Forumet - UM:s mansseparatistiska diskussiontråd

UM:s mansseparatistiska diskussiontråd

4832 2 54
Hej allesammans!

Det finns många trådar där feminism och jämställdhet har diskuterats hett men jag har inte sett så många där manlighet diskuteras utifrån ett personligt och känslomässigt plan - vilket är en diskussion jag tror är både nyttig och nödvändig.

Så i den här tråden tänkte jag att vi kunde diskutera vad det innebär att vara man i dagens samhälle; vilka motgångar man stöter på och vilka fördelar man har. Teoretiska resonemang är såklart välkomna men jag tror det är viktigt att också kunna diskutera mer konkreta känslor och upplevelser.

Det finns såklart en risk att en sådan tråd urartar i samma gamla diskussioner och shitposting men det vore fint om vi snubbar här kunde försöka förstå varandra snarare än att dömma ut då vi faktiskt delar många typer av upplevelser. Vi tjänar nog alla på en bredare förståelse av andras erfarenheter även om vi inte alltid delar uppfattning om orsaker bakom vissa typer av fenomen.

Självklart är kvinns också välkomna i tråden men försök att närma er med förståelse snarare än kritik. Ställ gärna frågor!

Här kommer några diskussionspunkter som ni kan förhålla er till om ni vill, men spåna gärna fritt om ni känner för det:

1. Hur ser du på dig själv i förhållande till en (självupplevd) mansroll?
2. När är det mest tydligt för dig att du tillhör ett manligt genus?
3. Vad finner du positivt, respektive negativt, med din könsroll? Vad skulle du vilja ändra på?

Så, nu hoppas jag bara att detta experiment går vägen. Puss och kram Hjärta



Kaja: Hej allesammans!


1. Hur ser du på dig själv i förhållande till en (självupplevd) mansroll?
2. När är det mest tydligt för dig att du tillhör ett manligt genus?
3. Vad finner du positivt, respektive negativt, med din könsroll? Vad skulle du vilja ändra på?


Ställer inte upp på din terminologi. Hur vill du då att jag hanterar frågorna?

Spana också in:


Ouppfostrad: De problem män stöter på i samhället såsom machoidealen och allt vad det innebär är faktiskt en biprodukt av patriarkat1
sluta skylla på kvinnor när det var ni själva som sköt er i fot1
Jag skyller ingenting på kvinnor. Det vore fint om du inte inledde med att attackera halmdockor. I alla fall jag är feminist och erkänner patriarkatet som en reell struktur.

Exner:


Ställer inte upp på din terminologi. Hur vill du då att jag hanterar frågorna?
Omdefiniera terminologin eller använd en annan. Det teoretiska ramverket är inte det viktiga.

Z0dd:
när tjejer pepparsprejar mig för att jag säger hej
Händer det på riktigt?

Exner:
Tack för snabbt svar.

Invändning nummer två blir att jag ser en påtaglig risk för att du använder svaren i syfte att främja något som jag inte håller med om. Vad är din egentligen tanke med tråden?
får mods verkligen tramsa på detta vis i en seriös tråd? vi vet alla var du står i denna typ av frågor etc

Exner: Invändning nummer två blir att jag ser en påtaglig risk för att du använder svaren i syfte att främja något som jag inte håller med om. Vad är din egentligen tanke med tråden?
Rent personligt så vill jag ta del av andras upplevelser för att bättre kunna förstå- och i det här fallet upplevelser av att vara man. Självklart har jag vissa ideologiska föreställningar om saker och ting men ska försöka hålla mig så öppen som möjligt för andras problemformuleringar och tankar.

Tanken är att förhoppningsvis ska andra kunna göra samma sak.


Kaja:
Rent personligt så vill jag ta del av andras upplevelser för att bättre kunna förstå- och i det här fallet upplevelser av att vara man. Självklart har jag vissa ideologiska föreställningar om saker och ting men ska försöka hålla mig så öppen som möjligt för andras problemformuleringar och tankar.

Tanken är att förhoppningsvis ska andra kunna göra samma sak.

Du har sålt in det bra. Ska svara efter bästa förmåga.
(och amsi ändrade inget i mitt inlägg pga skrev det precis sådär)



Kaja:
Men vet vi verkligen det? Hur någon väljer att förklara och normera fenomen är inte samma sak som hur de upplever dem.
Nu känner vi ju visserligen inte varandra så jag utgår ju ifrån hans um-persona, och den lämnar ju lite att önska vad gäller genus så jag tolkade det som att han valde att dumförklara denna tråd lite med anledning av sitt ogillande och inte alls oförstående.

Kaja: Hej allesammans!

Det finns många trådar där feminism och jämställdhet har diskuterats hett men jag har inte sett så många där manlighet diskuteras utifrån ett personligt och känslomässigt plan - vilket är en diskussion jag tror är både nyttig och nödvändig.

Så i den här tråden tänkte jag att vi kunde diskutera vad det innebär att vara man i dagens samhälle; vilka motgångar man stöter på och vilka fördelar man har. Teoretiska resonemang är såklart välkomna men jag tror det är viktigt att också kunna diskutera mer konkreta känslor och upplevelser.

Det finns såklart en risk att en sådan tråd urartar i samma gamla diskussioner och shitposting men det vore fint om vi snubbar här kunde försöka förstå varandra snarare än att dömma ut då vi faktiskt delar många typer av upplevelser. Vi tjänar nog alla på en bredare förståelse av andras erfarenheter även om vi inte alltid delar uppfattning om orsaker bakom vissa typer av fenomen.

Självklart är kvinns också välkomna i tråden men försök att närma er med förståelse snarare än kritik. Ställ gärna frågor!

