Okej, nu jämför vi väldigt bra spel runt 90-talet med väldigt bra spel runt vår tid.

Jämför:

Quake med STALKER

Jämför:

Another World med Heavy Rain

Jämför:

Lost Vikings med Trine

Jämför:

Final Fantasy 3,4 eller 5 med Eternal Sonata, Final Fantasy 13 eller The World Ends With You

Jämför:

Civilization med Europa Universalis 3

Jämför:

Myst med Professor Layton

Jämför:

Master of Magic med Fall from Heaven 2

Jämför:

Altered Beast med God of War 3

Jämför:

Super Monaco Grand Prix med Blur

Jämför:

GTA med GTA 4

Vill du ha fler exempel?

Spel blir mer och mer innovativa, djupa och engagerande, de tekniska lösningarna gör så att spelaren kan sluta bry sig om kontrollen och helt glömma bort att de spelar ett spel. Istället för att se ett spel så ser de en historia utspela sig, en historia som de själva tar del av eller skapar, precis som att bra filmer kan ta med en bort till en annan värld.

Spelen blir absolut inte sämre, och jag kan ge dig hundra exempel på hur spel har förbättrats under de senaste 10-20 åren. Om du tror något annat är det för att du inte känner till de bra spelen.

vhfaj:

Det är ju mest att välja knapp för att se nästa sekvens.

Du har uppenbarligen inte spelat spelet. Visst är det som en film, men det är knappast att man bara "trycker på en knapp". I de dramatiska moment som finns så måste man anstränga sig, ibland för karaktärernas överlevnad, och ifall karaktären dör är det endast ditt fel för att du var för dålig. Inget annat.

Spela spelet innan du dömer det.

Spel blir inte sämre med tiden, det är bara du som blir äldre.

Mawns:

Vill du ha fler exempel?

Ja.

Super Mario Bros./3/World/Yoshi's Island>>>plattformsspel
Mega Man>>>actionspel
The Legend of Zelda: Link's Awakening>>>äventyrsspel
Final Fantasy VI>>>Final Fantasy VII och uppåt
Super Mario Kart>>>partyracing
Castlevania III/IV>>>Symphony of the Night och uppåt

Mawns:

Spel blir mer och mer innovativa, djupa och engagerande, de tekniska lösningarna gör så att spelaren kan sluta bry sig om kontrollen och helt glömma bort att de spelar ett spel.

Haha, nästan lite ironiskt att du skriver "sluta bry sig om kontrollen", för det är precis det som händer fast på ett annat sätt än du förmodligen menar. Jag säger inte att spelen var bättre förr, utan att en viss trend som sker idag går längre och längre bort från spel och närmare och närmare film. I spel som Ice Climber och Super Mario Galaxy 2 är spelkontrollen centrum, i ett spel som Heavy Rain fokuseras det bara på handling, dialoger och film. Jag spelar tv-spel för att ha roligt och bli utmanad. Vill jag sjunka in i en handling och bli påverkad av karaktärernas känslor hyr jag en film.

Mawns:

Istället för att se ett spel så ser de en historia utspela sig, en historia som de själva tar del av eller skapar, precis som att bra filmer kan ta med en bort till en annan värld.

Det märks tydligt att du bara spelar för upplevelsen vilket är fine, alla spelar för olika anledningar. Jag spelar för spelkänslan, utmaningen och för att det är roligt att spela. Jag skiter i storyn, den är helt meningslös. Ett spel som Super Mario Galaxy 2 behöver ingen story eftersom det är så jädra roligt att spela. Banorna är så sjukt bra designade. Precis som i Super Mario World till SNES. Spel som Heavy Rain och Mass Effect är handlingsdrivna och bygger på att du som åskådare... jag menar spelare bara är intresserad av att följa handlingen som du kan påverka. Själva spelmomenten är helt kassa jämfört med exempelvis Mario-spelen men även jämfört med spel som God Hand och Little King's Story.

