Forumet - Trouble in paridise

Trouble in paridise

1176 0 38
Nu är det såhär att jag vill skriva ut mig lite kort.
Jag är en ungdom,och om man nu gemför mig med andra ungdomar i dagens samhälle kan jag framstå som en bitter kärring..

Jag gillar varken fester,krogar och dejter och allt annat skit som alla håller på med nuförtiden. Känns som jag faktiskt är ensam om att vara just ''outside''.
Jag tycker folk runt 17-20 är omogna som in i helvete,till och med mer än 14 åringar om jag ska vara ärlig.

Jag har även faktiskt problem med förhållanden.. Jag tycker ungdomsförhållanden känns så värdelösa just eftersom dem ändå kommer ta slut inom loppet av max 2 år,och då har man redan slösat bort massa tid.
Jag har så fruktansvärt höga krav på män egentligen och jag undrar.. när blir människor mogna egentligen i huvudet?

När slutar folk festa,och försöka visa att dem är ballare än vad dem är (haha) eller vara som alfa hanen typ.

Jag känner mig dock faktiskt lite smått ensam ibland just eftersom jag själv är 17, fyller 18 iår men att alla i min ålder har en mental hjärna som jag hade när jag var 13.
Smertesorg:

När slutar folk festa,och försöka visa att dem är ballare än vad dem är (haha) eller vara som alfa hanen typ.


Beror mer på personligheter, grupper och sånt än åldern. Försök hitta lite nytt folk att umgås med, även om det kan vara lite svårt om du bor i en liten stad.

Spana också in:

iddqd:

Beror mer på personligheter, grupper och sånt än åldern. Försök hitta lite nytt folk att umgås med, även om det kan vara lite svårt om du bor i en liten stad.


Jag bor i stockholm.
Alla är nästintill likadana i allafall. Dock är mina närmsta vänner alltid på g med folk medans jag träffar nytt folk då och då.. men ingen intresserar mig så värst.
OF 5:

vet inte riktigt. själv gråter jag i min ensamhet.


Finns egentligen ingenting och gråta över.. enligt mig.
Jag tror faktiskt att man är starkast som ensam. Kärlek och sådant trams töjer bara ut ens inre och sedan förstör en inombords. Nåväl.. att ha någon skulle nog vara mysigt men ändå så mår jag även bra att inte ha någon. Slipper man känna att man ''måste'' ha någon för att överleva denna värld.

Jag vet själv att jag har fått starkare psyke och mentalitet än mina vänner just eftersom dom blir tsm med folk och gör slut etc,sedan gråter dem och måste träffa någon ny så snabbt som möjligt.
Enligt mig kommer det nog ta ett tag innan jag hittar någon,men jag bryr mig inte så värst. Bara lite ensamt då och då.