Här kommer några diskussionspunkter som ni kan förhålla er till om ni vill, men spåna gärna fritt om ni känner för det:

1. Hur ser du på dig själv i förhållande till en (självupplevd) mansroll?
2. När är det mest tydligt för dig att du tillhör ett manligt genus?
3. Vad finner du positivt, respektive negativt, med din könsroll? Vad skulle du vilja ändra Hjärta
1. Förstår inte frågan... 

2.  När jag ska ragga på tjejer

3. Positivt: man kan knulla utan att stämplas som hora, negativt: man ska ej visa sig svag, förväntas klara sig själv
Som de flesta säkert vet så uppmärksammades ett fall med en pedofil på en förskola (tror jag det var) som varit på drygt 10 barn har jag för mig, det är inte det viktiga iallafall. Under den tiden som det pratades om honom på nyheterna varje dag så praktiserade jag (som är kille) på en förskola, jag fick inte så många blickar från föräldrar men det var tillräckligt för att jag skulle känna mig obekväm när en förälder var i närheten.  Jag jobbar även som simlärare och där var det värre! Så fort som jag hade kontakt med ett barn t.ex. om jag höll vid fötterna för att hjälpa till med bentagen så sträckte sig föräldern och spärrade upp ögonen och totalglodde på mig för att se till att jag inte antastade deras barn. Vissa föräldrar tittade till och med på mig med avsky eller hat i blicken utan att jag gjort något! Det räckte med att bara vara kille. Det jag egentligen vill komma fram till är att jag tycker att det är förjäkligt att man som kille direkt klassas som pedofil om man jobbar med barn, så klagar folk på att det inte finns några män inom barnomsorgen! Det är väl inte så jävla konstigt om man inte ens kan krama ett ledset barn utan att riskera fängelsestraff! Nu säger jag så klart att inte alla föräldrar är såhär, men det är alldeles för många.
Kaja: 1. Hur ser du på dig själv i förhållande till en (självupplevd) mansroll?
2. När är det mest tydligt för dig att du tillhör ett manligt genus?
3. Vad finner du positivt, respektive negativt, med din könsroll? Vad skulle du vilja ändra på?
1. Är väl ett slags mellanting tror jag. Ganska liten och till viss del feminin i mitt utseende. "Metrosexuell" skulle man säkert kunna säga. Tycker inte om våld, alltför IQ-befriad grabbig stämning. Allting umgåtts mycket med tjejer. Samtidigt är jag inte särskilt känslosam och inte lika "uppfuckad" som tjejer ofta kan vara. Ganska konkret. Rak på sak. Inget trams. Därav något manlig.

2. När jag umgås med tjejer. Märker att vi killar verkligen inte är som dem.

3. Ser ingenting som negativt eller positivt. Vi har kommit så långt i dagens samhälle att man kan vara hur man vill. Man kan bryta mot könsroller om man känner för det utan att det blir något problem. Vi är väldigt fria. Att det finns några små könsroller kvar gör därför inget. Det viktigaste är att möjligheten till att bryta rollerna finns, det gör den. 

För mig blir beteendeförväntningarna blivit som mest uppenbara i samband med kraftmätningar och konfrontationer - kanske för att potentialen för destruktiva konsekvenser blir som mest påtagliga vid sådana tillfällen och att det således drar uppmärksamheten till fenomenet i högre grad än vid mindre hotfulla situationer.
 Jag har upplevt en press på att uppvisa min "stridskuk" och bevisa att jag har "balle av stål", för att inte bli nedvärderad eller stämplad som oduglig. Man ska trappa upp och vara större, starkare, mäktigare, mer hänsynslös, obrydd och arrogant. Man ska trampa lite på allt i sin väg, och man sätta sig över allt som inte delar dessa drag eller som inte lever upp till dem tillräckligt bra. I varierande grad, förstått. Bortsett från de gränser dessa förväntningar innebär för valfriheten för mitt identitetsuttryck, är de konkreta, ovannämnda egenskaperna, sådana som implicerar bekymmer. De negativa konsekvenserna brukar kunna stå i förhållande till intensiteten och extremen av uppmuntringen av sagda egenskaper. Jag förväntas göra det som är 'manligt', snarare än att agera efter min egna kompass.

Men..Det finns bättre aspekter, också, som jag kan återkomma till.

Qulikilavisier: För mig blir beteendeförväntningarna blivit som mest uppenbara i samband med kraftmätningar och konfrontationer - kanske för att potentialen för destruktiva konsekvenser blir som mest påtagliga vid sådana tillfällen och att det således drar uppmärksamheten till fenomenet i högre grad än vid mindre hotfulla situationer.
 Jag har upplevt en press på att uppvisa min "stridskuk" och bevisa att jag har "balle av stål", för att inte bli nedvärderad eller stämplad som oduglig. Man ska trappa upp och vara större, starkare, mäktigare, mer hänsynslös, obrydd och arrogant. Man ska trampa lite på allt i sin väg, och man sätta sig över allt som inte delar dessa drag eller som inte lever upp till dem tillräckligt bra. I varierande grad, förstått. Bortsett från de gränser dessa förväntningar innebär för valfriheten för mitt identitetsuttryck, är de konkreta, ovannämnda egenskaperna, sådana som implicerar bekymmer. De negativa konsekvenserna brukar kunna stå i förhållande till intensiteten och extremen av uppmuntringen av sagda egenskaper. Jag förväntas göra det som är 'manligt', snarare än att agera efter min egna kompass.

Men..Det finns bättre aspekter, också, som jag kan återkomma till.
du är ju dock ingen man så du har ju inte dessa förväntningar på dig