Forumet - Tusende slaget

Tusende slaget

158 0 9
Det var inte det första slaget
utan det tusende
som bröt tystnaden.

Isen krossades som kristall
och medan jag skalv av kallduschen
släppte handen greppet om den tunga boken

Jag såg den glida längs din bleka arm
stöta i din beniga armbåge
sväva genom luften och träffa dina nakna tår

Det borde gjort djävulskt ont
men du tycktes inte ens märka det;
det var iallafall så det verkade

Jag kände blodet rinna längs tinningen
bara en tjock droppe
men den droppen var vårt liv
vår tro, vår kärlek
Vårt hopp om en bättre atmosfär
som lämnade ett tunt spår mot huden

Det var inte första gången
utan tusende
som du bad om förlåtelse och jag förlät
tusende gången som du grät mot min axel
Och jag, jag kände skuld över dina brister.

Och våra tvister var en daglig rutin
ett kallocain för min existens
en naken påminnelse om verkligheten
bortom kärleken och dina kyssar

Hellre öm än utan ömhet
hellre brinna än frysa sig blå
hellre död än ensam
"För mycket möda", säger du skämtsamt
men vi vet båda allvaret

Droppen har fastnat i ditt hår
Det var inte första slaget
utan tusende
som bröt huden

Den som myntade blod som kärlekssymbol
måste varit en morbid jävel.

Spana också in: