Forumet - tråk tråd

Så jag tänkte göra en tråd om mitt mående, inte för att jag är så öppen om mitt mående ofta men känner att det börjar gå lite långt. Jag har varit deprimerad i fyra år, utan kompisar, älskat fel kille, självhat, mobbning inblandat, och hemska tankar. Det var förra året allt började rasa då jag inte såg ett ljus i mitt liv, jag försökte ta livet av mig och började på bup. Vilket inte hjälpte. Jag älskade fel kille och fick mitt hjärta krossat.  Jag är vid en punkt där jag skär mig och röker, för att hindra mina tankar och bli lugn.  Jag är också vid en punkt där jag har börjat fråga mig själv, vad finns det kvar att leva för? Det vill säga jag är väldigt självmordsbenägen, och har ingen ork till nästan någonting längre. Och jag kan inte sluta hata mig själv för mina misstag, mitt utseende eller mitt uppförande.  Allt jag önskar numera är att få slut på allt, att få något som kan sluta mitt liv.
Men samtidigt vill jag inte ge upp på allt, men det är bara så förbannat svårt. Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Vad ska jag göra?
Döden kommer inte lindra smärtan.
Självmord kommer inte att vara en lättnad för lidande. När du är död, då är du ingenting. Du finns inte längre. Om du vill ha befrielse från ditt lidande, måste du välja att leva. Du måste nå ut och hitta modet att göra morgondagen bättre än idag. Kom ihåg att det finns ljus i slutet av tunneln. Det finns hopp och det kommer att bli bättre. Du är en stark person, du kan springa med en ryggsäck med tusen stenar i flera mil. Men när du är framme och kan kasta av dig ryggsäcken, det är då du kan njuta av livet igen

Att du älskade fel kille händer många tjejer där ute precis som med killar, i stort sett alla människor har gjort det någon gång. Att en del personer upplever att de ser ''fula'' ut är bara trams, de flesta som gör det ser faktiskt bra ut och de som ser ''fula'' ut bryr sig inte om vad andra tycker utan går vidare i livet.
Att hacka upp sig på misstag gör ingenting bättre, gå vidare istället, man måste göra misstag i livet, annars lär man sig ingenting.
Jag vet inte vad det är med ditt ''uppförande'' som du stör dig på men då kanske man ska ändra på sitt beteende?!?
Försök att se positiva saker i livet, som att dina föräldrar och farföräldrar tycker om dig eller någon kompis... nån som bryr sig om dig. Tänk på att när du går till BUP är det någon som vil hjälpa dig, någon som vill dig väl och att den personen gör livet bra för dig.
Det är aldrig bra att fasta i det negativa tänkandet, de flesta fastnar där. Jag personligen som tyckte att jag själv såg mindre attraktiv ut såg på min näsa (jag vet att det låter galet) men så tänkte jag, fan vad snygg näsa jag har och så fortsatte jag på det tänket och idag är det mycket bättre.
Mina två första år i gymnasiet hade jag inga vänner och en tjej som går i min klass beter sig som ett kräk, det har dock märks mer det senaste året. Men nu har jag vänner som jag kan umgås med och nej mitt liv är inte perfekt men i huvudsak är att jag är ganska nöjd med min vardag.

adaq: Döden kommer inte lindra smärtan.
Självmord kommer inte att vara en lättnad för lidande. När du är död, då är du ingenting. Du finns inte längre. Om du vill ha befrielse från ditt lidande, måste du välja att leva. Du måste nå ut och hitta modet att göra morgondagen bättre än idag. Kom ihåg att det finns ljus i slutet av tunneln. Det finns hopp och det kommer att bli bättre. Du är en stark person, du kan springa med en ryggsäck med tusen stenar i flera mil. Men när du är framme och kan kasta av dig ryggsäcken, det är då du kan njuta av livet igen

jo det är sant, har hört att dom som går igenom det värsta blir starkare

Spana också in: