Forumet - Tvångstankar, fobier mm

Tvångstankar, fobier mm

1394 0 35
Har ni någon form av tvångstankar, fobier med mera? Påverkar det er själva och/eller eran omgivning?
Lite nyfiken bara.


Mina tvångstankar:
- Om det ligger ett högt kort underst i leken (t.ex en kung) så måste jag blanda lite till, så att det blir ett lågt kort underst.

- När jag tar en skål (t.ex när jag ska äta frukost) så kan jag känna att jag måste ha en annan skål, den jag har känns liksom "fel". Om jag inte byter skål direkt så får jag smått ångest och det slutar oftast med att jag byter skål ändå.

- En del saker jag gör måste vara "jämt". T.ex om jag knäcker vänster handens fingrar måste jag också knäcka fingrarna på höger handen, för annars känns det "ojämt". Eller om jag gör något som anstränger höger benet så måste jag göra samma sak med vänster benet så att det ska kännas "jämt".

Mina fobier:
- Kattmat. Jag ger katterna mjukmat ytterst sällan, andra får göra det eftersom jag tycker det är såpass äckligt. Får jag lite kattmat på handen/fingrarna får jag panik och måste skölja bort det så fort som möjligt!

- Ketchup. Nästan samma sak här som ovan, det går bra att äta, men får panik om jag får det på mig, måste få bort det direkt isåfall!

Annat:
- Pratar med mig själv, oftast i tankarna med ibland även högt. Nästan alltid på egnelska också.

- Kan inte äta sallad ifall det har kommit något av den övriga maten på den, och skulle helst att salladen på en helt annan tallrik.

Har såklart fler fobier och sånt, men det är dom här som jag lägger märke till själv mest.
inb4isola: fobier är inte samma sak som att vara rädd/äcklad av något.


OnT: Jag är helt jävla sinnessjuk rädd för ormar, klarar inte av att ens se dem på tv (förutom boa- och pytonormar, fråga mig inte varför men de känns softare på något sätt även om jag aldrig skulle vilja se en på riktigt). Troligen klassas detta som fobi, och gör det inte det så vet jag inte vad som gör det :P
Var nära på att köra av vägen senast jag såg en orm, hade det inte varit raksträcka hade jag definitivt gjort det då jag släppte ratten och förde knäna mot huvudet och skrek[smile]

Spana också in:

Social fobi, jag är mer en sådan ältande socialfobiker som kan sitta i flera timmar/dygn och analysera allt jag minns att jag sagt under ett möte med en/flera människor (på ett väldigt destruktivt vis). Fast jag får ju panikattacker och jättemycket ångest i de allra flesta sociala situationer också, men det har jag lärt mig att hantera lite bättre än just ältandet.
Budolicious:

OnT: Jag är helt jävla sinnessjuk rädd för ormar, klarar inte av att ens se dem på tv (förutom boa- och pytonormar, fråga mig inte varför men de känns softare på något sätt även om jag aldrig skulle vilja se en på riktigt)


Tror att detta är, precis som spindlar, ett fall där fobikern har "rätt." Vi ska vara rädda för ormar och spindlar, eftersom de i allmänhet är giftiga, bara att det är rätt meningslöst i Sverige. Dock verkar ju din ganska extrema version rätt kontraproduktiv.
Jag är otroligt rädd för mögel och vet jag att det ligger något mögligt i något rum kan jag inte gå in dit, vid undantag måste jag hålla andan.

Var bara för någon dag sen jag skulle ta en mjukmacka och kollade på datumet och dom hade inte gått ut.
Men sen när jag tar ut mackan och vänder på den ser jag gröna fläckar.
Jag får panik, brister i gråt, måste skrubba helst hela mig med diskmedel men eftersom det var mitt i natten och jag bor i lägenhet skulle inte grannarna uppskatta det så skrubbade händerna och upp på armarna i en halvtimme ungefär samtidigt jag får en känsla av att möglet sprids på mig och det klias och kryper i hela kroppen.
Hade inte mamma kommit och sagt åt mig att sluta skulle jag nog stått där längre.
Sen när jag skulle lägga mig för att sova så lärde jag ha en långärmad tröja, leggins, strumpor, tjocktröja, mjukisbyxor och tofflor på fötterna så att inte möglet hamna i min säng och då skulle jag inte kunna sova i den igen.
Jag är glad att oftast så stämmer bäst före datumet!
(Vilket jag alltid måste kolla varje gång jag ska dricka/äta något, fast jag gjort det tidigare samma dag)

Sen är jag jätte rädd för sömn.
Nuvarande tvångstankar:
kan ej mikra maten på vilken värme som helst.
adderar alla siffror i klockslag (på digitalklockor). (detta gör jag oftast pga. nyfikenhet)
alla siffror (1-9) har en viss betydelse för mig, finner jag ett tal på 326 så Dold text: räknar jag såhär: 3+2=5, 5+6=11, 1+1=2
Brukar larva mig lite, i huvudet, och räkna på olika sätt: 2+6=8, 8+3=11, 1+1=2
Detta rör till matten för mig ibland, kan använda mig av samma system då haha...


