder, idéer och erfarenheter. visst kan man diskutera saker och lägga fram för- och motargument, men det behöver inte innebära att man är varken för eller emot sakfrågan; bara att man kan se saken ur olika perspektiv. och det är det jag vill göra. undersöka, analysera och förstå, för att sedan förhoppningsvis komma fram till något som kan ha värde eller praktisk nytta för de (samhälls)problem vi står inför. 

jag vill inte bli utsatt för den brist på disciplin och självbehärskning som präglar klimatet här. jag vill inte ta del av den bristen på tolerans för oliktänkande som finns här. det ogillar jag mest med UM. jag känner mig missförstådd här, men jag försöker ta till mig av den kritik som riktas mot mig och se vad jag kan förbättra. jag vill inte vara blind och avfärdande. 

något jag nu kommer att tänka på är hur jag ofta tar "fel" sida diskussioner. att jag argumenterar till fördel för det moraliskt inkorrekta. det är förmodligen till min personliga nackdel. alltså att synen på min person tar törn pga de synsätt jag presenterar i meningsutbyten.  man antar att jag sympatiserar med de resonemang jag för fram. så är det sällan.