Mawns:

Spelen blir absolut inte sämre, och jag kan ge dig hundra exempel på hur spel har förbättrats under de senaste 10-20 åren.

Och jag kan ge dig lika många exempel där speldesignen har lämnats åt sitt öde för att ge plats åt story och grafik. I ett spel som Heavy Rain begränsar de spelkontrollen för att handlingen ska få mer utrymme och för att visa spelet ur häftigare vinklar än vad som är spelbara.

Mawns:

Du har uppenbarligen inte spelat spelet.

Tänk för att jag har det.

Mawns:

Visst är det som en film, men det är knappast att man bara "trycker på en knapp". I de dramatiska moment som finns så måste man anstränga sig, ibland för karaktärernas överlevnad, och ifall karaktären dör är det endast ditt fel för att du var för dålig. Inget annat.

Vad vill du komma till? Att spelet baseras på skicklighet? Det gör det helt klart. Dock är speldesignen sönderkompromissad för att ge plats åt dramatiska vinklar och spelkontrollen är vingklippt för att storyn ska få levas ut.

Mawns:

Spela spelet innan du dömer det.

Det är nog du som är lite snabb att döma här.

vhfaj:

Super Mario Bros./3/World/Yoshi's Island>>>plattformsspel

Super Mario till NES har väldigt dålig undermålig kontroll, men om du menar All-Stars-versionen så håller jag med dig om att detta är en genre som folk inte har kunnat förbättra rent kontrollmässigt. Super Mario World är plattformsperfektion.

Däremot så kan vi se plattformsspel som är mer komplexa, särskilt bland indiespelen. Om de sedan är bättre eller sämre än Super Mario är rent subjektivt, men de kan åtminstone utmana rörmokarmästaren genom att ge samma nivå av spelglädje.

Spel jag kan dra på rak arm är Knytt, LBP (där kontrollen felar, visserligen, men ett väldigt roligt och innovativt spel), Within a deep Forest, An Untitled Story, I wanna be the guy och Braid. Kanske borde även Portal räknas?

vhfaj:

Mega Man>>>actionspel

Det beror på hur du menar. Det finns få spel med så stor charm som Mega Man, och actionspel är en bred genre. Själva banupplägget är ju slopat nu för tiden, så jag vill ha en förklaring på vad du vill ska definiera ett "actionspel". Om du menar att man klarar banor och får uppgraderingar och skjuter folk så har vi Bioshock som ett exempel.

vhfaj:

The Legend of Zelda: Link's Awakening>>>äventyrsspel

Demon's Souls, 3D Dot Game Heroes, mängder av indiespel speciellt ett jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men det är i stort sett som ett zeldaspel i miniformat fast för fyra spelare samtidigt och med rpg-inslag.

vhfaj:

Final Fantasy VI>>>Final Fantasy VII och uppåt

Demon's Souls igen. White Knight Chronicles har förbättrad stridsmekanik, även om jag tröttnat helt på JRPG just för att det är en genre som står rätt still. Tales of the Abyss kan också nämnas, även om Tales-serien varit likadan i oändlighet.

vhfaj:

Super Mario Kart>>>partyracing

Wipeout HD, Burnout, Blur. Sen tycker jag att Nintendo gjorde ett bra jobb med att konvertera spelet till 3D och klara av att göra det bättre.

vhfaj:

Castlevania III/IV>>>Symphony of the Night och uppåt

Elakt, Symphony of the Night är så perfekt ett 2D-spel kan vara enligt mig, vi har inte hunnit komma så långt i 3D-utvecklingen ännu. Men för de gamla linjära spelen så har vi ju God of War och inte minst Bayonetta, som ju har många likheter med Castlevania-feelingen. Och, förlåt för att jag säger det, men Demon's Souls. Demon's Souls är väldigt mycket som Symphony of the Night fast i 3D.

Alla spel jag nämnt (förutom plattformsspelen) är förbättrade och mer innovativa (okejdå, Braid är ju innovativt).