har nog inga andra tvångstankar kvar. tränat bort alla :) vill dock ha kvar mina få nuvarande på grund av att det ger mig en viss styrka och trygghet liksom för troende människor osv.
-------
Som liten gick jag och bar på en osynlig tråd, varje person jag stannade vid fäste sig vid tråden men jag blev aldrig av med den.
Tänkte att det var neonfärgad, gröngult - den färgen har alltid fångat min uppmärksamhet.
En dag orkade jag inte längre så jag gick bestämt till en kompis och "lämnade av den". Tänkte aldrig mer på tråden.
Ingen visste om detta.

--------
Mina tvångstankar hindrade mig från att läsa matte den sista terminen i 9an

var tvungen att be lärare läsa upp texter o dylikt, ett par gånger.
(minns dock inte om det var lathet och att jag bara skyllde på mina extrema tvångstankar)
var iaf tvungen att räkna alla bokstäver i alla orden osv. var besatt av siffror. är det än idag, dock inte lika gravt, mest för att det intresserar mig...

Lär dig kontrollera alla känslor och tankar, det går oftast bra då.
Träna hela tiden, det är Du som styr dig, ingen annan/inget annat.
kram
jag har haft så hela mitt liv blev fullt av tvångstankar så jag bara låg apatisk o blev blågrå i ansiktet o okontaktbar (vätskebrist o mat.. såklart..) för jag inte kunde leva :( (ja jag blev intagen akut sen till bup och här är jag)

gör något åt dom.. jag har massa tips om nån vill höra.. dom ökar bara annars.....
Äh skriver dom ändå, dessa tips fick jag av mina behandlare iaf;

1. Gör en lista med alla tvången på ett papper , gör sedan som stege.. Det lägsta steget är ett tvång du skulle kunna tänka dig gå emot men fortfarande är lite ångestladdat ändå.. sen nästa steg som är lite högre upp då, så sätter du nästa som är lite svårare , etc etc.. Och längst upp så är det svåraste som du kanske nu inte alls kan tänka dig klara av nånsin.. det är normalt att känna så iaf,

Sen när du gjort det så går du mot det tvånget längst ner på stegen och jobbar mot, gör det 1-2 ggr om dagen och ja, det är jobbigt, men ska du leva såhär hela livet eller, vill du det? Kolla på andra, andra kan ju, varför ska du behöva göra såhär då? Prova och se, hände något? Nej, eller hur?.. GÖR DET bara, och GÖR DET OFTA, du får inte undvika det för då blir det bara jobbigare nästa gång... aja, sen när det tvånget känns som om det vore borta eller inte laddat alls med ångest längre så tar du nästa steg o gör likadant med ..

2. Sätt ett namn på tvånget som du hatar och måla upp den, min hette börje och var en ful, skabbig katt .. Då du sen får ångest så frågar du dig själv vem det är som bestämmer, du eller namnet på tvånget då,

Tänker du nu att åh fyfan va jobbigt , orkar inte.. så riskera då att hamna i samma situation som mig då, ha hela livet i ett enda tvång. Jag kunde inte röra mig, kunde inte nudda nåt, kunde inte kolla åt ett håll, fick svälja x antal ggr och upprepa ALLT och jag menar allt.. Kunde inte gå upp och kissa till slut, kunde inte äta för skulle bita av eller skära allt jag skulle äta i små bitar som knappt syntes,.... Jag gick inte upp till slut, jag orkade inte. Min kropp orkade inte.

Nu, 3 år senare står jag här, fri från tvång (nästan iaf) men har en bacillskräck istället som jag kämpar emot men i samma stil som då jag kämpade mot tvången ,

det enda är att göra det, vill du fly för nåt din fjantiga hjärna hittar på? .. KBT terapi kallas det iaf.. kognetiv beteende terapi o de går ut på detta sättet..

Vill bli behandlare nu istället [love]
hoppas nån hade nytta av det jag skrev nu iaf , säg gärna det isåfall också [smile]
Jag är så pass rädd för läkare (framför allt tandläkare) att det påverkar min vardag negativt [cute] Måste snart ta kontakt dock, för har problem med en visdomstand, har varit utan astmamediciner i över att halvår och mitt lager med allergimedicin har sinat. Misstänker ändå att jag inte kommer att göra något åt det förrän någon tvingar mig och eftersom jag flyttat hemifrån så finns det ingen som kan göra det [blush].

Ibland cirkulerar mitt liv lite väl mycket runt siffror, fast inte så allvarligt. Blir ledsen av vissa siffror och blir glad av andra.