Forumet - tro d el ej

tro d el ej

2054 0 27
men jag hatar ordbajseri,
alltså ofrivilligt sådant.

alltså när jag är tvingad
bryr mig ej så mkt om andra ordbajsar så länge jag slipper läsa.

särskilt om instruktionerna är äckligt långa.
ha så kult

Till detta tillfälle ska du göra fyra saker:
- Läsa igenom detta dokument noggrant.
- Lyssna på Johan Lindebergs sommarprat från 21 juli 2009 (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2847752) samt läsa bloggposten http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=340 som analyserar detta sommarprat.
- Skriva ett Reflektionsdokument. Detta reflektionsdokument ska innehålla två delar; reflektionsdelen och temadelen. Se vidare instruktioner nedan.
- Ladda upp dokumentet i Bilda så att din grupp kan ta del av det och läs övriga gruppdeltagares dokument.

Allmänt
Den programintegrerande kursens tema är i år ”anställningsbarhet” och med inriktningen att fördjupa och problematisera relationen mellan utbildning och arbetslivet.

1) Reflektionsdokumentet; reflektionsdelen (uppgift 1)

Tidigare har många reflektionsdokument tenderat att dra mot att bli en extra kurs-utvärdering, men tyngdpunkten ska i högre utsträckning ligga på att du vänder blicken inåt och funderar över ditt egna lärandet, lärprocessen, när/vad du lär dig bättre respektive sämre och lärandets villkor och förutsättningar.

Därför, och efter två år av en ganska strikt (och regelbundet återkommande) form på frågorna, så öppnar vi även denna gång upp för en betydligt friare form. Reflektionsdelen består helt enkelt även denna gång av att skriva 1-2 sidor text (400 – 800 ord). Utgå från Reflektionsdokumentet (”Reflektions-mall period-3.doc”) som du kan ladda ner från Bilda (under fliken ”Dokument”).

Du ska därför denna gång utgå från dessa enkla frågor (svaren kan dock bli hur djupa som helst):
- Vad har du gjort under denna period?
o Vilka kurser har du läst?
o Vad annat har du lagt din tid på (i eller utanför högskolan) som har varit viktigt i ditt liv?
- Hur har du studerat?
- Vad har du lärt dig sedan sist?

2) Reflektionsdokumentet; temadelen – tema ”anställningsbarhet” (uppgift 2)

Läs instruktionerna nedan. Lyssna sedan på Johan Lindebergs sommarprat (50 minuter) och läs analysen (blogginlägget) som handlar om radioprogrammet.
- http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2847752
- http://www.isk-gbg.org/99our68/?p=340.

Av många olika skäl är det svårt att i sin utbildning ”sikta” på näringslivet. Det är svårt att veta hur det ser ut om tre eller fem år, i vilket skick det befinner sig då, och vad som kommer att efterfrågas vid denna tidpunkt (hög- eller lågkonjuktur, på jakt efter nya förmågor eller i färd att säga upp dem, boom inom [inrikting X] eller rena ökenvandringen?). En ytterligare komplikation är att det inte finns något klart mål då det inte finns något eller några storföretag som vardera ”suger upp” 10% i varje avgångsklass på medieteknik (som på en del andra civilingenjörsutbildningar).

Men även om det fanns ett klart mål som man siktade på (Volvo, AstraZeneca, Ericsson eller Framtidsfabriken & Icon Medialab) är det inte säkert att man inom en högre utbildning vill sikta just på ett specifikt mål. Snarare brukar kvalificerade yrkesutbildningar (KY) göra exakt just detta – sikta på klara mål – men det är ju inte en sådan utbildning ni läser på KTH! Det finns alltid en konflikt mellan spets och bredd. På kort sikt kan det kanske hända att man har större nytta av spetskurser (kanske). Men på lite längre sikt och om man senare vill söka andra jobb och flytta sig ”i sidled” i arbetslivet kan det istället vara så att ”bredd” är till större nytta.

Ytterligare en fråga är om högre utbildning alltid har till syfte att ”beväpna” studenten med kunskaper och förmågor som maximerar möjligheten att få jobb (imorgon eller i framtiden). Det kan finnas andra mål som man också borde ta hänsyn till, till exempel att man som student ska stöta på perspektiv som gör att man måste ta ställning i etiska frågeställningar. Ytterligare ett perspektiv handlar om allas vår roll som samhällsmedborgare (till skillnad från andra roller så som studenter, framtida arbetstagare, konsumenter etc.).

Man kan jämföra ett utbildningsprogram med processen att ta fram ett datorprogram. Datorprogrammet ska ha en massa bra egenskaper; det ska vara tillförlitligt, lätt att underhålla, lätt att förändra, generellt, effektivt, lättanvänt etc. Det är inte helt lätt att ta rätt beslut när allt måste vägas mot allt annat, och när vissa ideal dessutom kan stå emot varandra och när allt måste vägas mot att det dessutom finns begränsningar i tid och pengar. På motsvarande sätt är det inte helt lätt att avgöra vilka kurser och vilka kunskaper som den optimala utbildningen ska tillhandahålla – utifrån att det finns många olika krav och nyttor med en utbildning.

Just utifrån allt detta, samt att det verkar som medieteknik-alumnerna jobbar på många olika, små företag kan det hända att egna studieintressen och (medierelaterade eller andra) fritidsintressen är ännu viktigare att odla för er medieteknikstudenter än för andra studenter på KTH. Kan det kanske hända att en kurs som väcker nya tankar och impulser är lika viktig eller kanske ännu viktigare än en kurs som lär ut vissa konkreta kunskaper (som är lätta att lista på ditt CV)?

