Forumet - Tv-spel håller på att bli Hollywood

Tv-spel håller på att bli Hollywood

546 0 68
Ju fler år som går, desto ytligare blir spelindustrin. Man skulle kunna säga att den går i musik- och filmbranschens fotspår.

Idag är de populäraste låtarna inom musiken de som framförs av de artister som kan skaffa sig uppmärksamhet på de mest sjuka sätt (Lady GaGa). Hur populär hade hon blivit utan sina uppseendeväckande framträdanden och sina sjuka videos? Med andra ord, hur bra är hennes musik? Tänk efter.

Och hur bra hade filmen Avatar gått om den inte hade varit i 3D och innehållit mängder med specialeffekter?

Inom spelvärlden blir det mer och mer fokus på tre saker:

1) Storyn
2) Grafiken och ljudet
3) Vad som går att göra i spelet

Storyn, oavsett spel, är bara ett sätt att hålla spelaren motiverad när själva spelet i sig inte är tillräckligt roligt eller intressant. Hur roligt hade det varit att levla upp i Final Fantasy om inte nyfikenheten att få reda på mer av handlingen hade funnits? Alltså, hur roligt är själva spelet? Ta bort handlingen och tänker efter.

Detsamma gäller WoW, något som endast kan beskrivas som en stor böld på spelindustrin. Det enda det går ut på är att levla upp sin gubbe till förbannelse för att vara bättre än resten av communityn. Är det kul att levla. Inte direkt. Man spelar inte för att det är roligt, utan för att nå ett mål.

Grafiken och musik är viktiga, men det blir alltmer fokus på den tekniska aspekten. Det finns visserligen undantag som Kirby's Epic Yarn och Limbo, men de allra flesta spelen skryter med hur många polygoner de kan pusha och hur många objekt de kan skugga, trots att de ofta inte har någon praktiskt betydelse utan endast agerar ögongodis.

Och så vad som går att göra. Här vill jag jämföra God of War, som de flesta säkert känner till, med det mer okända God Hand. I God of War trycker du in knappkombinationer mot bossarna för att se häftiga sekvenser som är helt ospelbara. I God Hand har du 100% kontroll på varenda slag du slår, men det ser inte särskilt häftigt ut eftersom du just har 100% kontroll (kameran vilar alltid bakom spelaren och det bjuds inte på några hisnande sekvenser). Gamers idag verkar fokusera mer på vad som går att göra, snarare än hur man gör det. Kasta sig nedför ett berg i HD-grafik där man ser 3km bort i distansen? Wow! Fast man trycker bara på en knapp för att göra det...

Är det så att de flesta spelare idag är extremt ytliga och bara vill se massa häftiga, flashiga effekter? Är jag ensam när jag säger att Mega Man 10 har fan så mycket mer spelglädje än vad Uncharted 2 någonsin kommer att ha? Är det viktigare med vilka röstskådespelare som är med och deras lip synching än hur roligt spelet är att spela?
vhfaj:

Med andra ord, hur bra är hennes musik? Tänk efter.


Den är helt okej tycker jag. Väldigt lättsmält dock

vhfaj:

Är det så att de flesta spelare idag är extremt ytliga och bara vill se massa häftiga, flashiga effekter?


Ja, det verkar i alla fall så. Sony, Microsoft, Nintendo osv kör hellre på de spel som de vet kommer att sälja. Vilket alltså är de snyggaste spelen som följer mallen. De är rädda för att prova något nytt p.g.a. konsolkriget de för med varandra. Fast det är klart att det då och då ändå lyckas glida ut ett par intressanta spel

Spana också in:

vhfaj:

än hur roligt spelet är att spela?


Jag vet inte. För mig är Grafik/Musik/Story väldigt viktigt i spelen jag spelar.

Om man tar story så är det väldigt viktigt för att göra mig intresserad nog att spela. Resident Evil tex tycker jag har en djup historia som får mig att vilja engagera mig i vad som händer och får mig att fortsätta.

Grafik beror väl på. Jag kan fortfarande acceptera den egentligen väldigt dåliga grafiken (jämfört med idag) som tex res 1,2 och 3 har och skulle aldrig acceptera ett nytt spel med den typen av grafik.
Det funkar inte för ögat och gör hela grejen irriterande.

Musik brukar det inte vara något problem med.
Budolicious:

Jag håller med dig, det har blivit för mycket fokus på story och grafik.
Givetvis måste rpg osv ha en bra story, men jag måste faktiskt inte veta varför jag ska skjuta folk lite okynneslöst.