De genrer som jag tycker att din text stämmer på är JRPG, eftersom att de flesta suger, och traditionella WRPG, eftersom att Dragon Age inte alls var lika bra som Planescape: Torment eller Baldurs Gate 2. Däremot så har ju dessa genrer inkorporerats i i stort sett alla genrer, både i spel som Fallout 3 och i warcraftmoddar.

vhfaj:

Själva spelmomenten är helt kassa jämfört med exempelvis Mario-spelen men även jämfört med spel som God Hand och Little King's Story.

Jag tycker att man ska jämföra spel med spel i samma genre, inte med spel överlag. Isåfall kan vi lika gärna kritisera Mario för att man inte kan köra bil.

vhfaj:

Dock är speldesignen sönderkompromissad för att ge plats åt dramatiska vinklar och spelkontrollen är vingklippt för att storyn ska få levas ut.

Kanske, men ger det inte oss ett handikapp som är verkligt? Vi kan ju faktiskt inte hoppa och springa precis som vi vill samtidigt som vi har en radar, hud och 360 graders översikt på vad som händer. Genom att begränsa vad vi uppfattar så blir vi mer mänskliga som spelare, istället för att vara en allvetande gud.

Jag tyckte åtminstone inte att det var som att jag bara "tryckte på en knapp för nästa scen" när jag i Heavy Rain sköt Dold text: knarklangaren, drack giftet eller krälade bland glas och jag tyckte inte att det var tråkigt när jag ansträngde mig så mycket jag kunde för att Dold text: sparka in bilfönstret och försöka rädda tjejen i sätet bredvid samtidigt som bilen höll på att svämmas över och krossas av trycket. På samma sätt så tyckte jag inte att det bara var att "trycka på en knapp" när jag var tvungen att döda The Boss i MGS3.

Mawns:

Super Mario till NES har väldigt dålig undermålig kontroll

Nej.

Mawns:

Däremot så kan vi se plattformsspel som är mer komplexa, särskilt bland indiespelen.

Mer komplexitet betyder inte att spelet blir roligare att spela.

Mawns:

Själva banupplägget är ju slopat nu för tiden

Vilket är synd eftersom det just var de korta, små banorna som gjorde de tre första Mega Man-spelen så roliga. Från fyran och framåt öste Capcom på med längre banor vilket gjorde det drygare och tråkigare.

Mawns:

Demon's Souls, 3D Dot Game Heroes, mängder av indiespel speciellt ett jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men det är i stort sett som ett zeldaspel i miniformat fast för fyra spelare samtidigt och med rpg-inslag.

Och inte lika roliga för att fokusen hamnar någon annanstans än på speldesignen.

Mawns:

Wipeout HD, Burnout, Blur.

Ser inte vad som är bättre än Super Mario Kart förutom grafiken. Dock ska jag villigt erkänna att just racingspel är en av de få genres som faktiskt dragit nytta av modern teknik och blivit bättre på grund av den. De flesta andra spel använder bara HD för ögongodis. Sjysst att titta på och imponernade, men inte roliga att spela. Och när utvecklarna lägger sådan kraft på grafiken och storyn missas ofta speldesignen. Just av den anledningen spelar jag lika gärna nya som gamla spel.

Mawns:

Elakt, Symphony of the Night är så perfekt ett 2D-spel kan vara enligt mig, vi har inte hunnit komma så långt i 3D-utvecklingen ännu.

Hatar Symphony, och framförallt hatar jag arvet det förde med sig. Sedan det spelet har i princip alla Castlevania-spel varit uppbyggda i en stor, dryg värld med mängder av backtracking och så lade dom till erfarenhetspoäng för att de extremt tjatiga striderna inte skulle kännas lika tjatiga.

Mawns:

Jag tycker att man ska jämföra spel med spel i samma genre, inte med spel överlag. Isåfall kan vi lika gärna kritisera Mario för att man inte kan köra bil.