Johan Lindeberg en person som säkert är känd för många genom sitt arbete med kläder och varumärkena Diesel och J.Lindeberg. I hans sommarprat beskriver han ett antal häftiga hopp i sitt liv och i sin karriär. Han har gjort ”traditionell” karriär, hoppat av vid 28 års ålder, sökt sig själv och jobb där han kan förverkliga sig själv (Diesel, J.Lindeberg), startat upp flera verksamheter och jobbat vanvettigt mycket, rest över hela världen i tjänsten, kollapsat och fått ont i hela kroppen, mediterat, dragit iväg på sin motorcykel etc.

Ur Johans historia kan man dra flera olika trådar som man kan fundera över och analysera. Tema-uppgiften denna gång handlar alltså om att i löpande text reflektera över några av följande frågor:
- Vilken är arbetets roll i livet och ”livets” roll i arbetet? Hur var det igår, hur är det idag, hur blir det imorgon? Skiljer sig detta mot hur det (enligt dig) ”borde” vara?
- På vilket sätt kan Johans ”resa” genom arbetslivet ses som en beskrivning av en mer generell förändring från livslång fast anställning mot kortare projekt i mer ”kreativa” yrken (där man förverkligar sig själv, men samtidigt måste stå på tå och alltid ge allt)?
- Hur ser förhållandet ut mellan hårda kunskaper som man otvetydigt besitter och mjukare egenskaper och förmågor (känslor, kreativitet och visioner) i dagens arbetsliv (och i era framtida arbeten)?

Om vi rör oss närmare KTH och till medieteknik kan texten och frågorna ovan resultera i diskussionsingångar så som:
- Till skillnad från en del andra utbildningsprogram på KTH så finns det inte ett antal stora företag som ”suger upp” och anställer många mediteknikstudenter. Medieteknik-alumner jobbar istället på många väldigt många olika ställen och inte sällan i mindre företag. Vad ställer detta för krav på utbildningen och på er själva i förhållande till andra, mer ”traditionella” utbildningsprogram på KTH?
o Vem har bäst utgångsläge efter fullgjord utbildning? Den som är duktigast (högst betyg)? Mest kreativ? Flest sidoaktiviteter att biffa upp sitt CV med? Störst kontaktnät? Något annat?
- Finns det en konflikt mellan att anpassa sig till näringslivets behov respektive att läsa/göra det man själv tycker är mest intressant?
o I vilken utsträckning ska programmet eller du själv anpassa sig till näringslivets behov respektive strunta i dessa och utforma egna mål?
- Hur fungerar utbildningen i medieteknik (till exempel vad beträffar upplägg och innehåll) för att träna dig i vissa färdigheten snarare än andra? Vilka är färdigheterna? Knyt gärna detta till radioprogrammet och till de förändringar i arbetslivet som Johan pratar om.
- Hur ser ni på er roll i det framtida arbetslivet? Redo att satsa allt, eller med vissa farhågor? I så fall vilka?

Är det så att fler och fler av de förhoppningar vi har på våra liv koncentreras till arbetslivet och att vi förväntar oss att genom våra arbeten ”förverkliga oss själva”? Är vi friare än någonsin genom våra kreativa och spännande arbeten eller är vi istället mer fångade än någonsin tidigare? Gör våra arbeten oss fria eller fångar de oss istället i osynliga men finmaskiga nät (Johan kollapsade till exempel och fick ”ont i kroppen”)? Det sägs att just vi svenskar i högre grad än många andra identifierar oss med våra arbeten. På en öppen fråga om ”vem man är” svarar många bara med sin arbetstitel. På vilket sätt är detta ett problem? Eller är det en styrka för Sverige?

Vilka är dina egna förväntningar och förhoppningar på arbetets roll i ditt liv? Vilka tankar väcker radioprogrammet och analysen (blogginlägget)?

Du måste självklart inte skriva om allt ovan. Välj den eller de ingångar som du finner mest intressanta och skriv 1-2 sidor (400 – 800 ord) om denna/dessa.

Spana också in:

supply:

tycker att det är rätt efterblivet att sätta en gräns både uppåt och neråt när det gäller hur många sidor man får skriva, det kan påverka arbetet väldigt negativt när man bara tänker på hur många ord man har liksom


tycker allt med den här flummkursen är negativt
tror ingen egentligen uppskattar den och alal räknar ord ochb skriver bara en massa skit för att få det gjort

supply:

..för övrigt orkade jag inte läsa så mycket


det där var inte ens hela mejlet[cry] den där mannen skickar oss löjligt långa mejl... det är inte ens nödvändigt...[cry]
Blivande_japan:

tycker allt med den här flummkursen är negativt
tror ingen egentligen uppskattar den och alal räknar ord ochb skriver bara en massa skit för att få det gjort


fast det är ju rätt skönt med sånt flum ibland, bara eftersom det inte känns som att man har väldigt höga krav på sig

Blivande_japan:

det där var inte ens hela mejlet[cry] den där mannen skickar oss löjligt långa mejl... det är inte ens nödvändigt...[cry]


han kanske bara inte har mycket annat för sig än att maila er [sad]
kebu12:

vadå få båda, menade ju istället[confused]


fast nä, du har redan fått 50/50
supply:

fast det är ju rätt skönt med sånt flum ibland, bara eftersom det inte känns som att man har väldigt höga krav på sig


tycker bara det är tråkigt och jobbigt typ[sad]
supply:

han kanske bara inte har mycket annat för sig än att maila er [sad]


verkar inte så! stackarn...
enni:

jag hatar verkligen också det

varje gång i skolan när jag skulle skriva något skrev jag så kort som möjligt


var mer motiverad på gymnasiet eftersom jag visste att jag kunde få ett bra betyg om jag ansträngde mig, men vet att jag nu antingen får "p" eller "f" så orkar inte anstränga mig typ.