Varför måste RPG-spel ha en bra story? Kan det vara för att de inte är roliga att spela? Tänk efter. Mass Effect. Pokémon. Final Fantasy. Vad gör man i ett RPG? Bläddrar i menyer och slåss i enformiga strider för att bli starkare. Är det roligt? Nej. Gör man det för att nå ett mål? Ja.

Kablash__:

Notera ungefär. Utan alla 3 blir det inte ett asbra spel.


Super Mario Galaxy 2 är asbra och saknar story. Mega Man 10 är asbra och saknar grafik.
Du har ingen aning om hur spelbranschen ser ut idag, din casual. Spel är djupare än någonsin förr, gameplay har utvecklats otroligt mycket och spel involverar spelaren till mycket större grad än förr.

Dessutom så lever vi i en tid där grafik inte behöver vara top notch, vi klarar oss bra med bioshock eller tillochmed TF2-grafiken, vilka båda varken är så tekniskt avancerade. Se på heavy rain, ett spel med relativt kass grafikmotor, som blivit oändligt hyllat och tagit spelen till en helt ny nivå av interaktion. Samtidigt så säljs indiespel med väldigt spartansk grafik på Steam och når miljonsiffror.

Ingen som verkligen har någon koll på spelvärlden bryr sig om grafiken så som de gjorde för tio, fem eller ens tre år sedan. Vi är förbi det stadiet nu, och gamers spelar lika gärna mega man 10, som S.T.A.L.K.E.R, som God of War 3. Om man vill ha ett maffigt spel med mycket effekter så satsar man på grafiken. Om man vill ha ett spel med otrolig atmosfär så kan grafiken skjutas bort för att mer tid ska ägnas åt nivådesign och audioteknik. Om man vill satsa på nostalgi så kan man skjuta undan allt och köra på gamla beprövade metoder.

Spel rör sig i en utveckling som är så långt ifrån musik och film-utveckling man kan komma. Tevespel har blivit, och har nästan alltid varit, ett öppet och liberalt medium där utvecklare själva får bestämma över deras produktion.
FreeWay89:

Om man tar story så är det väldigt viktigt för att göra mig intresserad nog att spela.


Eftersom själva spelet inte är tillräckligt roligt, inte sant?



Kablash__:

Says you...

Du måste inse att allt inte kretsar runt dina åsikter :P


Fast dessa två spel har fått väldigt bra kritik generellt.
vhfaj:

Eftersom själva spelet inte är tillräckligt roligt, inte sant?


Nej, snarare att det blir lika dant som alla andra och man därmed tröttnar.

Spel för 10,15,20 år sen behöver inte vara bättre. Det är ju helt på hur man ser det till.




Mawns:

Spel är djupare än någonsin förr, gameplay har utvecklats otroligt mycket och spel involverar spelaren till mycket större grad än förr.


+1
Mawns:

Du har ingen aning om hur spelbranschen ser ut idag, din casual.


LOL.



Mawns:

Spel är djupare än någonsin förr, gameplay har utvecklats otroligt mycket och spel involverar spelaren till mycket större grad än förr.


På vilket sätt? Gameplay har definitivt inte utvecklats otroligt mycket. Jag anar att det du pratar om mest rör karaktärernas emotionella handlingar och att det skulle involvera spelaren mer...



Mawns:

Se på heavy rain, ett spel med relativt kass grafikmotor, som blivit oändligt hyllat och tagit spelen till en helt ny nivå av interaktion.


Detta är ju bara LOL. Kass grafikmotor? Ny nivå av interaktion? Kallar du quick time events för interaktion? Hela Heavy Rain kan beskrivas som en interaktiv film snarare än ett spel, vilket till och med spelskaparna har sagt själva.
Okej, nu jämför vi väldigt bra spel runt 90-talet med väldigt bra spel runt vår tid.

Jämför:

Quake med STALKER

Jämför:

Another World med Heavy Rain

Jämför:

Lost Vikings med Trine

Jämför:

Final Fantasy 3,4 eller 5 med Eternal Sonata, Final Fantasy 13 eller The World Ends With You

Jämför:

Civilization med Europa Universalis 3

Jämför:

Myst med Professor Layton

Jämför:

Master of Magic med Fall from Heaven 2

Jämför:

Altered Beast med God of War 3

Jämför:

Super Monaco Grand Prix med Blur

Jämför:

GTA med GTA 4

Vill du ha fler exempel?

