Forumet - UM som ett metamodernistiskt fenomen betraktat

UM som ett metamodernistiskt fenomen betraktat

976 1 17

Skulle ni säga att UM är ett bra exempel på ett metamodernistiskt fenomen, eller att UM kan betraktas som en del av något slags övergripande metamodernistiskt projekt som drivits till sin yttersta spets i och med framväxten av Webb 2.0?

Det finns enligt mig mycket som talar för att det kan det, bl.a. UMs själva struktur (i dess nuvarande form), som ju är väldigt flytande och lämpar sig väl för en process där gränserna mellan olika kulturella uttryck och perspektiv ständigt luckras upp, omdefinieras och omformas (betänk t.ex. att taggsystemet kan fyllas med i princip vad som helst). Det experimenteras ständigt med olika sätt att uttrycka sig på, varav många visserligen är väldigt fåniga, men där det ibland ändå uppstår några som är hyfsat intressanta och meningsfulla, ja, kanske till och med roliga. Användare av- och omregistrerar sig konstant för att de gamla kontona känns trista och hämmande, men också för att de känner avsky inför det monster UM håller på att förvandlas till - men sedan, när de ser att det i själva verket inte har förvandlats till ett monster, kryper de tillbaka och gör sig hemmastadda igen och deltar återigen i den kaotiska gemenskapen.

Att UMs nuvarande form fortfarande definieras som en beta-version talar sitt tydliga språk: här är allt under ständig omvandling, ingenting går säkert för den metamodernistiska och hyperindividualistiska ångvälten. Men den som vakar kan under de arla morgontimmarna höra de unisona vansinnesskriken efter påtaglig och varaktig mening, ångesten och förvirringen från en hel generation som är fullständigt rotlös och inte längre känner igen sig själv i spegeln.



Chuz Martinez: omreggar pga avsky mot mig själv, inte mot um
annars är det; ja kanske
Jag kan känna igen mig en del i det där. Men oavsett så hoppar man ju på tåget igen när man skapar en ny användare. Man kan inte låta bli att slänga sig in i det kaos som är UM och försöka skapa en ny/nygammal identitet och skapa något gemensamt nytt/nygammalt som överskrider ens egen identitet tillsammans med de andra forummedlemmarna.

ceka92: jag håller med. allt på um handlar om konceptet av just den texten eller saken med små glimtar av verkligheten men främst dominerat av konstnärlig frihet.
Till slut blir det bara ett enda virrvarr av allt och ingen blir klokare av att hänga här.

Spana också in:


Timmmmmmmmmm: Hjärta Den intellektuella skitnödighetens högborg.
Du har missförstått trådens syfte.

mpt:hv: varför skriver du metamodernitet när det är ekvivalent med det redan etablerade begreppet postmodernitet?
För att nya begrepp behövs för att processen där saker och ting omdefinieras och omskapas ska kunna fortgå. Oavsett om begreppet i fråga faktiskt tillför något nytt eller över huvud taget behövs.

Jättelik dinosaurietoalett:

Skulle ni säga att UM är ett bra exempel på ett metamodernistiskt fenomen, eller att UM kan betraktas som en del av något slags övergripande metamodernistiskt projekt som drivits till sin yttersta spets i och med framväxten av Webb 2.0?

Det finns enligt mig mycket som talar för att det kan det, bl.a. UMs själva struktur (i dess nuvarande form), som ju är väldigt flytande och lämpar sig väl för en process där gränserna mellan olika kulturella uttryck och perspektiv ständigt luckras upp, omdefinieras och omformas (betänk t.ex. att taggsystemet kan fyllas med i princip vad som helst). Det experimenteras ständigt med olika sätt att uttrycka sig på, varav många visserligen är väldigt fåniga, men där det ibland ändå uppstår några som är hyfsat intressanta och meningsfulla, ja, kanske till och med roliga. Användare av- och omregistrerar sig konstant för att de gamla kontona känns trista och hämmande, men också för att de känner avsky inför det monster UM håller på att förvandlas till - men sedan, när de ser att det i själva verket inte har förvandlats till ett monster, kryper de tillbaka och gör sig hemmastadda igen och deltar återigen i den kaotiska gemenskapen.

Att UMs nuvarande form fortfarande definieras som en beta-version talar sitt tydliga språk: här är allt under ständig omvandling, ingenting går säkert för den metamodernistiska och hyperindividualistiska ångvälten. Men den som vakar kan under de arla morgontimmarna höra de unisona vansinnesskriken efter påtaglig och varaktig mening, ångesten och förvirringen från en hel generation som är fullständigt rotlös och inte längre känner igen sig själv i spegeln.


Sexig.

Men OnT då: Det skulle man väl kunna säga. Vad har inte potentialen att vara meta. Internet öht ger möjligheten att vara enbart psyke, reflektera över psyket, se och enbart lära känna psyke hos sig själv och andra. Du använder Um maximalt till båda dess huvudmöjligheter för introspektion: att reflektera sig själv i andra både utifrån konstgjord persona och genom att här samla verkliga kontakter av vilka du kan kännas igen under perioder då du har just ett konto där alla vet vem du är. Vilken tråd och reflektion, som både kan skapas och tas seriöst och oseriöst. Låt mig då avsluta med smileyn: Förvirrad