Forumet - Två personligheter?

Två personligheter?

1683 0 38
Jag vet inte om jag känner mig som två personer. Det känns så ibland, jag pratar mycket med "henne".
"Hon" heter Echo, och är inte så snäll. Hon typ... vill att jag ska skada. Hon vill att jag ska skada folk och mig själv. Hon brukar fantisera om att döda andra och sånt...

Det känns fel att skriva jag ibland, det känns bättre att skriva vi. För vi är ju vi, vi är inte bara jag. Vi är fler än jag... Vi är hon också. Jag är förvirrad, jag vet inte riktigt vem hon är.
På sätt och vis så är det skönt att inte behöva känna sig så ensam, men hon är ändå jobbig och läskig. Hon tänker liksom så detaljerat, och jag drömmer mardrömmar...
Jag vet att det inte finns någon som kan svara på om jag är psykiskt sjuk eller så, men det känns som om jag måste få veta om det verkar så i alla fall.
För vi vet inte... vi vet inte om vi verkar det. Det känns nästan normalt. Men det är väl inte det, man brukar väl inte prata med sig själv? Jag vet inte, jag kanske inte gör det längre, jag kanske pratar med oss?

Jag skriver det här inlägget för att få veta, kanske. Inte för att få veta... för att förstå lite mer. Få svar, på hur ni tycker att det verkar. Har dock inte skrivit så mycket än om just det...

Hon vill inte att jag berättar för någon. Hon är rädd att jag berättar för någon, så att någon får veta. Att någon får veta... alltså, ingen får veta. Det är farligt om någon får veta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer. Kanske en sammanfattning i korta drag?

Hon vill att jag ska skada andra och vill inte att jag berättar för någon om henne. Om jag berättar för någon om henne så kommer verkligheten att skada oss. Hon tror det i alla fall...
Jag vill kanske berätta, men jag vågar inte. Jag vet att verkligheten inte är snäll...
Det här blev lite långt och kanske är helt onödigt egentligen. Men, jag hoppas att någon åtminstone kan förstå... något. Svara.
Tack på förhand alla som läste.
Det verkar jätteläskigt ju.. Själv tycker jag det påminner om multipel perosnlighet, iaf i det att hon säger åt dig att göra saker.. Fast jag vet iofs inte när det klassas som psykiskt sjukt eller normalt, men eftersom det verkar vara ett problem att hon finns så kanske du ska söka hjälp?

Spana också in:

Ja, det är det ju.. men det verkar ändå vara ett problem? Det kanske bara är så att dina (eller hennes?) tankar som du upplever som Echos inte har blivit så starka än att du upplever dem som röster? Det kanske förvärras och bli till röster.

För att vara på den säkra sidan tycker jag du ska prata med någon som kan, för att det inte ska bli värre. Det påminner mycket om en dokumentär jag såg för någon dag sedan, fast det var mycket värre för dem i dokumentären. De hörde ju röster och så, men jag ser ändå likheter med det du säger och deras upplevelser.
Fick oxå sällskap då jag var 15 och har haft sedan dess. Detta låter dock inte bra.
Misty:

Hon vill att jag ska skada andra och vill inte att jag berättar för någon om henne.


Men kommer du ihåg vad du gör när du är henne?har du fortfarande konatkt med Mistys känslor/värderingar så är det nog lugnt.
Jag tycker det känns som att vara inloggad på två seperata nätverk då man reagerar helt annorlunda inför samma situation.
Tex, ett barn ramlar med cykeln och börjar grina, Sjön känner medlidande och tycker tex att det ser ut att göra ont, men om man är inloggad i andra nätverket kan jag reagera med att bli upprymd.
Det var ett konkret exempel, men det påverkar många småsaker med.
Har mycket minnesluckor nuförtiden, fast det hade jag inte i början, då bråkade de mer i huvudet. Nu är det så tyst och lugnt, men nu har jag istället sämre kontroll över var jag håller hus.
Du skrev (vi) men jag skriver alltid jag eftersom ett läge är ju framme åt gången och då reagerar man därefter, tar inte hänsyn till den andra Då. Dedär med cykeln varr kanske ett dåligt exempel, det låter som den onde och den gode, men det är inte alls så enkelt. Det kan märkas när man pratar lr på blicken mm
Men det beror ju oxå på hur andra tolkar det.
När jag var tonåring fick jag iaf höra saker som "Vad roligt att du är Sofiig igen, du får en helt annan ansiktsmimik" osv
Jag trodde det skulle växa bort, verkar dock inte så.
Jag tror tyvär inte att det går att göra någonting åt, men det är inte schizofreni som nån skrev.
Schizofreni är när man hör röster lr hallucinerar, inte internbråk i huvudet.
Vad som retar mej är när folk frågar "Vad tycker du Egentligen?" "Innerst inne?"
För det finns ju inget egentligen, lr något som är innanför något annant.
isola:

du bör nog söka hjälp kanske


Tack, ska få en övervakare inom kort.
Har testat terapi tidigare, jag hör ju vad människan säger, men det påverkar mej inte inombords lr förändrar mina känslor lr sätt att tänka/reagera. Så jag tyckte det var fett meningslöst. Jag tror det är som att försöka bota asperger, Tror, har faktiskt ingen aning.