Spel blir mer och mer innovativa, djupa och engagerande, de tekniska lösningarna gör så att spelaren kan sluta bry sig om kontrollen och helt glömma bort att de spelar ett spel. Istället för att se ett spel så ser de en historia utspela sig, en historia som de själva tar del av eller skapar, precis som att bra filmer kan ta med en bort till en annan värld.

Spelen blir absolut inte sämre, och jag kan ge dig hundra exempel på hur spel har förbättrats under de senaste 10-20 åren. Om du tror något annat är det för att du inte känner till de bra spelen.

vhfaj:

Det är ju mest att välja knapp för att se nästa sekvens.


Du har uppenbarligen inte spelat spelet. Visst är det som en film, men det är knappast att man bara "trycker på en knapp". I de dramatiska moment som finns så måste man anstränga sig, ibland för karaktärernas överlevnad, och ifall karaktären dör är det endast ditt fel för att du var för dålig. Inget annat.

Spela spelet innan du dömer det.
Mawns:

Vill du ha fler exempel?


Ja.

Super Mario Bros./3/World/Yoshi's Island>>>plattformsspel
Mega Man>>>actionspel
The Legend of Zelda: Link's Awakening>>>äventyrsspel
Final Fantasy VI>>>Final Fantasy VII och uppåt
Super Mario Kart>>>partyracing
Castlevania III/IV>>>Symphony of the Night och uppåt



Mawns:

Spel blir mer och mer innovativa, djupa och engagerande, de tekniska lösningarna gör så att spelaren kan sluta bry sig om kontrollen och helt glömma bort att de spelar ett spel.


Haha, nästan lite ironiskt att du skriver "sluta bry sig om kontrollen", för det är precis det som händer fast på ett annat sätt än du förmodligen menar. Jag säger inte att spelen var bättre förr, utan att en viss trend som sker idag går längre och längre bort från spel och närmare och närmare film. I spel som Ice Climber och Super Mario Galaxy 2 är spelkontrollen centrum, i ett spel som Heavy Rain fokuseras det bara på handling, dialoger och film. Jag spelar tv-spel för att ha roligt och bli utmanad. Vill jag sjunka in i en handling och bli påverkad av karaktärernas känslor hyr jag en film.



Mawns:

Istället för att se ett spel så ser de en historia utspela sig, en historia som de själva tar del av eller skapar, precis som att bra filmer kan ta med en bort till en annan värld.


Det märks tydligt att du bara spelar för upplevelsen vilket är fine, alla spelar för olika anledningar. Jag spelar för spelkänslan, utmaningen och för att det är roligt att spela. Jag skiter i storyn, den är helt meningslös. Ett spel som Super Mario Galaxy 2 behöver ingen story eftersom det är så jädra roligt att spela. Banorna är så sjukt bra designade. Precis som i Super Mario World till SNES. Spel som Heavy Rain och Mass Effect är handlingsdrivna och bygger på att du som åskådare... jag menar spelare bara är intresserad av att följa handlingen som du kan påverka. Själva spelmomenten är helt kassa jämfört med exempelvis Mario-spelen men även jämfört med spel som God Hand och Little King's Story.



Mawns:

Spelen blir absolut inte sämre, och jag kan ge dig hundra exempel på hur spel har förbättrats under de senaste 10-20 åren.


Och jag kan ge dig lika många exempel där speldesignen har lämnats åt sitt öde för att ge plats åt story och grafik. I ett spel som Heavy Rain begränsar de spelkontrollen för att handlingen ska få mer utrymme och för att visa spelet ur häftigare vinklar än vad som är spelbara.



Mawns:

Du har uppenbarligen inte spelat spelet.


Tänk för att jag har det.



Mawns:

Visst är det som en film, men det är knappast att man bara "trycker på en knapp". I de dramatiska moment som finns så måste man anstränga sig, ibland för karaktärernas överlevnad, och ifall karaktären dör är det endast ditt fel för att du var för dålig. Inget annat.


Vad vill du komma till? Att spelet baseras på skicklighet? Det gör det helt klart. Dock är speldesignen sönderkompromissad för att ge plats åt dramatiska vinklar och spelkontrollen är vingklippt för att storyn ska få levas ut.

Mawns:

Spela spelet innan du dömer det.