Håller ej med. Man måste kunna jämföra ett RPG med ett racingspel exempelvis. Båda spel är underhållningsprodukter som tävlar om dina pengar. Att Mario inte kan köra bil i Super Mario Bros. finns det en god anledning till - det passar inte in i speldesignen.

Mawns:

Kanske, men ger det inte oss ett handikapp som är verkligt?

Är verklighet rolig? Jag kan gå ut på gatan om jag vill uppleva verklighet.

Mawns:

Vi kan ju faktiskt inte hoppa och springa precis som vi vill samtidigt som vi har en radar, hud och 360 graders översikt på vad som händer. Genom att begränsa vad vi uppfattar så blir vi mer mänskliga som spelare, istället för att vara en allvetande gud.

Håller med, frågan är bara om det är roligt? Enligt mig ska realism bara tillämpas om det gör spelet roligare att spela.

Mawns:

"trycka på en knapp"

Jag tror du har hakat upp dig på just den kommentaren. Vad jag menade var att man inte är särskilt aktiv som spelare i Heavy Rain, utan sitter mest som åskadare och tar in alla intryck som spelet kastar mot en. När jag spelar vill jag skapa mina egna känslor och det gör man genom en mästerlig speldesign och perfekt kontroll.

Kontrollen i Heavy Rain är absolut inte dålig, den är bara ruskigt begränsad och därför känner jag mig som spelare inte särskilt aktiv och delaktig i den fantastiska värld som spelet presenterar.

Återigen, jämför God of War med God Hand. I God of War trycker du in en knappkombiantion för att se Kratos attackera en boss på ett spektakulärt sätt medan kameran placeras för att vara så dramatisk som möjligt snarare än för att göra sekvensen spelbar.

I God Hand är kameran låst bakom Gene. Det finns inga flashiga effekter eftersom God Hand alltid låter spelaren ha 100% kontroll över all action. Eftersom det erbjuder spelaren en sådan otrolig kontroll passar det även på att höja svårighetsgraden. God Hand är ett sjukt svårt spel, men när man lyckas besegra fienden infinner sig en känsla som karaktärernas förmedlingar i Heavy Rain eller Kratos bad ass-attityd inte kommer i närheten av.

Det är äkta spelkänsla, skapad av spelaren med en fulländad spelkontroll och anpassad speldesign.

vhfaj:

Inom spelvärlden blir det mer och mer fokus på tre saker:

1) Storyn
2) Grafiken och ljudet
3) Vad som går att göra i spelet

Med andra ord allt som finns i ett spel. ;]

Men okej 3'an kanske inte syftar på gameplay, men det låter lite som det. :9

superlee:

Med andra ord allt som finns i ett spel. ;]

Storyn i spel har alltid varit och kommer alltid vara ett sätt för utvecklarna att motivera spelaren att spela vidare eftersom själva spelet inte är intressant eller roligt nog.

Tetris, Mario-spelen, racingspel och fightingspel är utmärkta exempel på spel som är tillräckligt roliga att spela utan att motivera spelaren att köra vidare.

superlee:

Men okej 3'an kanske inte syftar på gameplay, men det låter lite som det. :9

Vad jag menar är att folk tyvärr verkar bry sig mer om vad som går att göra än hur man gör det. Går det att flyga i en ravin med HD-grafik och en draw distance på 3 mil? Vilket häftigt spel! Sedan om det görs på ett roligt eller väldigt simpelt sätt verkar det vara få som bryr sig om.

vhfaj:

Återigen, jämför God of War med God Hand. I God of War trycker du in en knappkombiantion för att se Kratos attackera en boss på ett spektakulärt sätt medan kameran placeras för att vara så dramatisk som möjligt snarare än för att göra sekvensen spelbar.

Säger inte emot dig här, God Hand är ett mycket bättre spel än God of War. Det är en glömd pärla som många har förbisett.

vhfaj:

Håller ej med. Man måste kunna jämföra ett RPG med ett racingspel exempelvis. Båda spel är underhållningsprodukter som tävlar om dina pengar.