Det är nog du som är lite snabb att döma här.
vhfaj:

Super Mario Bros./3/World/Yoshi's Island>>>plattformsspel


Super Mario till NES har väldigt dålig undermålig kontroll, men om du menar All-Stars-versionen så håller jag med dig om att detta är en genre som folk inte har kunnat förbättra rent kontrollmässigt. Super Mario World är plattformsperfektion.

Däremot så kan vi se plattformsspel som är mer komplexa, särskilt bland indiespelen. Om de sedan är bättre eller sämre än Super Mario är rent subjektivt, men de kan åtminstone utmana rörmokarmästaren genom att ge samma nivå av spelglädje.

Spel jag kan dra på rak arm är Knytt, LBP (där kontrollen felar, visserligen, men ett väldigt roligt och innovativt spel), Within a deep Forest, An Untitled Story, I wanna be the guy och Braid. Kanske borde även Portal räknas?

vhfaj:

Mega Man>>>actionspel


Det beror på hur du menar. Det finns få spel med så stor charm som Mega Man, och actionspel är en bred genre. Själva banupplägget är ju slopat nu för tiden, så jag vill ha en förklaring på vad du vill ska definiera ett "actionspel". Om du menar att man klarar banor och får uppgraderingar och skjuter folk så har vi Bioshock som ett exempel.

vhfaj:

The Legend of Zelda: Link's Awakening>>>äventyrsspel


Demon's Souls, 3D Dot Game Heroes, mängder av indiespel speciellt ett jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men det är i stort sett som ett zeldaspel i miniformat fast för fyra spelare samtidigt och med rpg-inslag.

vhfaj:

Final Fantasy VI>>>Final Fantasy VII och uppåt


Demon's Souls igen. White Knight Chronicles har förbättrad stridsmekanik, även om jag tröttnat helt på JRPG just för att det är en genre som står rätt still. Tales of the Abyss kan också nämnas, även om Tales-serien varit likadan i oändlighet.

vhfaj:

Super Mario Kart>>>partyracing


Wipeout HD, Burnout, Blur. Sen tycker jag att Nintendo gjorde ett bra jobb med att konvertera spelet till 3D och klara av att göra det bättre.

vhfaj:

Castlevania III/IV>>>Symphony of the Night och uppåt


Elakt, Symphony of the Night är så perfekt ett 2D-spel kan vara enligt mig, vi har inte hunnit komma så långt i 3D-utvecklingen ännu. Men för de gamla linjära spelen så har vi ju God of War och inte minst Bayonetta, som ju har många likheter med Castlevania-feelingen. Och, förlåt för att jag säger det, men Demon's Souls. Demon's Souls är väldigt mycket som Symphony of the Night fast i 3D.

Alla spel jag nämnt (förutom plattformsspelen) är förbättrade och mer innovativa (okejdå, Braid är ju innovativt).

De genrer som jag tycker att din text stämmer på är JRPG, eftersom att de flesta suger, och traditionella WRPG, eftersom att Dragon Age inte alls var lika bra som Planescape: Torment eller Baldurs Gate 2. Däremot så har ju dessa genrer inkorporerats i i stort sett alla genrer, både i spel som Fallout 3 och i warcraftmoddar.

vhfaj:

Själva spelmomenten är helt kassa jämfört med exempelvis Mario-spelen men även jämfört med spel som God Hand och Little King's Story.


Jag tycker att man ska jämföra spel med spel i samma genre, inte med spel överlag. Isåfall kan vi lika gärna kritisera Mario för att man inte kan köra bil.

vhfaj:

Dock är speldesignen sönderkompromissad för att ge plats åt dramatiska vinklar och spelkontrollen är vingklippt för att storyn ska få levas ut.


Kanske, men ger det inte oss ett handikapp som är verkligt? Vi kan ju faktiskt inte hoppa och springa precis som vi vill samtidigt som vi har en radar, hud och 360 graders översikt på vad som händer. Genom att begränsa vad vi uppfattar så blir vi mer mänskliga som spelare, istället för att vara en allvetande gud.

Jag tyckte åtminstone inte att det var som att jag bara "tryckte på en knapp för nästa scen" när jag i Heavy Rain sköt Dold text: knarklangaren, drack giftet eller krälade bland glas och jag tyckte inte att det var tråkigt när jag ansträngde mig så mycket jag kunde för att Dold text: sparka in bilfönstret och försöka rädda tjejen i sätet bredvid samtidigt som bilen höll på att svämmas över och krossas av trycket. På samma sätt så tyckte jag inte att det bara var att "trycka på en knapp" när jag var tvungen att döda The Boss i MGS3.
Mawns:

Super Mario till NES har väldigt dålig undermålig kontroll


Nej.