Håller ej med, vilket gör att vi hamnar i två olika skolor. Jag ser inte spel som produkter utan mer som ett interaktivt medium. Detta är kanske för att jag kör med hela "ladda ner, spela, köp om jag tyckte att det var bra"-prylen vilket gör att jag testar väldigt många spel. Här slåss de snarare om min tid, och hur villig jag är på att lägga ner tid att spela spelen. Därför är jag fri att skilja spelen åt beroende på genre, istället för att se alla som produkter som jag endast kan välja en eller två av per månad, oavsett vilken genre de är i.

vhfaj:

Mer komplexitet betyder inte att spelet blir roligare att spela.

Nej, men det är i motsatt riktning från den ytlighet som du nämner i huvudinlägget och den tes jag strider mot. Jag kan hålla med dig om att spel var bra förr, på gränsen till lika bra som de är nu, men inte att de blivit sämre eller ytligare med tiden.

vhfaj:

Ser inte vad som är bättre än Super Mario Kart förutom grafiken.

Det har med smak att göra. Jag tycker att det är roligare att preja bilar av vägen med en vän i burnout 3 än att spela mario kart i någon inkarnation.

vhfaj:

Och inte lika roliga för att fokusen hamnar någon annanstans än på speldesignen.

Också subjektivt. Demon's Souls har utmärkt speldesign och ett kontrollschema som gör att det är ens eget fel att man förlorar, samtidigt som det är smidigt om man orkar lära sig det. Mitt vuxna jag tycker lika mycket om Demon's Souls som mitt barnsliga jag älskade A Link to the Past.

vhfaj:

Går det att flyga i en ravin med HD-grafik och en draw distance på 3 mil? Vilket häftigt spel! Sedan om det görs på ett roligt eller väldigt simpelt sätt verkar det vara få som bryr sig om.

Dock har ju Just Cause 2 en väldigt skön spelkänsla i sig och en minimalt engagerande story, och är både roligt och simpelt. Spräng skit och gör vad du vill.

Mawns:

din casual.

hightecförolämpning?

isola:

hightecförolämpning?

gamerförolämpning, men jag har drivit med den för mycket för att någonsin kunna ta den seriöst igen. du skulle förstå om du inte var casual

Mawns:

gamerförolämpning, men jag har drivit med den för mycket för att någonsin kunna ta den seriöst igen. du skulle förstå om du inte var casual

Mawns:

Detta är kanske för att jag kör med hela "ladda ner, spela, köp om jag tyckte att det var bra"-prylen vilket gör att jag testar väldigt många spel.

Jaha, du är sådan.

Jag spelar ganska få spel, men de spel jag kör spelar jag ordentligt. Gillar liksom att behärska spelet och inte bara se allting som finns. Men om du gillar God Hand (man måste vara ganska speciell för att gilla det spelet) kan vi inte vara såååå olika ändå.

vhfaj:

Men om du gillar God Hand (man måste vara ganska speciell för att gilla det spelet) kan vi inte vara såååå olika ändå.

Nej, vi har nog inte så olik smak, vi ser bara industrin på två olika sätt. Just det, på tal om Clover så har vi ju Okami som exempel på ett bra äventyrsspel. Sen kan man ta upp Ico och SotC som spel med otrolig spelkänsla och minimal story, så du ska nog inte oroa dig för att spelen går i fel riktning. Om du inte har spelat Demon's Souls ännu så borde du göra det, förresten.

vhfaj:

Inom spelvärlden blir det mer och mer fokus på tre saker:

1) Storyn
2) Grafiken och ljudet
3) Vad som går att göra i spelet

Jag förstår inte problemet.

Mawns:

Sen kan man ta upp Ico och SotC som spel med otrolig spelkänsla och minimal story

Öh...

Redbulls:

Jag förstår inte problemet.

Problemet är att spelen blir ytligare och ytligare, och att gamers bara bryr sig om attityd och utseende.