Mawns:

Däremot så kan vi se plattformsspel som är mer komplexa, särskilt bland indiespelen.


Mer komplexitet betyder inte att spelet blir roligare att spela.



Mawns:

Själva banupplägget är ju slopat nu för tiden


Vilket är synd eftersom det just var de korta, små banorna som gjorde de tre första Mega Man-spelen så roliga. Från fyran och framåt öste Capcom på med längre banor vilket gjorde det drygare och tråkigare.



Mawns:

Demon's Souls, 3D Dot Game Heroes, mängder av indiespel speciellt ett jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men det är i stort sett som ett zeldaspel i miniformat fast för fyra spelare samtidigt och med rpg-inslag.


Och inte lika roliga för att fokusen hamnar någon annanstans än på speldesignen.



Mawns:

Wipeout HD, Burnout, Blur.


Ser inte vad som är bättre än Super Mario Kart förutom grafiken. Dock ska jag villigt erkänna att just racingspel är en av de få genres som faktiskt dragit nytta av modern teknik och blivit bättre på grund av den. De flesta andra spel använder bara HD för ögongodis. Sjysst att titta på och imponernade, men inte roliga att spela. Och när utvecklarna lägger sådan kraft på grafiken och storyn missas ofta speldesignen. Just av den anledningen spelar jag lika gärna nya som gamla spel.



Mawns:

Elakt, Symphony of the Night är så perfekt ett 2D-spel kan vara enligt mig, vi har inte hunnit komma så långt i 3D-utvecklingen ännu.


Hatar Symphony, och framförallt hatar jag arvet det förde med sig. Sedan det spelet har i princip alla Castlevania-spel varit uppbyggda i en stor, dryg värld med mängder av backtracking och så lade dom till erfarenhetspoäng för att de extremt tjatiga striderna inte skulle kännas lika tjatiga.



Mawns:

Jag tycker att man ska jämföra spel med spel i samma genre, inte med spel överlag. Isåfall kan vi lika gärna kritisera Mario för att man inte kan köra bil.


Håller ej med. Man måste kunna jämföra ett RPG med ett racingspel exempelvis. Båda spel är underhållningsprodukter som tävlar om dina pengar. Att Mario inte kan köra bil i Super Mario Bros. finns det en god anledning till - det passar inte in i speldesignen.



Mawns:

Kanske, men ger det inte oss ett handikapp som är verkligt?


Är verklighet rolig? Jag kan gå ut på gatan om jag vill uppleva verklighet.



Mawns:

Vi kan ju faktiskt inte hoppa och springa precis som vi vill samtidigt som vi har en radar, hud och 360 graders översikt på vad som händer. Genom att begränsa vad vi uppfattar så blir vi mer mänskliga som spelare, istället för att vara en allvetande gud.


Håller med, frågan är bara om det är roligt? Enligt mig ska realism bara tillämpas om det gör spelet roligare att spela.



Mawns:

"trycka på en knapp"


Jag tror du har hakat upp dig på just den kommentaren. Vad jag menade var att man inte är särskilt aktiv som spelare i Heavy Rain, utan sitter mest som åskadare och tar in alla intryck som spelet kastar mot en. När jag spelar vill jag skapa mina egna känslor och det gör man genom en mästerlig speldesign och perfekt kontroll.

Kontrollen i Heavy Rain är absolut inte dålig, den är bara ruskigt begränsad och därför känner jag mig som spelare inte särskilt aktiv och delaktig i den fantastiska värld som spelet presenterar.

Återigen, jämför God of War med God Hand. I God of War trycker du in en knappkombiantion för att se Kratos attackera en boss på ett spektakulärt sätt medan kameran placeras för att vara så dramatisk som möjligt snarare än för att göra sekvensen spelbar.

I God Hand är kameran låst bakom Gene. Det finns inga flashiga effekter eftersom God Hand alltid låter spelaren ha 100% kontroll över all action. Eftersom det erbjuder spelaren en sådan otrolig kontroll passar det även på att höja svårighetsgraden. God Hand är ett sjukt svårt spel, men när man lyckas besegra fienden infinner sig en känsla som karaktärernas förmedlingar i Heavy Rain eller Kratos bad ass-attityd inte kommer i närheten av.

Det är äkta spelkänsla, skapad av spelaren med en fulländad spelkontroll och anpassad speldesign.